Fru talman! Den här debatten har varit minst sagt klargörande.

Vi debatterar Agenda 2030. Det kan låta som en teknisk term, men det handlar om de absolut viktigaste mål som FN har satt upp för världens befolkning.

Det handlar inte bara om fattigdom, som har diskuterats här i dag, eller om klimat, som jag kommer att fokusera särskilt på – vi har ju en reservation, som jag yrkar bifall till. Det handlar också om sådant som livsmedelsförsörjning, ett annat mål som vi i Sverige själva kommit längre bort från, även om alla – förhoppningsvis men kanske inte alla – i vårt land har mat på bordet.

Här kommer Riksrevisionen med stenhård kritik om att det är ineffektivt och otillräckligt. Regeringens officiella svar är att man gör en delvis annan bedömning och att det här nu är slutbehandlat.

Det här är i linje med hur det har varit med nästan alla expertrapporter. Man kanske tycker från regeringens sida att experterna inte vet vad de pratar om eller att man själv vet bättre. Man har träffat någon partikollega som vet hur det egentligen är. Men det är samma mönster hela vägen. Riksrevisionens experter? Äh, det var inget. Klimatpolitiska rådet? Nej, nej, nej. Finanspolitiska rådet, som fullständigt sågar regeringens finanspolitik? Nej, det är en inlaga.

Jag känner inte igen det statsbärande Moderaterna som vi en gång samarbetade med. Det här är något annat. Det här påminner om andra länder och andra typer av politiker, som fnyser åt vad experter säger och ibland, som någon var inne på, åt verkligheten. Man har på sitt sociala medier-konto kommit fram till hur det egentligen är.

Ni måste ta till er det här. Jan Ericson är revisor; han vet att det är därför vi har en riksrevision. Det är därför vi har de här granskningarna – för att det inte ska bli helt fel.

Nu kommer vi till kärnan i den här debatten. Här har vi en representant för regeringspartierna som uttrycker vad man egentligen tänker, nämligen att det inte är så viktigt med klimatmålen. Man tänker ”jaja” om ”allt det där gröna”.

Jag skulle säga att Agenda 2030-målen just nu inte bara är lite viktiga. De är jätteviktiga för världen och för Sverige. Vi har nu ett nytt krig som pågår i Mellanöstern, och energipriserna i hela världen rusar. Vi ser nu hur fossilberoendet drabbar människor i deras vardag och deras försörjning. Det drabbar även hushåll i Sverige.

Jag vill peka på två saker i Riksrevisionens Agenda 2030-kritik som verkligen går rakt in i hjärtat hos alla hushåll som är berörda här och nu i Sverige. Det ena är det som den moderata riksdagskollegan lite oväntat tog upp, nämligen att vi var ett land som hade stark tillväxt och där utsläppen föll. Det var vårt föredöme för världen.

Till det kan läggas alla våra fantastiska industrier. Jag vet inte hur mycket man får nämna varumärken här i talarstolen, men Scania, Volvo och Hybrit – som kommer nu – säljer den gröna omställningen och är längst fram i tekniken. De är en stolthet för Sverige, i alla fall för mig och för mitt parti Centerpartiet. De leder mot bakgrund av detta utvecklingen mot en fossilfri värld.

Med den här politiken, där regeringen överger alla mål och all ambition om att vara ett föredöme i Europa och all ambition om att Europa ska vara ett föredöme för världen, hukar vi och sänker oss. Vi drar tyvärr vårt lands fina, gröna varumärke lite grann i smutsen. Att då dessutom inte ens ta kritiken mot att man inte uppfyller målen på allvar känns inte seriöst.

Den andra väldigt konkreta vardagsgrejen är den som alla upplever just nu. Ja, det var fel att ha för höga levnadskostnader, i synnerhet för människor på landsbygden som är beroende av bilen. Det har vi i Centerpartiet erkänt, och det har vi dragit lärdom av.

Vi sa samtidigt det som är uppenbart för alla nu: Om man på grund av den här regeringen inte har haft råd – och gud vet hur många som är i den situationen – att byta till en hybrid, en elbil eller en gasbil eller kanske inte ens har känt att det är värt att byta till en etanolbil sitter man nu med dieselpriser som är nästan lika höga som när vi började. Vi är tillbaka på ruta ett.

Det går att vara jättestolt över att det ”bara” kostar 20 kronor per liter, men tänk om folk hade fått chansen att leasa en miljöbil, som i vårt förslag. Det behöver inte vara någon ny eller dyr bil – tvärtom! Det är meningen att vanliga människor fullt ut ska kunna komma med i det här genom en begagnad hybrid, en begagnad elbil eller en begagnad gasbil. De hade i det här läget kunnat få ned notan för tankning på ett helt annat sätt än dem som sitter fast i vad som bara kan beskrivas som en fossilfälla som människor har försatts i.

Det är likadant med elen. Man pratar om elektrifiering, men det är en avgiftshysteri kring elen just nu. Vissa har fått nätavgifterna höjda med 30 procent, men det stoppar inte regeringen. På det skulle effektavgiften läggas, men det kanske man stoppar nu. Man höjde elskatten – nu har man sänkt den igen, men det var en chock när den gällde. Man kan inte betala ut elstödet. Man hittar på olika modeller för det.

Folk sitter fast i det här läget med Irankrisen. De sitter fast med diktaturens olja i sin vardag. Det är därför det är så viktigt med den här typen av mål, strategier och genomtänkt politik som inte låser fast folk i en fossilfälla.

Det här är inte till för alla som kanske sitter i riksdagen och har en stor lön och fortfarande vill köpa en Tesla, trots Musk. Någon annan vill köpa en ID.7 eller vad nu det nästa är. Det här är till för dem som inte har de möjligheterna. Vi räcker med Agenda 2030 ut handen till människor i världen. Tillsammans når vi målen, och tillsammans tar vi ledningen.

I Sverige ska vi göra det möjligt för vanliga hushåll och för människor som kämpar och arbetar hårt att på alla de sätt som över huvud taget är möjliga växla bort från det dyra fossila och över till det billiga och fossilfria. Man ska som företagare, som anställd och utvecklare kunna vara en del av den fantastiska gröna omställning som tar Sverige in i framtiden.

Det duger inte att bara svara att man delvis gör en annan bedömning, att det nu är slutbehandlat eller att man inte orkar lyssna på experterna. Antingen står man för det Moderaterna uttryckte i talarstolen, nämligen att man egentligen struntar i alltihopa, eller så gör man sin hemläxa – för Sverige och för våra medborgare som nu drabbas av dessa fossilpriser och detta fossilberoende.