Fru talman! Vi debatterar finansutskottets betänkande 2025/26:FiU26 Kommunala frågor. Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 2 under punkt 1, om det kommunalekonomiska utjämningssystemet.

Det är stora skillnader mellan kommuner i det här landet. Den som tittar på skattenivån i de olika kommunerna ser en tydlig bild: Norra Sverige har väsentligt högre skatt än södra Sverige, med undantag för småländska höglandet, där det råder någon sorts Norrlandsfenomen. Det kan skilja som mest 6 kronor. Den stora skillnaden får effekt när det gäller vad man kan göra och uppnå som kommun.

Det är viktigt att man på något sätt utjämnar dessa skillnader och inte väntar för länge. Jag har varit i riksdagen i drygt tre år. Jag har studerat detta och vad vi gör för att gå i den riktningen. Jag är inte särskilt imponerad av resultatet. Vissa förbättringar har i och för sig skett, men de har inte gjort någon avgörande skillnad. Det råder fortfarande stora skillnader mellan kommunerna. Så har det varit även under andra styren och under lång tid.

Fru talman! Det krävs mer övergripande förändringar på det här området och acceptans för den bild vi ser. Det är ett måste att vi får hela landet att hänga ihop. Då måste vi ta frågan om utjämning av skatten på allvar. Det är inte rimligt att norra Sverige, som har väldigt stora naturtillgångar och som levererar både el och andra resurser till de södra delarna av landet, har en väsentligt högre skattenivå. Detta är varken rimligt eller rättvist.

Utjämningssystemet borde ha mer fokus på hur tätt människor bor, gleshet och liknande förutsättningar än vad som är fallet i dag.

Vilka effekter får detta? Effekten blir många gånger, fru talman, att skolans resultat blir lidande. Det kan man till viss del kompensera genom att höja skatten, men det finns många gånger en gräns för detta. Det finns en gräns för medborgarnas acceptans för att gå den här vägen fullt ut.

Samtidigt diskuterar vi ju nästan en skolfråga i detta betänkande. När vi tittar på finansieringen är vi inne på effekten på skolan. Det är beklämmande att se att 20 000 elever i dag inte kan gå vidare till gymnasiet på grund av att skolan inte har klarat av att leverera en bra utbildning till dem. Detta är inte acceptabelt, och det behöver absolut inte se ut på det sättet. Om man låter kommunerna styra mer och använda sin klokskap och sin lokala förmåga att veta vad som behövs kan man få en betydligt bättre nivå än att ha 20 000 som inte kan gå vidare till gymnasiet.

Jag vill också säga något om friskolor. Om man som jag kommer från en mindre kommun, med drygt 30 000 invånare, är man ganska glad om man får någon friskola att visa intresse. Jag är i grunden för valfrihet. Den valfriheten gör många gånger att det blir lite lättare att göra ett positivt val. Alla passar kanske inte i den kommunala skolan, och genom att det finns friskolor kan man göra ett positivt val till en sådan skola.

Jag hade förmånen att få in en friskola som visade intresse och som vi sa ja till när jag var kommunalråd och hade ansvar för dessa frågor. När man gör en sådan manöver spänner också de befintliga kommunala skolorna bågen och visar att de kan lite mer. Man får alltså inte bara effekten att man får in en friskola och valfrihet, utan man kan också få andra positiva effekter.

När ytterligare friskolor ville gå in och ta över en tredjedel av den kommunala verksamheten var jag däremot inte med på banan. Jag insåg att riskerna med att få den typen av friskolor var väldigt stora för en mindre kommun.

För mig är det totalt självklart att friskolor måste ha möjlighet att göra vinst. Jag ser ett problem med att man säger att man inte vill ha vinst. Jag såg att John Bauer-skolan i Jönköping inte klarade sig. Problemet är mycket större om man får en förlust i friskolorna. När någon inte klarar av att bedriva en verksamhet har en kommunal skola ansvar för att ta över direkt. Det är mycket värre än att en friskola har möjlighet att ta ut vinst.

Man måste dock ställa samma krav på kommunala skolor och friskolor.

Jag är jättenöjd med Skolinspektionens sätt att utöva sin uppsiktsplikt. Men även kommunerna har uppsiktsplikt, också när det gäller friskolor. Även om det har krävts ett förtydligande av regeringen menar jag att kommunerna alltid har haft uppsiktsplikt även när det gäller friskolor.

Hur transparenta kommunerna är i sin redovisning av sin ekonomi är inte oviktigt. Det handlar om både resultat och investeringsbudget. Här har riksdagen röstat igenom ett förslag från regeringen om hur kommunerna kan hantera ett överskott på ett mer flexibelt sätt och mer som ett företag. Detta skedde i början av mandatperioden, och jag välkomnar det. Förslaget gör det lite enklare för en kommun att hantera sitt resultat, för det ska inte vara svårt. Det handlar dock inte om riktiga pengar utan om att få ihop ett resultat så att man resultatmässigt kan använda ett överskott. Kommunrevisionen ska också ha full koll, och transparensen måste som sagt vara stor när det gäller kommunal ekonomi.

När det gäller statliga pengar har många i dag tagit upp riktade statsbidrag kontra generella statsbidrag. Givetvis är kommunerna tacksamma för generella statsbidrag, för då kan de enklare göra sina egna prioriteringar. Här går det nu åt rätt håll, och detta får vi inte släppa på. Det är som med regelförenklingar; det är lätt att ramla tillbaka till det gamla så fort man tar nästa steg. Men de generella statsbidragen bör absolut prioriteras, och med tanke på hur överens vi har varit i frågan under dagens debatt borde det vara självklart att gå åt detta håll.