Fru talman! Vi ska i dag debattera finansutskottets betänkande 26 om kommunala frågor.

Vi befinner oss nu i sluttampen av mandatperioden 2022–2026. Det ger oss tillfälle att summera vad Sverigedemokraterna och regeringen ärvde från de rödgröna partierna, vad vi har åstadkommit under mandatperioden och vad valet den 13 september 2026 innebär för Sverige. Det gäller inte bara Sveriges riksdag, utan det gäller också våra 21 regioner och våra 290 kommuner.

Från riksdagen ned till regioner och kommuner behöver det finnas en tydlig röd tråd i politiken. Vill man som väljare att exempelvis den politik som Sverigedemokraterna driver i riksdagen för migration, trygghet, energi och bränsle ska få genomslag också i kommuner och regioner behöver man välja Sverigedemokraterna i alla de tre valen, för allt hänger ihop.

Jag kommer själv från Gävle kommun. Där vill företrädare för Socialdemokraterna exempelvis att invandringen till Sverige ska öka kraftigt igen. Det skulle föra oss tillbaka till den situation vi hade i Sverige 2015 när 163 000 personer sökte asyl i vårt land och det kaos som följde av det.

Det skulle också innebära att de skärpningar som nu genomförs i fråga om medborgarskap och kvalificering till välfärden för invandrare skulle rivas upp. Den svenska kassakistan skulle återigen öppnas upp för alla världens människor så länge de sätter sin fot inom Sveriges gränser.

Det kan också handla om den utveckling vi sett i regioner styrda av de rödgröna partierna. Det finns exempel på prioriteringar i kommuner och regioner som innebär försämringar för medborgarna i och med att man stänger verksamheter eller centraliserar dem till större städer. Förlossningar läggs ned, vårdcentraler försvinner och sjukhusverksamheter centraliseras. Vi ser även försämringar i akutsjukvården.

För den som bor på en mindre ort kan det handla om timmar till närmaste akutsjukhus eller förlossning. Oftast är det kvinnor som drabbas av den här politiken. Ett tydligt exempel är Region Västernorrland, som styrs av Socialdemokraterna. Där stängdes BB i Sollefteå redan 2017. Nu fortsätter avvecklingen av verksamheter vid sjukhuset, eller så centraliseras de till större städer.

Konsekvensen blir att kvinnor som ska föda barn måste resa betydligt längre för att få vård. I värsta fall riskerar nu kvinnor att behöva föda längs vägen till sjukhuset. Det här påverkar tryggheten men också viljan att över huvud taget bilda familj och bo kvar.

Medan barnafödandet i Sverige har minskat med omkring 20 procent har det i Sollefteå minskat med hela 35 procent. Det är ingen slump. Vi såg samma utveckling i mitt hemlän Gävleborg. När BB i Bollnäs stängdes av Socialdemokraterna år 2002 minskade antalet födda barn kraftigt, och många unga kvinnor valde att flytta från den delen av länet.

Det här visar vilken politik de rödgröna partierna har fört ute i landet. Det är en politik som slår mot familjer och framför allt mot kvinnor.

Ett annat exempel från den här mandatperioden kommer från Region Värmland. De rödgröna partierna valde där att spara in 23 miljoner på akutens verksamhet men såg samtidigt inte några konstigheter med att satsa på ny konst för 40 miljoner kronor. Det är detta slags prioriteringar vi ser i regioner när de rödgröna styr.

Fru talman! Låt oss backa bandet till år 2022 och den situation Sverige befann sig i. Det var ingen slump att Sverigedemokraterna ökade kraftigt i valet 2022. Väljarna hade tröttnat på den migrationspolitik som förts och den kostnadskris som växt fram under de rödgröna åren.

De rödgröna hade höjt reduktionsplikten och skatten på bensin och diesel. De hade stängt ned fullt fungerande kärnkraftsreaktorer, vilket drev upp elpriserna, särskilt i södra Sverige. Allt detta eldade tillsammans på inflationen i vårt land. När bränslet blev dyrare ökade transportkostnaderna. Det drev i sin tur upp priset på varor och livsmedel. När inflationen steg höjde Riksbanken räntan, och bostadslån och billån blev tusentals kronor dyrare varje månad.

