Herr talman! Vissa saker måste man bara göra, Skorpan. Annars är man bara en liten lort.

Så sa Jonatan Lejonhjärta när han skulle förklara varför han var tvungen att kämpa mot Tengil, fast han var rädd. Det är vad mod innebär. Du kan inte vara modig om du inte samtidigt är rädd.

Dagligen hör vi om modiga ungdomar som vågar tala öppet om det fruktansvärda öde som väntar dem när de nu står inför faktum att de ska tvingas lämna det som de ser som sitt land, sitt hem, i allt utom på pappret.

Det är den här politiken som Ulf Kristersson personligen har drivit igenom. Det är han som är ytterst ansvarig för det som nu sker. Det framgick tydligt när beslutet fattades att det här skulle bli resultatet. Kanske trodde inte Ulf Kristersson att det skulle göra så mycket. Kanske hoppades han att de drabbade ungdomarna skulle lämna Sverige i all tysthet. Kanske räknade han inte med det folkliga raseri som det här skulle mynna ut i.

I fredags gick regeringen ut med att man skulle stoppa utvisningarna. Det har sedan dess visat sig vara tomma löften. Utvisningarna fortsätter. Regeringens och Sverigedemokraternas ord var bara en skenmanöver för att tysta debatten.

Vi i Vänsterpartiet, tillsammans med Miljöpartiet, lade fram ett förslag om att stoppa utvisningarna omedelbart, och i går röstade regeringspartierna ned det förslaget med en rösts övervikt, efter uppmaning från Ulf Kristerssons talman.

Jag tror att Ulf Kristersson är rädd. Jag förstår att Jimmie Åkesson kan framstå som hotfull och stor, särskilt med tanke på partiets rötter i nazismen. Det var trots allt det partiet som Åkesson gick med i en gång i tiden. Men statsministern, är det inte dags att göra det moraliska och modiga?

Stå emot Jimmie Åkesson! Håll ditt löfte och stoppa tonårsutvisningarna nu!

(Applåder)