Fru talman och ledamoten! För två år sedan var utbildningsutskottet på en studieresa till min hemkommun Örebro. Det var riktigt trevligt. Vi åt bland annat lunch på en av Sveriges bästa skolrestauranger.

Skolmaten har debatterats ganska yvigt de senaste veckorna i medierna och på sociala medier. Det talas om näringsbrist, järnbrist och hungriga barn. De är hungriga när de kommer hem från skolan. Jag tänker mig att en del av oss som åt lunch före 12.00 också kommer att vara hungriga när den här arbetsdagen är slut.

Det låter i debatten som att svenska skolor har börjat servera undermålig mat. Om man nu verkligen bryr sig om barns kostvanor kan man börja med vad Livsmedelsverket säger.

Barn äter ungefär 250 gram frukt och grönt om dagen. Rekommendationen är 500 gram. Färre än en av tio skolelever når upp till den nivån. De flesta äter lite grönsaker varje dag, men bara runt 150 gram om dagen.

Samtidigt vet vi att en välplanerad vegetarisk kost fungerar för barn i alla åldrar. Det säger Livsmedelsverket och de nordiska näringsrekommendationerna.

Dessutom är skolmåltider näringsberäknade. De planeras av professionella kostchefer och kockar med ansvar för att barnen får i sig tillräckligt med energi, protein, järn och andra näringsämnen.

Att framställa vegetarisk skolmat eller vegetariska dagar som något slags hot mot barns hälsa finns det helt enkelt inget stöd för.

Självklart ska skolmat vara vällagad och god. Den ska vara tillagad av skickliga kockar. Det ska vara bra miljö i matsalarna så att man verkligen får matro.

Min fråga är: Ska vi inte ha en kunskapsbaserad skolmat i Sverige?