Det här var inga slumpmässiga händelser utan ett resultat av politiska beslut tagna av de rödgröna partierna här i Sveriges riksdag. Resultatet blev tydligt. Det blev dyrt att leva i Sverige. Den utvecklingen slog inte bara mot hushållen. Den slog också hårt mot Sveriges kommuner och regioner.

Kostnaderna ökade för mat i skolor och äldreomsorg. Energi blev dyrare i kommunala fastigheter. Transporter blev dyrare, och kollektivtrafikens biljettpriser behövde som ett resultat höjas. Räntorna steg kraftigt, och Riksbanken försökte parera den inflation som de rödgröna partierna skapat. Det gjorde investeringar i skolor, äldreboenden och infrastruktur betydligt dyrare. I många kommuner såg vi hur man tvingades dra ned i olika verksamheter. Smör till mackorna i skolan togs bort, mjölk drogs in, förskolor lades ned och kommunala avgifter höjdes.

Det här var konsekvenserna av en ekonomisk politik som eldade på inflationen. Det var konsekvenserna av en rödgrön politik som drabbade hushåll, företag, kommuner och regioner.

Fru talman! När Sverigedemokraterna och de nuvarande regeringspartierna fick majoritet efter valet 2022 stod Sverige inför stora problem, men vi påbörjade arbetet med att vända utvecklingen.

Vi behövde göra det billigare att leva och bo i Sverige. Därför har vi bland annat sänkt reduktionsplikten, sänkt skatten på bensin och diesel, påbörjat arbetet för ny kärnkraft, stärkt statsbidragen till kommuner och regioner, förenklat regelverk för företag och sänkt skatten på inkomster. Från den 1 april halveras dessutom skatten på mat. Detta är åtgärder som stärker hushållens ekonomi men också kommunernas och regionernas ekonomi.

Vi behövde göra Sverige tryggare. Vi har därför lagt om migrationspolitiken, och Sverige har nu den lägsta invandringen sedan 1980-talet. Det minskar trycket på kommunala verksamheter som förskolor, skolor, socialtjänst och sjukvård. Det innebär också att kommunerna nu kommer att kunna ta tag i det enorma utanförskap och den segregation som den av de rödgröna partierna tidigare förda massinvandringspolitiken skapat. Den ledde även till arbetslöshet, bostadsbrist, motsättningar och kriminalitet.

Vi har också gett polisen fler verktyg för att bekämpa brott. Straffen har skärpts, och fler skärpningar är på väg. Vi har även förändrat regelverket för kameraövervakning så att kommuner och regioner nu enklare kan använda kameror i sitt trygghetsarbete.

Men trygghet skapas inte bara här i riksdagen genom beslut som vi fattar. Den måste också byggas lokalt genom att kommuner och regioner nyttjar den lagstiftning som vi här i riksdagen möjliggjort för dem.

Låt mig ta Region Gävleborg som exempel. Där är mitt parti Sverigedemokraterna med och styr. Där genomförs satsningar på trygghetskameror och bättre belysning på sjukhusområden. Antalet kontrollanter i kollektivtrafiken har ökat kraftigt, vilket har lett till ökade biljettintäkter och minskat fusk. Man har infört avgifter för uteblivna vårdbesök där språktolk bokats och nya taxor för asylsökande. Och bidraget till Ibn Rushd har avskaffats.

Detta är konkreta exempel på hur politiska beslut kan förändra verkligheten för att göra det bättre och tryggare, när man använder de möjligheter som riksdagen faktiskt gett kommuner och regioner.

Fru talman! Valet i höst handlar ytterst om ett vägval för vårt land. Vill man ha mer invandring, högre bränslepriser, instabila elpriser, högre matpriser och högre skatter ska man rösta på något av de rödgröna partierna. Men vill man i stället ha en stram migrationspolitik, ny kärnkraft, lägre bränslepriser, halverad skatt på mat, mer trygghet och rimliga skatter röstar man på Sverigedemokraterna i alla tre valen, det vill säga till riksdagen, regionfullmäktige och kommunfullmäktige – för alla tre valen hänger ihop.

Antingen vrider vi tillbaka klockan till rödgrön tid igen och får tillbaka den politik som skapade problemen i vårt land, eller så fortsätter vi arbetet med att göra Sverige tryggare, starkare och fungerande igen.

(Applåder)