Fru talman! När vi går till vårdcentralen vill vi vara trygga i att vi bemöts utifrån våra behov, inte utifrån hur lönsamma vi är. När vi får en behandling vill vi vara säkra på att den ges för att göra oss friska, inte för att den är den mest lönsamma. När våra barn börjar i skolan vill vi att de möts som elever, inte som kunder eller vinstmöjligheter.

I dag går flera miljarder av det vi betalar i skatt för välfärden till privata vinster, oftast till riskkapitalbolag som gör sitt bästa för att smita från skatt. Avkastningen på eget kapital för företag inom hälso- och sjukvård är mer än dubbelt så stor som i hela tjänstesektorn. Vården har blivit en kassako.

Det som kostar mest pengar, och som är avgörande för kvaliteten i välfärden, är personalen. Det är den företagen oftast sparar in på för att göra vinster. Privat äldreomsorg och privata skolor har lägre personaltäthet och ofta lägre löner än vad kommunala äldreboenden och skolor har. Otrygga anställningar är betydligt vanligare i den privata äldreomsorgen.

Ett annat sätt att spara pengar är att hyra lokaler, till och med för förskolor, i fastigheter utan skolgård eller gymnastiksal.

Vinstintresset förvrider välfärdens sätt att fungera. Vårdcentraler och läkarmottagningar etablerar sig mycket oftare i områden där folk är välbeställda och relativt friska. Vinstdrivna skolor lockar helst till sig elever från studievana hem med löften och reklam som inte motsvarar kvaliteten på undervisningen.

Så mycket som två tredjedelar av Sveriges befolkning vill stoppa vinstutdelning i skattefinansierad vård, skola och omsorg. Sedan kriminella gäng etablerade sig i välfärden finns det ytterligare skäl att stoppa vinsterna. Det är dags att ta det beslutet nu!

Samtidigt behöver möjligheten för idéburna verksamheter att delta i upphandlingar öka. Det är rimligt att försöka mildra vissa av de negativa effekter som LOV-systemet gett upphov till. Ett sätt är att underlätta för idéburna aktörer att delta i upphandlingar. När Uppsala till exempel valde att öppna en upphandling enbart för idéburna organisationer överklagade företagen och förlorade. Nu hoppas jag att fler kommuner och regioner kan följa efter.

Fru talman! Vi kan konstatera att högermajoriteten inte prioriterar kommuner och regioner. I stället för att lyssna på kommunernas vädjan om att halvera antalet riktade statsbidrag ökade man dem i år. I stället för att värdesäkra de generella statsbidragen fryste man dem i år. I stället för att lägga resurser på kommunernas och regionernas stora behov av investeringar sänkte man skatten för höginkomsttagare. Kommunerna och regionerna fick stå där med lång näsa.

Behoven varierar och utvecklas i takt med befolkningsökningen, men vi har inte något system i Sverige som säkerställer att resurserna motsvarar behoven. De generella statsbidragen är inte indexerade för att följa den automatiska kostnadsutvecklingen. Vården, skolan och omsorgen måste ständigt anpassas till det rådande kostnadsläget i stället för efter medborgarnas behov. Vänsterpartiet menar att de generella statsbidragen till kommuner och regioner måste indexeras utifrån förändrade priser och löner i kommunsektorn och utifrån demografiska förändringar.

Fru talman! Kommunerna och regionerna ansvarar för en stor del av den offentliga verksamheten, såsom välfärdstjänsterna inom skola, hälso och sjukvård, omsorg, kollektivtrafik, vattenförsörjning och renhållning med mera. Alla kommuner respektive regioner har samma uppdrag. Alla invånare ska ha tillgång till god och likvärdig välfärd oavsett var i landet man bor.

Samtidigt skiljer sig förutsättningarna åt mellan olika kommuner och mellan olika regioner när det gäller exempelvis skattekraft, folkmängd, åldersstruktur, bebyggelsestruktur och socioekonomi som befolkningens utbildningsbakgrund och inkomst. Dessa strukturella skillnader leder till att de ekonomiska förutsättningarna är olika både på intäktssidan och på kostnadssidan. Därför har vi det kommunala utjämningssystemet.

