Fru talman! Finansmarknaden är oerhört viktig för Sverige. Den påverkar i stort sett alla delar av samhället, direkt eller indirekt, och den kan både lyfta och dra ner oss alla. Därför är det viktigt att inte hämma viktig flexibilitet. Men vi får inte heller låta fel individer utnyttja finansmarknaden på fel sätt. Vi vill ha en hög och jämn tillväxt och att hela Sveriges befolkning ska få del av frukterna.

Men, fru talman, det är också viktigt att ha kontroll och att stävja problem som kan uppstå på finansmarknaden. Exemplen på krascher som hade kunnat undvikas med rätt regleringar är många – det handlar både om inhemska och sådana som kommit utifrån.

Jag tittade lite på de tidigare debatterna på det här området. Jag kan konstatera att en av de dominerande frågorna sedan några år tillbaka handlar om oro i omvärlden. Krig och kriser har avlöst varandra under flera år. Det är som en historielektion i krig och finansiella chocker – från Putins invasion av Ukraina till tullkrig och pandemier. Internationell handel störs av till exempel båtar som fastnar. Båten från Evergreen gjorde det. Det har väl alla glömt nu, men det fick stora effekter för den internationella handeln. Jag tänker också på det som nu händer i Hormuzsundet, som stängts på grund av kriget i Iran.

Allt det här kräver ordning och reda här hemma och i vårt närområde och att vi stärker oss själva tillsammans med våra grannar. Det kräver att Europa står enat inför den oro som kommer utifrån och att vi har tydliga regler och lagar som på ett rättvist sätt stärker vår inhemska finansmarknad och ser till att de vinster som produceras kommer alla till gagn.

Ett av världens stora problem är att rikedom har koncentrerats samtidigt som de flesta blivit fattigare och arbetslösheten har brett ut sig. De högerkrafter som dominerat de senaste åren av krig och konflikter är ett resultat av det. Om vi inte vänder utvecklingen i Europa riskerar vi samma sak här.

Svenskarnas löner har fortfarande inte återhämtat sig från den inflationschock som kom med Putins krig och effekterna efter covidpandemin. Vi står just nu inför ännu en riskabel situation där priser kommer att rusa igen på grund av kriget i Iran och alla de oroligheter som kommer med krig i Mellanöstern.

Visserligen har regeringen sänkt skatterna för att kompensera en del. Men då det är mest till dem som har högst inkomster sedan innan har alltför många fått se sina inkomster räcka till allt mindre. Vissa andra har fått det bättre än det var innan allt det här började.

Den här politiken har inte heller gjort underverk för sysselsättningen och arbetslösheten, fru talman. Sverige har kommit sämre ur chockerna än övriga Europa på grund av felprioriteringar av den sittande regeringen.

Välfärden urholkas. Vi har inte minst sett det i den debatt som varit om nedskärningarna i vården, där både moderata ministrar och regionråd skyllt problemen på andra och utmålat dem som lyft problemen med besparingarna som lögnare. Sedan har de fått pudla eller gömma sig. De anställda som lyfter problemen borde ses som hjältar snarare än beskyllas för lögner – även om det sker med Magdalena Andersson som något slags proxy. Felprioriteringar och ständiga nedskärningar är priset för de ständiga skattesänkningarna. Den saken borde vara uppenbar för de flesta i dag.

Den här regeringen har medvetet använt människors ekonomi som inflationsdämpare. Man har hållit nere deras konsumtion för att kunna gynna höginkomsttagare och kapitalägare i stället för att se till att alla kan klara sig lite bättre genom den här perioden. Arbetslösheten hade kunnat hållas nere, och investeringarna hade kunnat hållas uppe. Det, fru talman, hade varit socialdemokratisk politik för hela landets bästa. Det hade varit värt att låna till det i stället för att låna till massiva skattesänkningar, som regeringen gör. Det gör regeringen snarare för att köpa röster än för att dra upp Sverige på banan igen.

En annan väg hade varit möjlig, där fler hade fått det bättre och där Sverige som land inte hade tappat jämfört med våra vänner i Europa. Men där är vi inte, fru talman.

För bara några veckor sedan hade vi i finansutskottet öppet möte om Riksbankens penningpolitik de senaste åren. Det var mycket givande. Överlag fungerar det bra, och det har sett bra ut. Men det finns såklart saker att göra för att förbättra funktionerna och skapa ett bättre underlag för alla de beslut som fattas. Bland annat menade Lars Calmfors att vi förlorat ungefär en halv procent i bnp bara på grund av det sista två höjningarna av räntan, som genomfördes för att få ned inflationen. Man kan tycka att en halv procent inte är särskilt mycket. Men med 2025 års bnp för Sverige är det ungefär 32 miljarder kronor – rätt mycket pengar – som vi har gått miste om på grund av dåliga underlag.

Jag ska inte stå här och låtsas som att de här besluten är särskilt enkla och att det hade varit självklart att fatta andra beslut där och då. Men med bättre underlag kanske inte så mycket pengar hade behövt gå förlorade.

