Herr talman! Det finns väldigt mycket i den svenska skolan som är fantastiskt. Svensk skola är faktiskt betydligt bättre än samhällsdebatten ibland ger sken av. Den internationella Timssrapporten visar att svenska elever ligger över OECD-snittet i matte och NO-ämnen. Om man bara räknade elever som har svenska som modersmål skulle Sverige i rapporten vara det högst presterande landet utanför Östasien. Man skulle också kunna nämna att 92 procent av svenska lärare på högstadiet är nöjda med sitt jobb.

Vill man fortsätta att leta enskilda ljusa exempel finns det hur många som helst. Det är lätt att prata om alla de lärare som varje dag tar sig tid och hjälper elever att knäcka läskoden eller att förstå världen. Det är lärare som tar sig tid att förklara en ekvation en gång till, som utmanar en elev som har lätt att lära och som lyfter en elev som har tappat tron på sin förmåga.

Varje dag sker sådana insatser över hela Sverige. Det är insatser som blir avgörande för elevers framtid, som formar enskilda människor och som formar framtiden för tusentals barn men som kanske sällan får rubriker. Det är denna skolpersonal som skapar en skola där ingen hålls tillbaka och ingen lämnas efter.

Även om svensk skola må vara bättre än sitt rykte finns det stora brister som behöver adresseras och som behöver lösas. Vår uppgift som politiker är att göra just det. Om man ska prata om skolans utmaningar, herr talman, måste man prata om ungas psykiska ohälsa. Det finns en hel del forskning som visar att psykisk ohälsa och skolmisslyckande hänger ihop. Orsak och verkan går ofta åt båda håll – psykisk ohälsa leder till skolmisslyckande, och skolmisslyckande leder till psykisk ohälsa.

I en stor undersökning häromåret uppgav 15 procent av Sveriges skolelever – 110 000 barn – att de just då mådde dåligt. Eleverna själva uppgav att deras psykiska hälsa påverkade deras skolresultat. Det är inte särskilt svårt att förstå. Det är klart att sömnsvårigheter, ångest och hög frånvaro också ger utslag i betygen.

Jag tror att man behöver skilja på olika former av psykisk ohälsa och kunna tala om det i flera nyanser. Det finns såklart vissa former av psykisk ohälsa som kräver professionell vård och behandling, men det finns också en del som kan lindras med enbart rätt stöd och förståelse.

Jag tror att vi behöver öka kunskapen om psykisk ohälsa bland alla i samhället, inte minst hos våra barn och unga. I skolan har vi möjlighet att skicka med barnen kunskap om psykisk hälsa. Denna kunskap kan de ha nytta av hela livet, även om den så att säga inte kommer på provet.

Vi kristdemokrater är övertygade om att det är dags att i läroplanen tydligt sätta psykisk hälsa på schemat som ett obligatoriskt moment, där eleverna bland annat får lära sig att sätta ord på sina känslor och att förstå varför man känner oro eller ångest och hur detta kan hanteras. De behöver lära sig att hantera konflikter och kriser och att förstå att den stress man kan känna inför ett prov inte alltid är farlig. De skulle då också få lära sig vad som påverkar den psykiska hälsan – skärmtid och sociala medier inkluderat.

I många andra länder har man nämligen det här sedan länge. Det finns stöd i forskningen för att det fungerar, och WHO rekommenderar det – barn mår bättre, och den psykiska ohälsan minskar. Det är alltså dags att det här kommer på plats även i Sverige.

Herr talman! Elevhälsan är en annan viktig grej i skolans arbete mot psykisk ohälsa, men tillgången till elevhälsa varierar rätt stort över landet. Detta behöver förbättras och bli mer jämlikt. Kristdemokraternas politik syftar därför till att rikta statsbidrag mot elevhälsan och införa en elevhälsogaranti så att varje elev har rätt att komma i kontakt med elevhälsan inom rimlig tid.

Vi vill också se rutinmässiga samtal med kurator. I dag har elever rutinmässiga samtal med skolsköterskan och har rutinmässiga hälsokontroller. Vi vill att de ska ha detta även med skolkuratorn för att skolan bättre ska kunna upptäcka och förebygga psykisk ohälsa i ett tidigt skede.

Herr talman! Jag skulle också vilja nämna en särskild form av psykisk ohälsa – en funktionsnedsättning som gör barn och unga extra sårbara för allt som stör och bryter rutiner – nämligen adhd. Prognosen säger att 15 procent av alla pojkar med dagens utveckling kommer att ha en adhd-diagnos i en nära framtid. Det finns många förklaringar till detta, varav en är ökad kunskap i samhället och hos professionen och en annan är en möjlig diagnosglidning.

Även andra förklaringar lyfts fram. En förklaring är att skolan har drivit på detta och utan att det finns något stöd för det kräver en diagnos för att ge barnen den hjälp de behöver. En annan förklaring är att kunskapsmålen har varit för flummiga och orealistiska.

Det finns många delar i detta, men skolan har också fått det svårare att hantera eleverna. I en enkät sa nästan alla lärare att elevernas uthållighet har försämrats på ett oroväckande sätt de senaste åren. Lärare menar att den starkast bidragande orsaken till det är alla de snabba kickar som eleverna är vana att få i den digitala världen. En lärare skriver: I dag konkurrerar svensk skola med sociala medier, och vi förlorar kampen. En annan lärare skriver: Majoriteten av eleverna har ett koncentrationsspann på 2–3 minuter.

Herr talman! Det är alldeles uppenbart att flera av de problem vi ser runt omkring oss börjar och slutar med just skärmen. Det barn och unga behöver för att kunna må bra – nämligen sömn, rörelse, rekreation och relation – får stryka på foten. I stället sitter de fastklistrade vid skärmen timme efter timme och skrollar ändlöst rakt ut i meningslösheten.

Det går att koppla både den psykiska ohälsan, koncentrationsförmågan och kunskapsresultaten till just skärmarna. Dagens elever har i princip all världens underhållning inom konstant räckhåll, och bara en av fem elever gör sina läxor utan digital distraktion. En utmaning i dagens skärmsamhälle är att få barnen att lyfta blicken och lära sig grunderna. Skolan måste därför vara en kraft som står upp i kampen mot Tiktok-hjärnan och dess krav på snabba kickar och underhållning.

Skolan behöver ha fokus på att barnen ska lära sig räkna, skriva och orka läsa längre texter utan snabba kickar och genvägar. Det krävs lite gammalt hederligt, tråkigt tragglande, helt enkelt. Därför ser nu regeringen till att alla elever från förskoleklass upp till årskurs 9 får en mobilfri skolgång. Mobilförbudet ska också gälla på raster och på fritids. Varje morgon kommer alla skolor i hela landet att samla in elevernas mobiler och ha dem i förvar under hela skoldagen.

Under lång tid har en digitaliseringsiver rått i skolan, herr talman. Allt digitalt har i modernitetens namn ansetts vara bra, oavsett innehåll, men den tiden är förbi. Den digitala övertron har nått vägs ände, för nu ska skolan tillbaka till grunderna.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandena.

(Applåder)