Herr talman! Ungefär 100 000 akademiker är arbetslösa i Sverige. På bara två år har antalet ökat med ungefär 20 000 personer. Det är människor som har studerat i minst tre år men som ändå inte har ett jobb.

Upptrappningen i konflikten i Iran ökar osäkerheten i ekonomin dramatiskt. Det är klokt att inte vara alarmistisk, men regeringen har genomgående varit lite väl optimistisk i sina prognoser. Ingen annan bedömare trodde på 3 procents tillväxt i Sverige. Riksbankens prognos låg på 2,2 procent för det här året. När prognosen nu skrivs ned gör regeringen det med 0,2 procentenheter, trots att andra bedömare ligger på dubbelt så mycket.

Det företag gillar allra minst är osäkerhet. Stora företag skjuter upp investeringar. Småföretag möter ökade kostnader och risk för högre räntor. I ett sådant läge är det allt färre som ens tänker tanken att anställa ännu en akademiker.

Regeringens 18-månadersåtgärder med sänkta arbetsgivaravgifter är ett bra steg. Det har vi dock pratat om tidigare, så låt mig ta ett annat förslag: studentmedarbetare. Statsministern inspireras gärna av Danmark, inte minst inom kriminalpolitiken, men när det gäller att få unga akademiker i jobb verkar kikaren över Öresund ha immat igen. I Danmark har faktiskt 90 procent av dem som har arbetat mer än 15 timmar ett relevant jobb tre månader efter sin examen.

Centerpartiet vill därför införa en särskild tidsbegränsad studentanställning under LAS, kopplat till studietiden. Syftet är att få studenter i relevant arbete. Det skulle ge fler företagare en flexibilitet att anställa.

Jag undrar därför: Vilka konkreta åtgärder vill statsministern vidta för att motarbeta den otroligt stora arbetslöshet som studenter möter i denna oroliga tid?