Herr talman! FN är en extremt stor organisation. Sverige är en mycket stor givare till FN trots att vi är ett relativt litet land.
FN har kanske en viktigare roll i dag än på många, många år. Vi vet och ser att den regelbaserade världsordningen är i gungning. Det är inte givet att den följs, även om länder har gått med på att följa samma regler.
För Sveriges del är det viktigt att FN är en plattform där vi kan söka allianser med likasinnade. Men det är också viktigt att vi kan möta och diskutera med oliksinnade och att vi har en gemensam plattform där vi möts och förhoppningsvis kan komma överens.
En stor del av de kostnader som Sverige har när det kommer till FN är de miljarder vi ger till FN:s biståndsorganisationer. Det kan anses vara mycket pengar, och det är det. Men alla de här organisationerna har ett mycket högt förtroende, når långt in i olika länder och har lång erfarenhet. När vi kan ha förtroende för en organisation blir det enkelt för oss att göra rätt. Men vi i Sverige vill såklart även få någonting tillbaka. Det handlar inte bara om samarbete och säkerhet; vi vill också ha inflytande. Det inflytandet behöver avspeglas i och representeras av storleken på det vi ger. Vi vill ha fler positioner både på högkvarteret och på landkontoren runt om i världen, dels för att bidra med våra kunskaper, dels för att upprätthålla våra gemensamma värden.
Allt i FN är inte enkelt. Budgeten håller inte, och reformer måste till. Just nu arbetas det med FN80, där man ska hitta sätt att effektivisera och spara medel. Detta tror vi är ett viktigt arbete. När det handlar om så stora pengar som medlemsländerna ger måste vi också veta att de används på ett effektivt sätt och att vi kan maximera påverkan.
En annan stor reform som borde ske gäller säkerhetsrådet. Just nu har säkerhetsrådet permanenta medlemmar som kan stoppa förslag som skulle bidra till att göra världen säkrare och fredligare. Det är raka motsatsen till vad säkerhetsrådet borde vara.
I dagens betänkande diskuteras även att vi vill se att fler kvinnor deltar i fredsprocesserna. Vi vet att om kvinnor deltar i arbetet blir fredsprocesserna mer hållbara och långsiktiga. Den frågan finns redan med i FN:s arbete och i Sveriges politik. Därför anser vi att de frågorna redan är besvarade och avslår de motionsyrkandena.