Fru talman! I dag debatterar civilutskottet betänkande CU11 med rubriken Ett stärkt konsumentskydd vid distansavtal.

Fru talman! Konsumentskyddet är viktigt och måste regleras i lag. När den vara du köpt i en butik inte uppfyller dina förväntningar eller helt enkelt inte fungerar har du som konsument ett mycket bra skydd genom svensk lagstiftning. Du kan lämna tillbaka en felaktig produkt och få pengarna tillbaka. Givetvis ska detta även gälla produkter som köpts via nätet eller via telefon. Därför har vi en lag om distansavtal, som i och med dagens förslag kommer att uppdateras.

Fru talman! Kortfattat kan man säga att lagändringarna innebär att det ska bli tydligare vem som säljer produkten och att det ska vara tydligt att man har rätt att ångra sig och få pengarna tillbaka. Det ska även vara lättare att ångra köpet på säljarens hemsida.

Ibland kan det vara stört omöjligt att säga upp ett avtal som har ingåtts med bara några klick. När man sedan vill säga upp det måste det ibland göras skriftligt eller muntligt. Man kan säga att med den nya lagen ska det vara lika lätt att säga upp ett avtal som att ingå det.

Fru talman! Nu ska jag gå in på lagförslaget lite närmare.

Vad har ändrats? Det hela är initierat av ett EU-direktiv från 2023, som ersätter ett gammalt EU-direktiv från 2002. Det är främst ändringar som är anpassade till den digitala utveckling som skett efter 2022.

Hur påverkar då detta svensk lagstiftning?

Sammanfattningsvis påverkar lagens betänkande hela fem svenska lagar. Den viktigaste är lag 2005:59 om distansavtal och avtal utanför affärslokaler. Alla ändringar finns beskrivna i detalj i betänkandet, och regeringen bedömer att lagändringarna lever upp till EU-direktivets krav. Denna bedömning delas av samtliga partier i civilutskottet, vilket är glädjande. Det är även ett gott betyg till partierna inom Tidöavtalet, som tar fram bra konsumentpolitik med bred förankring i riksdagen.

Fru talman! Målet med sverigedemokratisk politik är fullkomlighet. Fullkomlighet är dock enbart en strävan, och ingen lag är så bra att den inte kan göras bättre. Jag vill härmed lyfta en fråga som berörs i lagen om distansavtal, närmare bestämt en rubrik i kapitel 3 om särskilda regler vid telefonförsäljning. Det här berör 9 §, 10 § och 11 § under denna rubrik.

Fru talman! Om Sverigedemokraterna vinner valet i höst kommer dessa tre paragrafer inte att behövas. Sverigedemokraterna vill nämligen förbjuda all telefonförsäljning. På vilka grunder sticker då SD ut hakan på detta vis? Det här är inget som SD ryckt ur luften, utan detta har stöd i en rapport från Konsumentverket. Både konsumentperspektiven och näringslivets perspektiv belyses grundligt, och alla faktorer har systematiskt bearbetats och lagts fram i rapporten. Slutsatsen är entydig: Förbjud all telefonförsäljning!

Fru talman! Jag vill särskilt lyfta fram ett allvarligt problem som gäller bedrägerier via telefonförsäljning. Det finns ligor som via telefonförsäljning lurar av intet ont anande pensionärer deras livsbesparingar. Det finns riksdagspartier som genom skumma metoder säljer lotter till svaga och utsatta grupper. Detta är ett stort och allvarligt samhällsproblem som måste hanteras. Skulle all telefonförsäljning förbjudas vore det ett steg på vägen mot att stoppa bedrägerierna.

Det finns invändningar från näringslivet mot ett förbud mot telefonförsäljning. Denna oro är dock överdriven, då det finns många andra sätt att marknadsföra sig på nu när alla är uppkopplade via mobiler och datorer.

Fru talman! Hela syftet med detta betänkande är att anpassa lagarna till den digitala utvecklingen. Jag sluter nu alltså cirkeln i detta resonemang och avslutar med den empiriska slutsatsen att all telefonförsäljning bör förbjudas. Frågan är inte längre om telefonförsäljningen ska förbjudas eller inte; ett förbud är en ofrånkomlig och logisk följd av den digitala utvecklingen.

Jag avslutar mitt anförande med att yrka bifall till civilutskottets förslag i betänkandet.