Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Förra året fyllde Förenta nationerna 80 år. Det finns såklart mycket att kritisera FN för. Organisationen är i stort behov av reformer. Men för en liberal är frihetskampen global. Kritiken får inte göra oss blinda för de framgångar som sprungit ur FN-systemet.

Fru talman! Smittkoppor härjade mänskligheten i tusentals år. Bara under 1900-talet dog uppemot 300 miljoner människor av den dödliga sjukdomen. Världshälsoorganisationen drev från 1966 ett globalt program för att utrota smittkoppor. År 1980 kunde mänskligheten deklarera att sjukdomen var utrotad. Smittkoppor finns inte längre.

Den allmänna deklarationen om de mänskliga rättigheterna är det närmaste världen kommit en universell deklaration av liberala grundvärden. Den har rötter hos tänkare som John Locke, som redan på 1600-talet hävdade att varje individ har okränkbara rättigheter just därför att hon är människa. Människans värde ligger inte i det kollektiv hon ingår i eller i en roll tilldelad av staten eller i traditionens eller religionens pekpinnar. Varje människa har rätt till frihet.

Lägg därtill de många fredsbevarande insatser som de blå hjälmarna genomfört runt om i världen. Världslivsmedelsprogrammet har bidragit till att minska svälten globalt. Genom Unesco, till exempel, får fler barn tillgång till utbildning och lärande.

Det är genom globalt samarbete, fru talman, som vi löser globala frågor. Det handlar om klimatförändringar, pandemier, handel, telekommunikationer, AI och väpnade konflikter. FN kommer även framöver att spela en väldigt viktig roll men sannolikt med mindre resurser.

Fru talman! Därför våndas jag särskilt över USA:s beslut att i praktiken dra sig ur stora delar av FN-systemet. Den 7 januari i år undertecknade Donald Trump en presidentorder om att lämna 31 FN-organ, många kopplade till demokratiinsatser, global hälsa och klimatfrågor. Lägg därtill nedskärningarna i biståndsbudgeten genom USAID och tidigare beslut om att lämna Världshälsoorganisationen.

Mönstret är tydligt. Denna amerikanska administration är inte intresserad av multilaterala institutioner. Det är ett förödande förhållningssätt. Man lämnar walkover till Kina och försvagar effektiviteten i livräddande program och humanitära insatser.

Samtidigt, fru talman, är FN en organisation med betydande problem. Den speglar sina medlemsstater, som Kerstin Lundgren sa. Jag tror att Alexandra Völker sa: Det blir inte mer än vad medlemsstaterna gör det till. Båda konstaterandena är väldigt kloka, och jag instämmer såklart i dem.

När stormakternas intressen drar åt olika håll i säkerhetsrådet blockeras ofta avgörande beslut, även i situationer där principen om responsibility to protect borde kunna tillämpas.

Fru talman! Jag upplever att man i Sverige ibland förhåller sig till folkrätten som om den vore lite av en helig skrift – oberörbar och perfekt i sin nuvarande form. Men folkrätten är i grunden de regler, kompromisser och överenskommelser som vägleder staters relationer till varandra. Den är inte statisk.

När diktatorer kan gömma sig bakom principen om icke-intervention och när det enda en brutal regim behöver frukta är sin egen befolkning måste vi våga diskutera hur folkrätten kan utvecklas.

Hade det varit ett brott mot folkrätten att precisionsbomba Wannseekonferensen 1942, där nazisterna beslutade om Förintelsen? Ja, förmodligen. Men hade det varit moraliskt försvarbart? Ja, utan tvekan.

Vi kan ta ett specifikt FN-organ som exempel: FN:s råd för mänskliga rättigheter. Sverige kandiderade till rådet för perioden 2013–2015 men valdes inte in, i praktiken för att vi värderar mänskliga rättigheter för högt för att kunna bli invalda i FN:s MR-råd.

I dag sitter 47 länder i rådet. Bland dem finns Kina, som sätter uigurer i koncentrationsläger och förvägrar sina medborgare grundläggande politiska och mänskliga rättigheter. Där sitter Kuba, en totalitär kommunistisk diktatur sedan början av 1960-talet. Där sitter Qatar, Egypten och Kongo, där det tragiska kriget i landets östra delar omöjliggör åtnjutandet av mänskliga rättigheter.

Stater eller regimer som de här borde inte få sitta i globala organ som ska vara vakthundar för mänskliga rättigheter. Liberalerna menar därför att ett demokratikrav bör införas för medlemskap i FN:s råd för mänskliga rättigheter.

Men problemen går djupare än så, fru talman. Efter att ha inlett Europas största anfallskrig sedan 1945 genom invasionen av Ukraina har Ryssland fortfarande en plats i FN:s säkerhetsråd. Hela maskineriet går egentligen i baklås när säkerhetsrådsmedlemmar agerar på det sättet. FN är för viktigt för att tas som gisslan av odemokratiska stater. Vi måste diskutera hur organisationen kan reformeras så att FN återigen kan vara en riktigt stark röst för fred, frihet och demokrati i världen.

Fru talman! Jag blev för några veckor sedan utsedd av regeringen till ny ordförande för Svenska Unescorådet. Unesco är Förenta nationernas organ för utbildning, vetenskap och kultur. Det här är verkligen ett hedrande uppdrag. Jag noterade lite oro från Kerstin Lundgren, Jacob Risberg och några andra, men jag kan lugna er: Det här är bara ett sidouppdrag och inte något heltidsuppdrag. Jag kommer alltså att vara kvar i riksdagen, i alla fall fram till valet.

När man hör Unesco tänker de flesta spontant på världsarven, i Sverige till exempel Skogskyrkogården en bit härifrån, Laponia, Birka och hällristningarna i Tanum. Men det finns också en folkrättslig utrikes- och säkerhetspolitisk aspekt av detta.

Skyddet av världsarv regleras i Haagkonventionen från 1954, och ansvarigt FN-organ är Unesco. Redan då fastslog man staters skyldigheter att skydda historiska monument, byggnader, skolor och en rad andra saker i fredstid och i konflikter.

När sedan Romstadgan kom strax före millennieskiftet infördes också en straffrättslig grund för individer. Förstör man exempelvis ett historiskt monument i en konflikt kan man därför bli ett fall för Internationella brottmålsdomstolen. Så har också skett i ett fall i Mali, om jag inte minns fel.

Fru talman! Självklart är människoliv det viktigaste att skydda i krig och konflikter. Men näst efter det kommer statsfunktioner och kulturarv. Vi ser nu en rad krig runt om i världen där kulturarvet hotas. Man kan se detta överskådligt på Unescos hemsida om man googlar ”Unesco armed conflict enhanced protection”. Exempelvis finns flera tiotals utnämnda världsarv i Libanon och i Ukraina som nu är hotade på grund av krigen.

Enligt folkrätten kan alltså både stater och individer göra sig skyldiga till krigsbrott om man attackerar dessa. Vi minns alla vad hände med Buddhastatyerna i Afghanistan under det förra talibanstyret på 90-talet och Palmyra i Syrien under konflikten där.

Oavsett om det är ett utnämnt världsarv eller ej finns ett väldigt starkt skyddsvärde, eftersom kulturarvet har en enorm betydelse för människors identitet och förståelse för sin historia.

(Applåder)