Fru talman! Jag kände inte riktigt igen mitt utskott, för det har hittills varit väldigt få reservationer. Jag undrade vart utrikesutskottet hade tagit vägen. Men så kom det plötsligt upp en fråga som jag känner att jag måste lyfta upp.

Jag tror att jag och Berntsson är ganska överens om att det finns vissa folkrättsliga principer som vi ska följa. En av dem är FN-stadgan, som tydliggör vad alla länder ska göra.

Sedan finns det också uttolkare av alla dessa principer och lagar. Vi har bland annat Internationella domstolen och Internationella brottmålsdomstolen.

Sedan har vi även FN:s säkerhetsråd. Det är ett säkerhetsråd som regeringen hänvisar till exempelvis när man svänger i frågan om Västsahara, som har varit uppe här i kammaren tidigare. Man säger att folkrätten inte är lika enkel längre, för nu säger FN:s säkerhetsråd så här. Det innebär en ny folkrättslig praxis. Det måste innebära att även det som säkerhetsrådet säger är något som vi ska följa folkrättsligt, om regeringen menar allvar.

Magnus Berntsson sa mycket riktigt att Israel är det land som har fått flest FN-resolutioner emot sig. Det handlar bland annat om resolution 242 från 1967 om att man ska dra sig tillbaka från ockuperat område, vilket man inte har gjort, och 2334 från 2016, där FN:s säkerhetsråd tydligt säger att Israels bosättningspolitik på ockuperat område är olaglig. Ändå har man fortsatt bygga ut bosättningarna.

Jag tänkte därför ställa en enkel fråga till Magnus Berntsson: Hur många av FN:s alla resolutioner, som du är så emot, har Israel egentligen följt?