Fru talman! Det här är ett motionsbetänkande med motioner från allmänna motionstiden. Motionerna berör tre saker som man kan säga står delvis i motsats till varandra, för offentlighet, sekretess och integritet har lite olika syften och måste väldigt ofta vägas mot varandra.

Vi har en lång tradition i Sverige av att ha offentliga handlingar. Man ska kunna granska makthavare och granska vad som händer. Men samtidigt kan de som fyller de offentliga handlingarna vara individer vars integritet vi vill skydda, vilket därmed hamnar i motsats till offentlighetsprincipen. Det finns också vissa uppgifter som vi av olika skäl vill skydda från offentlighet – det kan röra allt från rikets säkerhet till personliga uppgifter eller affärsöverenskommelser i företag – och då använder vi sekretesslagen.

På det sättet vägs dessa tre saker mot varandra. Det finns en avvägning att göra mellan behovet av skydd, behovet av insyn och behovet av informationstillgång. Det kan ju vara så att viss information behöver delas antingen till samhällets nytta eller till individens nytta. Det gäller inte minst personliga uppgifter i samband med socialtjänstens arbete och liknande.

De här avvägningarna är dock inte lätta; det vet alla som någon gång har försökt ge sig på dem. Själv hade jag förmånen att vara med i referensgruppen för den utredning som heter Personuppgifter och mediegrundlagarna. Enkelt är det inte, även om det kan tyckas självklart. Vi har dessutom problemet att EU har en syn på integritet som står i strid med den svenska uppfattningen om offentlighet.

Fru talman! Vi har här 15 olika motionsyrkanden som rör sig i den där trepartsstriden mellan dessa intressen.

En motion handlar om informationsutbyte mellan myndigheter, det vill säga att sekretessen för personuppgifter ska brytas mellan myndigheter för att möjligheten att göra någonting bra ska öka. Där finns det ett arbete på gång, men motionen lyfter upp frågan.

Det finns motioner om ett ökat skydd för personuppgifter, vilket är precis det vi tittade på i Personuppgifter och mediegrundlagarna.

Det finns förslag om att offentlighetsprincipen, det vill säga tillgången till handlingar och insyn i verksamheter, ska breddas till nya verksamheter – men också om att offentlighetsprincipen ska skydda integritet på en högre nivå.

Det finns även förslag om att man inte ska kunna använda uppgifter för digital marknadsföring.

Slutligen finns det ett förslag som skiljer sig lite från de andra. Det handlar om att öka insynen i – eller rättare sagt släppa sekretessen för – det så kallade Stasiarkivet, vilket ju handlar mer om en historieskrivning än om en värdering av sekretessreglerna.

Det här är inte enkelt. Varje avvägning har sina bekymmer och motsättningar, och detta kräver noggrann tankeverksamhet och ett noggrant vägande av för- och nackdelar. Det finns nog inga självklara svar på frågan hur man drar gränsen, för det som i vissa fall kan vara en tillgång kan i andra fall skapa problem. Därför bör man ta det lite försiktigt i de här frågorna.

Fru talman! Jag kommer fram till att det sker mycket på det här området. Det finns utredningar om att bryta sekretess mellan myndigheter, och det finns frågor om integritet kontra offentlighetsprincipen och tillgången till personliga uppgifter. Allt det är säkert vällovligt och måste göras, men i avvaktan på fler utredningar bör vi hantera detta på så sätt att vi avslår de föreslagna motionerna och bifaller konstitutionsutskottets förslag i betänkande KU26 Offentlighet, sekretess och integritet.