Herr talman! Till att börja med är det Irans befolkning som ska besluta om sin egen framtid – det är inte Sverige som ska göra det. Däremot ska vi naturligtvis stötta Irans befolkning så att de tillåts att fritt uttrycka sina åsikter och landet kan utvecklas till en demokrati.

Regeringen beslutade som sagt den 5 februari om 10 miljoner kronor till stöd för just människorättsförsvarare, demokratiförespråkare och aktörer som verkar för ökad yttrandefrihet i Iran. Fler borde som sagt göra som vi.

När det gäller interpellantens fråga om internet har Sverige genom Freedom Online Coalition tillsammans med 26 andra likasinnade gjort ett specifikt uttalande om internetnedstängningarna, där man tydligt betonade de allvarliga följderna. I uttalandet påminde man också om Irans internationella åtaganden avseende yttrande- och mötesfrihet och rätten till information, och man uppmanade till återställande av internet.

Sverige stod också bakom begäran om att sammankalla en specialsession i FN:s råd för mänskliga rättigheter. I den resolution som antogs vid sessionen lyftes bland annat internetnedstängningen. Mandaten för FN:s specialrapportör för Iran och den oberoende undersökningsmekanismen för Iran, FFMI, förlängdes. FFMI gavs också i uppdrag att genomföra en brådskande utredning av de pågående och nyligen begångna kränkningarna, bland annat för att kunna bidra till ansvarsutkrävande.

Regeringen ser mycket allvarligt på de uppgifter som har framkommit om ett misstänkt mordförsök riktat mot en svensk-iranier. Åtal kommer att väckas inom kort, och Utrikesdepartementet kommenterar inte detta ytterligare i dagsläget utan hänvisar till Åklagarmyndigheten.

Säpo har tidigare konstaterat att Iran bedriver säkerhetshotande verksamhet i Sverige. Vi tolererar inte den typen av iranska aktioner för att destabilisera Sverige eller bedriva terroristverksamhet. Det är just därför Sverige har verkat för att terroristlista Islamiska revolutionsgardet, vilket man som sagt nyligen kom överens om.

Det här med diplomati är svårt. Sverige har diplomatiska relationer med ett antal länder där styrelseskicket och politiken inte stämmer överens med våra värderingar – det gäller också Iran. Det har vi för att kunna agera i för Sverige viktiga frågor, till exempel våra konsulärfall. Det ger oss också möjlighet att framföra tydliga budskap och skarp kritik mot regimens agerande. Detta har regeringen också gjort vid ett flertal tillfällen den senaste tiden, bland annat genom att kalla upp ambassadören.

Att stänga den iranska ambassaden skulle sannolikt leda till att inte heller Sveriges ambassad i Teheran skulle kunna fortsätta att verka. Det skulle riskera att få allvarliga konsekvenser för svenska medborgare och deras säkerhet. Det är alltså en svår avvägning som måste göras här.

Regeringen kommer naturligtvis att fortsätta verka för ökad press på den iranska regimen, inte minst genom skärpt sanktionstryck och ansvarsutkrävande för kränkningarna av mänskliga rättigheter.

Slutligen har jag när det gäller folkrätten flera gånger uttryckt att det är svårt att se att USA:s och Israels agerande skulle vara förenligt med folkrätten och förbudet mot våldsanvändning. Jag konstaterar att det finns ett väldigt begränsat utrymme i folkrätten när det gäller våldsanvändning till skydd för civila i ett land. Detta kan man naturligtvis diskutera.

Men något som är alldeles klart är att Iran inte får utveckla kärnvapen och inte heller får utgöra ett hot mot sitt närområde genom att utveckla och inneha ballistiska robotar. Detta är alltså en mycket svår balansgång. Men Iran utgör sannerligen ett hot mot oss och mot väst.