Herr talman! I tidigare inlägg här fick jag frågor kopplat till kvinnojourer. Det är ju en oerhört angelägen verksamhet som gör mycket, mycket stor nytta för många drabbade brottsoffer och individer, kvinnor och barn. Kvinnojourerna utför också en mycket viktig uppgift i form av att lyfta och informera om de här brotten och utmaningarna, vilket är en del i deras verksamhet som är väldigt betydelsefull för att skapa medvetenhet kring att det finns män runt omkring oss som också slår.

Kraven på kvinnojourerna har ökat i och med socialtjänstreformen. Tidigare hade vi ett läge där de skyddade boenden som många kvinnojourer drev inte höll tillräcklig kvalitet, vilket drabbade kvinnorna. Det drabbade brottsoffren. Reformen kopplat till skyddat boende har varit oerhört central och en jätteviktig del i att uppvärdera verksamheten kring skyddat boende – att uppvärdera den insatsformen. Under genomförandet av reformen tillfördes extra medel för kvinnojourer att söka för att de ska kunna uppfylla de krav som ställs. De ska kunna uppfylla de krav om kvalitet, säkerhet och så vidare som reformen innebar.

Jag har också mycket samtal med kvinnojourer runt om i landet, och de pekar på att det har skapats effekter som har påverkat kvinnojourerna negativt. Regeringen har gett Statskontoret ett särskilt uppdrag att följa upp reformen för att vi ska kunna identifiera detta och skruva i kraven. Vi har också gett Upphandlingsmyndigheten ett uppdrag om att kommuner som upphandlar skyddat boende ska ha bättre förutsättningar och metoder för att upphandla idéburen verksamhet, vilket kvinnojourerna är.

Det är helt centralt att vi fortsätter att följa upp det här, och apropå ledamoten Sara Gilles frågeställning är det en viktig uppföljning att se om åtgärderna, förändringarna och skärpningarna gällande kraven på kvinnojourer, eller insatsformen skyddat boende, får den effekt som det var tänkt. Jag är övertygad om att vi kommer att få bra inspel från både Upphandlingsmyndigheten och Statskontoret om det här, och jag är beredd att lyssna på det för att se till att reformen verkligen får den effekt som det var tänkt.

Det är precis på samma sätt med åtgärdsprogrammet – med alla de olika åtgärderna och insatserna samt de uppdrag som regeringen har gett till många olika aktörer och myndigheter. Vi ska verkligen se till att vi får en bra uppföljning av att den här typen av förändringar får effekt. Sedan får vi dra lärdom av det och skruva vidare för att vidta ytterligare insatser.

Regeringen ger inte upp om folk. Det är väl den stora skillnaden. Ledamoten Sofia Amloh hävdar att vi fokuserar på fattigdom, men det är tvärtom: Vi ger inte upp om folk.