Protokoll 2025/26:88 Torsdagen den 12 mars

ärendedebatt / FN i svensk utrikespolitik
Anf. 102 Lotta Johnsson Fornarve (V)

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 6.

Vi ser i dag hur folkrätten och FN-stadgan, vårt ramverk för fred i världen, åsidosätts, attackeras och bryts på många platser. Rysslands folkrättsvidriga angreppskrig på Ukraina är ett exempel på detta, men det gäller även Trumps hot mot Grönland och Marockos ockupation av Västsahara. Vi ser med oro på utvecklingen i Mellanöstern. Israels fortsatta ockupation av Palestina och förtryck av den palestinska befolkningen samt USA:s och Israels attacker mot Iran är inte förenliga med folkrätten. Det är inte heller Irans motattacker. Irans folk har rätt till en framtid i fred och frihet.

Nu behövs en deeskalering och att diplomatin tar vid samt att åtgärder omedelbart vidtas för att skydda civilbefolkningen. Regimen i Iran måste ge vika för en demokratisk utveckling och de militära angreppen upphöra. Det iranska folket har lidit nog och behöver allt vårt stöd.

När FN och folkrätten är hotad måste länder som Sverige försvara och stärka FN och på allvar stå upp för folkrätten och fördöma alla övergrepp som sker mot den internationella rätten. Jag ser FN som en central aktör i arbetet för global fred, säkerhet och solidaritet, och jag vill betona organisationens roll i att skydda folkrätten och mänskliga rättigheter. Tyvärr ser vi hur den svenska regeringen i stället minskar stödet till en rad viktiga FN organ, till exempel UNRWA, UN Women och UNFPA. Det är allvarligt och fel väg att gå.

Fru talman! FN är den viktigaste internationella organisationen för frågor som rör konflikter, säkerhet och nedrustning, även om vi ser att det finns vissa brister inom FN som måste åtgärdas. Vänsterpartiet menar exempelvis att FN:s säkerhetsråd behöver reformeras, inklusive att begränsa vetorätten, för att öka handlingskraften mot krigsbrott, folkmord och klimatkriser. Jag ser dock FN som navet för jämlikhet, fattigdomsbekämpning och nedrustning, särskilt när det gäller kärnvapen.

Vänsterpartiet vill att Sverige aktivt stärker FN-organisationen genom en nationell FN-strategi med fokus på diplomati och feministisk utrikespolitik. Det är viktigt att prioritera det svenska kärnstödet till FN-organ som UNRWA, UN Women och UNFPA.

Kränkningar av kvinnors rättigheter är det vanligaste och mest omfattande brottet mot de mänskliga rättigheterna. Världen över begränsas och hotas kvinnors liv av diskriminerande lagstiftningar och samhällsnormer. Kvinnors rättigheter är en förutsättning för fred, säkerhet och utveckling.

Vänsterpartiet vill att alla politikområden vilar på en feministisk grund. Utrikes- och säkerhetspolitiken är inget undantag. Att regeringen med stöd av Sverigedemokraterna har övergivit den svenska feministiska utrikespolitiken är ett misslyckande. Vi vet att den feministiska utrikespolitiken fungerade och var effektiv.

Krig och väpnade konflikter påverkar kvinnor och män på olika sätt och i olika utsträckning. En fredsprocess som leder till att våldet mot män upphör innebär inte per automatik att våldet mot kvinnor upphör.

Fru talman! Kvinnors deltagande ska inte vara villkorat eller tillfälligt. För att bygga verklig och hållbar jämställdhet krävs att kvinnor aktivt kan delta på alla samhällsnivåer. Genusperspektivet ska genomsyra alla områden, oavsett om det handlar om infrastruktursatsningar, handelsavtal eller vapenexport. Arbetet ska vara målstyrt och möjligt att utvärdera och följa upp.

Eftersom säkerhetshot mot kvinnor sällan finns med på den säkerhetspolitiska agendan vill Vänsterpartiet förändra säkerhetsbegreppet till att även inkludera kvinnors säkerhet. Brist på makt, inflytande och rörelsefrihet, brist på sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter samt mäns våld mot kvinnor är viktiga säkerhetsfrågor både nationellt och internationellt. Det är mot den bakgrunden allvarligt att stödet till jämställdhet och SRHR minskar i det svenska biståndet, samtidigt som vi ser hur stödet till jämställdhet och SRHR minskar drastiskt globalt.

Fru talman! FN:s resolution 1325 om kvinnor, fred och säkerhet handlar bland annat om just att stärka kvinnors rättigheter och deltagande i fredsprocesser. En ökad andel kvinnor i till exempel fredsfrämjande insatser är ett viktigt mål i sig. Representation är en viktig byggsten i demokratin och bottnar i rättvisekrav. Det är grundläggande att understryka kvinnors avgörande uppgifter och roller i fredsprocesser, fredsbevarande trupper, rättsväsen, valprocesser, säkerhetssektorn och återuppbyggnadsprocesser så som de beskrivs i resolution 1325 och de påföljande resolutionerna, till exempel resolution 2122.

Ett jämlikt deltagande mellan kvinnor och män i fredsprocesser är nödvändigt för hållbar fred och mänsklig säkerhet. Utrikes- och säkerhetspolitik har traditionellt ansetts vara ett manligt område, således även processer som syftar till att leda till fred och återuppbyggnad. FN:s utvecklingsfond för kvinnor, Unifem, beräknar att kvinnor inom fredsprocesser mellan 1992 och 2019 utgjorde 13 procent av förhandlarna. Omkring 70 procent av fredsprocesserna under samma tidsperiod innehöll varken kvinnliga förhandlare eller kvinnliga undertecknare. Det är självklart helt ohållbart.

För att det ska bli en verklig och hållbar utveckling måste kvinnors deltagande öka avsevärt. Det är en förutsättning för framgång. Vänsterpartiet anser att det är självklart att kvinnors och mäns representation och deltagande i fredsprocesser bör fördelas jämnt. Sverige bör inom FN verka för att kvinnors deltagande i fredsprocesser ska öka samt för att resolution 1325 om kvinnor, fred och säkerhet får genomslag i samtliga resolutioner som säkerhetsrådet behandlar.

Folke Bernadotteakademin, FBA, har sedan 2015 samordnat ett kvinnligt medlingsnätverk med expertkunskap inom diplomati, fredsbyggande, fredsmedling och fredsförhandling. Nätverket har en viktig roll i att främja kvinnors arbete i fredsprocesser och i att bidra till Sveriges arbete med resolution 1325. Regeringen har lagt ned den verksamheten. Det är oerhört beklagligt om vi menar allvar med arbetet för kvinnor, fred och säkerhet. Stödet till medlingsnätverkets arbete med 1325 måste återupptas, och stödet till organisationer och myndigheter som jobbar med 1325 måste stärkas om vi menar allvar med att kvinnors rättigheter är en prioriterad fråga.

Regeringen har även kapat det statliga ekonomiska stöd som i hundra år getts till svenska organisationer inom civilsamhället som arbetar för fred och nedrustning. Det är också djupt beklagligt.

Ett starkt engagemang inom de multilaterala organisationerna är centralt för genomförandet av Agenda 2030, klimatomställningen och freds- och jämställdhetsarbetet. I en tid av ett hårdnande säkerhets- och handelspolitiskt klimat och ökad polarisering behöver multilaterala arenor stärkas och utvecklas, inte minst Internationella valutafonden och Världsbanken.

Vänsterpartiet anser att Sverige ska säkerställa att organisationerna ökar stödet till just jämställdhetsarbetet.