Det här är ett bra exempel på att de beslut som fattas kan få väldigt stora konsekvenser och på hur stora summor vi spelar med för både landet och individer. För någon med stora bolån kan trots allt en halv procent högre styrränta göra rätt stor skillnad. Och för hela Sveriges ekonomi kan det göra stor skillnad när det gäller vilka företag som kan expandera, satsa eller startas. Över tid ger det jättestora effekter att ligga en halv procent fel.

Vart vill jag då komma med det här, fru talman? Jo, jag vill säga: Ju bättre underlag för beslut vi kan skaffa oss, desto bättre kan vi och våra myndigheter styra ekonomin till gagn för oss alla. Därför har också myndigheter, bland annat Riksbanken, länge efterfrågat register över skulder och tillgångar som stöd för framtida beslut. Vi behöver veta hur det ser ut på en mer detaljerad nivå för att kunna undvika den här typen av förluster genom mer precisa beslut. Vi famlar mer än nödvändigt inför den oro som växer i världen och som också riskerar att drabba oss. Det är vi här i riksdagen som har ansvar för att åtgärda detta.

Till saken hör att det finns ett tillkännagivande om sådan här statistik redan från 2019. Och en utredning är klar, med ett förslag som regeringen inte verkar vilja göra till proposition.

Fru talman! Det finns mycket att göra på det här området. Vi socialdemokrater vill särskilt lyfta behovet av en fungerande kontanthantering i hela landet och för alla. Det är viktigt inte minst ur jämlikhetssynpunkt och beredskapshänseende. Det måste finnas en sammanhållen strategi för betalnings- och kontanthanteringssystemen, med redundans, som vägledande perspektiv.

Att ekonomin fungerar i kris och krig är avgörande för att samhället ska kunna fungera. De förberedelser som behövs för att säkra det ekonomiska systemet behöver därför vara väl inövade för att fungera när det gäller.

Vi behöver också förbättra banksektorn, öka konkurrensen och öka prispressen på bankerna genom en bankskatt. Bankerna kan sannerligen betala med sina övervinster. Men det räcker såklart inte. Vi vill också se till att öka den lokala närvaron av finansiella tjänster. När bankerna drar sig tillbaka följer också möjligheterna att driva och starta företag med. Detta skadar den lokala och regionala utvecklingen i de delar av landet där bankerna försvinner. En lösning på detta vore till exempel att utveckla Statens servicecenter och ge dem fler möjligheter att vara en mötesplats mellan finansiella institutioner och lokalsamhällen.

Staten måste också mer offensivt använda sin egen bank, SBAB, för att pressa fram effektivitet i banksektorn. Det kan till exempel ske genom ändrade avkastningskrav och breddad verksamhet med till exempel lönekonton och skräddarsydda hypotekskrediter till dem som äger sina bostäder och till olika hyresfastighetsägare för energieffektiviseringar eller dylikt.

Fru talman! Avslutningsvis vill jag lyfta problemen med den kriminella ekonomin. Bedrägerier, ekonomisk brottslighet och penningtvätt är ökande problem i det svenska samhället. Kriminella har en närmast osviklig förmåga att nosa upp de delar av samhället som ger mest pengar för minst ansträngning och med minst risk för straff. Det har skett en liberalisering av lagar och regler, som inneburit att man naivt släppt in fler och fler i till exempel välfärden sedan 90-talet och att man släppt på kraven och kontrollen av företag. Det har såklart utnyttjats av de kriminella.

Bankföreningen och bankernas frivilliga åtgärder mot bedrägerier och utnyttjande av finansiella tjänster behöver följas upp och utvärderas för att se om det behövs lagstiftning.

Vi menar att regeringen måste göra en genomlysning av de branscher där ekonomisk brottslighet och penningtvätt är särskilt förekommande och öka skyddet framför allt för företagare, som i dag saknar mycket jämfört med det konsumentskydd som privatpersoner har. Sveriges småföretagare är i dag måltavlor för bedrägerier på grund av att de inte har samma stöd som privatpersoner har från staten och på grund av att de är mer ansvariga själva för att inte bli bedragna än vad privatpersoner är. I många fall är det inte någon väsensskild situation annat än att de till skillnad från privatpersoner driver företag.

Fru talman! Vi menar slutligen att även idrottsagenter måste omfattas av penningtvättslagen, precis som den redan omfattar mäklare och andra sektorer med stora summor och höga kontantflöden. Det måste göras innan svensk fotboll drabbas av tillitsproblem och solkas ned av svarta pengar och kriminalitet.

Fru talman! Som min partikollega sa i förra årets debatt: Det skakar i världsekonomin och på finansmarknaderna. Oron sprids när vi känner av högerpopulismens verkningar. Det visar på behovet av finansiell stabilitet.

Oron har inte blivit mindre sann sedan dess. Utvecklingen har förvärrats. Vi behöver ta vårt ansvar både för stabiliteten och för människors privatekonomiska trygghet, tilltron till finansmarknaden och beredskapen för kriser både utanför och inom vårt land.

Fru talman! Med det sagt yrkar jag bifall till reservation 7. Jag sparar de övriga reservationerna, så att vi slipper att votera längre än nödvändigt.