Protokoll 2025/26:87 Onsdagen den 11 mars

ärendedebatt / Fri- och rättigheter m.m.
Anf. 75 Martin Westmont (SD)

Fru talman! Vi debatterar här och nu KU28 Fri- och rättigheter m.m.

Sverige bör vara på sin vakt. Den utveckling vi ser i dag ställer tydliga krav och betonar vikten av att göra rätt prioriteringar. Det geopolitiska läget i vår omvärld och en hög risk för terrorattentat på svensk mark är ett resultat av en naivitet och många års politiska felprioriteringar.

Det säkerhetshot vi ser kan på sikt hota våra fri- och rättigheter. Det understryker än mer vikten av ett politiskt ledarskap som tar ansvar och som inte präglas av samma naivitet som har skapat den verklighet vi nu måste hantera.

När systemhotande krafter försöker flytta fram sina positioner och när grupperingar redan i dag inskränker eller har som mål att inskränka kvinnors och barns möjligheter och rättigheter än mer måste vi alla agera kraftfullt och göra allt i vår makt för att förhindra att dessa krafter får fäste i Sverige.

Fru talman! Allt är dock inte negativt. Vi ser långt där borta ett ljus som påminner om det ljus som vi svenskar njuter av den där varma sommarkvällen i vårt Sverige, som våra släktingar med blod, svett och tårar har byggt upp under generationer.

Tidöpartierna har tagit viktiga steg framåt. Sverigedemokraterna anser att utvecklingen går åt rätt håll, men mycket av det arbete som har påbörjats återstår. Regeringen tillsammans med Sverigedemokraterna har lyckats vända på det svenska fartyget precis innan det krockade och sjönk till det absoluta bottenskiktet när det kommer till trygghet, tillväxt och medborgarnas tro på framtiden.

En fråga vi alla måste ställa oss är om vi vill gå tillbaka till en politisk ordning som präglades av piska och morötter eller om vi vill fortsätta på den inslagna vägen, där det görs mer lönsamt att arbeta och där krafter som vill inskränka kvinnors och barns möjligheter i livet trycks tillbaka. Det är i grunden en fråga om fri- och rättigheter. Det är just det som står på spel i det långa perspektivet.

Fru talman! Rättssäkerhet och principen om likabehandling är av stor vikt. Vi ser en utveckling där EU flyttar fram sina positioner, där målet är att kunna ha en översikt över det demokratiska samtalet och informationsflödet i unionen. Vi har ännu inte fått några mer detaljer om hur det arbetet kommer att se ut i praktiken. Men jag vill ändå lyfta fram den problematik som ofta uppstår när EU-byråkrati ska samspela med svenska intressen. Vi måste undvika att det införs överstatliga redskap som kan styra över medlemsländernas medborgares möjligheter till en fri och öppen debatt.

Om resultatet av det arbete som just nu pågår inom EU blir att vissa organisationer, opinionsbildare eller för den delen politiska partier får sämre möjligheter till informationsspridning är det en direkt inskränkning av våra fri- och rättigheter.

Vi ska inte öppna dörren för en godtycklig rättstillämpning som riskerar att hämma vår yttrandefrihet. Att skydda personer från att missgynnas på grund av politiska åsikter handlar inte om att försvara specifika ideologier utan om att försvara själva grunden för ett fritt och öppet samhälle. Låt oss gemensamt stå upp mot dem som vill tysta fri åsiktsbildning. Att beskriva en samhällsutveckling som är förankrad i verkligheten får inte riskera att kategoriseras med förenklade etiketter, som desinformation eller valpåverkan.

Europakonventionen förbjuder diskriminering på grund av politisk åskådning, men endast i samband med andra fri- och rättigheter. Politisk åskådning omfattas inte av diskrimineringslagen. Det innebär att det i svensk lagstiftning i dag saknas ett heltäckande skydd mot diskriminering på grund av politisk åsikt.

I en demokrati är det avgörande att alla, oavsett politisk uppfattning, fritt kan uttrycka sina åsikter utan att riskera att drabbas negativt av detta. Därför bör regeringen överväga att utreda hur skyddet kan stärkas för dem som på felaktiga grunder drabbas av negativa konsekvenser på grund av sina politiska uppfattningar, exempelvis att någon nekas ett uppdrag i ett fackförbund trots att personen är bäst lämpad sett till kompetens.

Fru talman! Vad är grundstommen i arbetet med att värna våra friheter och rättigheter? Det är självklart vår svenska grundlag och premissen att all offentlig makt i Sverige utgår från folket. Det är också precis vad det står i den svenska regeringsformens första kapitel och första paragraf.

Men, fru talman, hur rimmar det med att vi nu har ett förslag på bordet om att vi ska ge en minoritet makten över våra grundlagar? Våra grundlagar är direkt sammankopplade med våra fri- och rättigheter.

År 1896 var det dryga 6 procent av den vuxna befolkningen som hade rösträtt. Tidigare hörde vi ledamoten från Vänsterpartiet tala om att 1921 hade ungefär 100 procent av svenska folket, med vissa undantag, möjlighet att vara med och bestämma över Sveriges framtid, och den sida som fick över 50 procent av rösterna fick möjlighet att genomföra viktiga reformer.

År 2026, drygt 100 år senare, vill man nu införa ett system där 33 procent av svenska folket ska bestämma över delar av Sveriges utveckling. Vi tar ju steg tillbaka i arbetet för att värna våra fri- och rättigheter i Sverige. Det är inget annat än en utveckling där vi går mot ett demokratiskt underskott.

Det vi får är en spärr som kan förhindra att nödvändiga och folkförankrade reformer genomförs. Det strider mot kärnan i majoritetsprincipen – själva motorn i en representativ demokrati. Om en minoritet av riksdagens ledamöter ges ständig vetorätt när det gäller viktiga reformer som sätter Sveriges medborgares välbefinnande i första rummet försvagas vår förmåga att möta just de hot som våra friheter och rättigheter kan utsättas för.

Fru talman! Vi har i dag ett parti, Sverigedemokraterna, som säger att ett majoritetsbeslut ska gälla. När en majoritet av svenska folket vill genomföra lagändringar och reformer som är bra för Sverige ska inte en minoritet kunna säga nej. Men det är tyvärr precis den utveckling vi går mot. Av någon anledning var det viktigt att ändra den arbetsordning som har fungerat så väl i Sverige under så många år.

Alla andra riksdagspartier har röstat för en ordning där en minoritet ska bestämma över en majoritet. Sverigedemokraterna står här ensamma och vet att vi har en majoritet av svenska folket bakom oss. Det är också därför övriga riksdagspartier har sagt nej till Sverigedemokraternas förslag om en folkomröstning i denna för Sverige så viktiga fråga.

Men, fru talman, framtiden kommer att ge Sverigedemokraterna rätt – på samma sätt som vi har haft rätt när det handlat om försvarspolitiken, energipolitiken, migrationspolitiken och rättspolitiken. En förhoppning, fru talman, är att övriga partier tänker över detta noggrant. Det finns fortfarande möjlighet att tänka om och ta ansvar. Låt oss hoppas att övriga partier i Sveriges riksdag tar vara på den möjligheten.