Systemet syftar till att skapa likvärdiga ekonomiska förutsättningar för alla kommuner och regioner i landet att kunna tillhandahålla likvärdig service. Meningen är att skillnader i kommunalskatt i stort ska spegla skillnader i effektivitet och service- och avgiftsnivå. Det ska inte bero på strukturella skillnader. Det har dock sedan länge varit uppenbart att systemet inte uppfyller målet. Detta visar inte minst de stora skillnaderna i kommunala och regionala skattesatser, där det skiljer nästan 7 kronor mellan den kommun som har högst skattesats och den som har lägst.

En stopplag som straffar kommuner som höjer skatten och premierar dem som sänker den – som regeringen vill – är inte lösningen. Lösningen är ett bättre utjämningssystem och ett utökat statsbidrag. I dag tvingas kommuner höja skatten om de vill behålla bra välfärd och service när regeringen inte höjer statsbidragen utan hellre sänker skatterna.

Sveriges minsta kommun är stor till ytan. Dorotea är lika stort som Blekinge och nästan lika stort som halva Stockholms län. I Dorotea bor cirka 2 300 personer och i Stockholms län över 2,4 miljoner. I Dorotea måste man hålla igång skolor med cirka tio elever, eftersom det är tio mil till nästa skola. En liten och gles kommun har andra utmaningar än tätbefolkade kommuner med korta avstånd.

För att Dorotea och andra små glesbygdskommuner ska överleva behövs ett utjämningssystem som utjämnar mer. Samtidigt behöver vi tillföra mer pengar till systemet. Det kan inte få vara så att det skiljer nästan 7 kronor i skatt på grund av de demografiska förutsättningarna.

En utredning har kommit med förslag på ändringar av utjämningssystemet. Även om utredningens förslag är långtifrån tillräckliga för att skapa likvärdiga ekonomiska förutsättningar var kommitténs förslag ändå ett steg i rätt riktning. Än så länge har regeringen inte genomfört förslagen eller ens kommit med förslag. Det är dags att ändra utjämningsystemet!

Fru talman! Sedan regeringen tillträdde har vi sett ständiga nedskärningar i kommuner och regioner. Regeringen ökar klyftorna och har dubblerat antalet fattiga. Nu lever cirka 730 000 personer – vuxna svenskar – i materiell och relativ fattigdom.

Under högerregeringens tid vid makten har vräkningarna ökat kraftigt. Sedan 2022 har antalet vräkningar via Kronofogden ökat med nästan 50 procent. Mer än 824 barn vräktes från sitt eller en förälders boende under 2025. När barn vräks måste socialtjänsten agera, och det blir kostnader för kommunerna.

Med den politik som högerregeringen för, där människor har blivit fattigare och framöver kommer att bli ännu fattigare, ökar kostnaderna i kommunerna. När Danmark till exempel sänkte socialbidragen ökade kriminaliteten bland unga. Om kommunerna tvingas till nedskärningar inom socialtjänsten, fritidsutbudet, skolan och stödet till ideella organisationer ökar barns utsatthet ännu mer. En klok kommun satsar på barnen för att kompensera för regeringens ointresse, även om det kan krävas en skattehöjning.

Fru talman! Det är min och Vänsterpartiets absoluta övertygelse att en stark, gemensamt finansierad och jämlik välfärd, låg arbetslöshet och ett starkt socialt försäkringssystem är det bästa sättet att motverka klassamhället. Dagens stora klyftor mellan människor och mellan kommuner måste minska. Hela Sverige behövs, och alla människor behövs. Kommunerna och regionerna måste kunna leverera bra välfärd utan vinstintresse.

Sverige behöver en ny regering och en ny politik.

Jag står bakom samtliga reservationer, men jag yrkar bifall till reservation 10 om stopp för vinster i välfärden.