Herr talman! Den här interpellationen och den föregående skickades in i våras, men jämställdhetsministern har haft lite svårt att följa regelverket för när man behöver infinna sig för att svara på frågor. Nu står vi här i september. Jag vill tillägga det med tanke på att de här frågorna behövde diskuteras – ansåg i alla fall jag – långt tidigare, i våras, när vi fick uppgifter rörande det här ämnet.

Jag vill ta ansats i att det var över ett och ett halvt år sedan det uppstod en situation då flera kvinnor blev mördade under samma vecka. Det kallades till möten med flera, om inte alla, partiledare. Man tog en typ av krafttag i att diskutera den otroligt allvarliga utvecklingen.

Vi vet hur den här situationen uppstår. Det är extra riskfyllt vid storhelger, vid jul eller i semestertider. Då vet vi att våldet ökar i hemmet.

Då tog vi socialdemokrater initiativ till att lyfta upp de här frågorna och göra något ordentligt i form av en kriskommission som skulle bestå av experter och företrädare för myndigheter, kvinnojourer och så vidare.

Regeringen har sagt nej till detta och sagt att den här kriskommissionen inte behövs. Nu, ett år senare, får vi återigen återkommande rapporter.

Vi påtalade här under våren att polisen själv säger att man brister i det här arbetet. Man brister så pass allvarligt att om de här bristerna inte hade funnits hade det gått att rädda liv. Kvinnor hade inte blivit ihjälslagna i sina hem.

Det är jättebra att de här bristerna kommer upp, men det är också återkommande. Vi såg att man påtalade de här bristerna redan i 2023 års redovisning av Polismyndighetens verksamhet.

Herr talman! Det svar vi har fått av statsrådet, om de här insatserna, är också någonting jag hörde i den här kammaren för ungefär ett år sedan. Men jag kan inte anse att det här är tillräckligt.

Vi ser inte en märkbar minskning av antalet kvinnor som blir mördade per år. Vi ser inte den typen av utveckling. Vi ser att antalet är mer eller mindre konstant över tid. Det måste göras mer. Det här räcker inte.

Min fråga till statsrådet är om statsrådet tycker att det här räcker eller om hon också ser ett behov av att göra mer. Det är en ofattbar tragedi vi får rapporter om. Vem ska man lita på om man inte kan lita på polisen när man är i den här ytterst allvarliga situationen som kvinna i sitt eget hem? Det är en otroligt allvarlig fråga.

Jag vill faktiskt se vilka åtgärder regeringen vidtar som är kraftfulla nog för den situationen och som indikerar att man absolut inte accepterar det här. Också den här månaden kan vi läsa att det är en kvinna som har blivit ihjälslagen. Vad gör vi? Varför behövs det inte en kriskommission, anser statsrådet?