Fru talman! Jag tackar Jörgen Grubb för svaret.

Andelen NPF-elever är minst 10 procent. Attention och andra föreningar och organisationer som jobbar med de frågorna har undersökt detta ganska länge. Det här fanns på vår tid också, men då pratade man inte om diagnoser på samma sätt.

Skolan behöver givetvis trygghet och studiero, precis som ledamoten är inne på. Man kan åstadkomma det på många olika sätt. Om man straffar ut elever från skolan finns det risk för att det är de här eleverna som kommer att ha svårast att hantera situationen. Som jag var inne på har de svårt att sitta still, och koncentrationssvårigheterna blir större i stora grupper och stora klasser.

Därför är det jätteviktigt att det finns resurser ute i Sveriges kommuner och Sveriges skolor, så att man kan göra mindre grupper och ge särskilt stöd till de elever som behöver det. De resurserna riskerar att inte finnas om vi dränerar Sveriges kommuner på pengar.

Jag och vi socialdemokrater tror att om en elev med NPF inte får rätt stöd i skolan riskerar det ofta att yttra sig i oro och koncentrationssvårigheter, som jag har pratat om. Då hamnar lätt fokus på disciplinåtgärder i stället för stöd, har vi sett.

Mina frågor till ledamoten Jörgen Grubb blir: Hur vill Sverigedemokraterna säkerställa att elever med NPF får rätt stöd i klassrummet, så att ordning i skolan skapas genom bättre förutsättningar och inte genom att elever behöver slängas ut från undervisningen? Vad vill SD göra för att stödet ska fungera för elever med NPF?