Herr talman! Det är ganska talande att finansministern både börjar och avslutar sitt inlägg med att attackera socialdemokratisk politik i stället för att prata om sin egen regering.

Jag förstår det, för kritiken från Finanspolitiska rådet är besvärande på så många sätt. Inte minst måste det vara särskilt besvärande för en moderat finansminister att få den här kritiken.

Låt mig vara tydlig. Det här handlar inte om att vi är oense om stödet till Ukraina eller att vi för den delen är oense om stödet till försvaret.

Det är inte heller så att Finanspolitiska rådet bara riktar kritik mot detta, utan en stor del av kritiken handlar om att den här regeringen har gjort en annan prioritering. Det handlar om att regeringen har valt att prioritera att sänka skatterna, inte minst för dem som har de allra högsta inkomsterna, i stället för att använda det utrymmet till att göra prioriteringar av annat slag, exempelvis att fullt ut finansiera försvarssatsningarna.

Kritiken stannar inte bara vid detta, utan den handlar också om jobbskatteavdraget, som den här SD-regeringen alltid är så stolt över. Rådet säger att det har minimal, om ens någon, effekt på exempelvis sysselsättningen.

Det leder över till den del av rådets kritik som handlar om att regeringen inte ens kan visa på vilka effekter den förda politiken får på svensk bnp. Det är det som är själva kärnan i kritiken: prioriteringen, och att politiken inte får de effekter som regeringen påstår att den ska få.

Herr talman! Det är tre saker i svensk ekonomi som tydligt sticker ut. Först och främst handlar det om massarbetslöshet. Sverige har en av de högsta nivåerna av arbetslöshet i Europa. Tillväxten har de senaste åren varit historiskt svag. Svensk ekonomi har utvecklats sämre än i många jämförbara länder, långt under den potential som finns. Det är rekord i antal konkurser.

Samtidigt har finansministern länge sagt att vändningen är nära. Men människor som förlorar jobbet eller företag som tvingas stänga sin verksamhet har inte sett den här vändningen.

I det läget blir regeringens prioriteringar helt avgörande och i det här fallet också väldigt avslöjande. SD-regeringen har ju valt att prioritera stora skattesänkningar för dem med högst inkomster. Samtidigt har man kraftigt försämrat akassan, gjort medicinen dyrare, vägrat betala ut elstöd trots skyhöga elräkningar och skurit ned i välfärden – bara för att nämna några saker, herr talman.

Vi socialdemokrater har valt en annan väg. I vårt socialdemokratiska budgetförslag föreslår vi bland annat bättre ekonomiska villkor för barnfamiljer, exempelvis genom höjt barnbidrag, avskaffat karensavdrag, investeringar i jobb och utbildning, stärkta resurser till välfärden och investeringar i infrastruktur och klimatomställning.

Herr talman! Nio av tio svenskar skulle få mer i plånboken med Socialdemokraternas politik än med SD-regeringens politik. Det är faktiskt en helt annan riktning. Det om något är en politik för jobb, tillväxt och ekonomisk trygghet.