Herr talman! Jag tror att vi behöver titta på allt som går att göra för att dämpa oron hos både hushåll och företag.

Vi har haft ett antal svajiga år i ekonomin, i synnerhet under den förra mandatperioden. Vi ärvde hög inflation och en tillväxt i EU:s absoluta bottenskikt. Detta har vi nu vänt. Vi har besegrat inflationen och stärkt hushållens plånböcker och köpkraft.

Men återigen: Hur långt är statsministern beredd att gå för att säkra priserna på energi och drivmedel? Är statsministern beredd att prioritera svenska intressen före EU:s och svenska hushåll före mer eller mindre flummiga klimatöverenskommelser på EU-nivå?