Herr talman! Jag trodde kanske också att denna debatt skulle handla om hur den här kammaren ändå är väldigt enig i sitt stöd till Ukraina, på kort och lång sikt och militärt och på andra sätt. I stället väljer den moderata riksdagsledamoten att ta upp en inrikespolitisk budgetdebatt. Jag är förvånad men vill ändå kort vara tydlig på några punkter.

Vi i Miljöpartiet kritiserar inte att vi tillsammans har valt att låna upp pengar för att kunna stötta Ukraina. Vi har inte heller varit kritiska till överenskommelsen om att vi ska låna till det svenska försvaret – för det har vi ju en överenskommelse om. Däremot är det ingen hemlighet att vi hellre hade sett en beredskapsskatt som skulle göra det möjligt att börja betala av direkt så att vi inte skjuter dessa utgifter på framtiden. Det vi kritiserar i regeringens ekonomiska politik när det gäller detta är att man väljer att sänka skatten allra mest för rika, vilket bidrar till att Sverige får en högre låneskuld.

Men den debatten ska vi kanske hänvisa till ett annat forum, för jag tror att vi tjänar på att visa enighet i stödet till Ukraina och det som finns i det här betänkandet och i förslaget från regeringen.

Herr talman! I över fyra år har Ukraina nu försvarat sin frihet, sin demokrati och sin territoriella integritet mot Rysslands brutala anfallskrig. Som vi så många gånger har konstaterat i denna kammare försvarar Ukraina inte bara sitt eget land utan också den europeiska säkerhetsordningen, principen att gränser inte ska flyttas med våld och demokratiska länders rätt att välja sin egen framtid. Det är därför stödet till Ukraina är så viktigt och måste fortsätta.

Ändringsbudgeten som vi pratar om i dag innebär extra stöd. Det handlar om bemyndigande att skänka försvarsmateriel, bland annat granatgevär med ammunition, om möjlighet att ersätta det som skänks, så att Sveriges egen förmåga inte försvagas, om att stödja Ukraina genom teknik och kompetens och om en garanti för lån. Det är viktiga åtgärder. Vi i Miljöpartiet står bakom att Sverige fortsätter att stötta Ukraina militärt, ekonomiskt och politiskt.

Det finns ett totalt stöd i Sveriges riksdag för Ukraina. Det är bra, för signalen till Kreml måste vara väldigt tydlig: Vi kommer inte att tröttna. Vi kommer inte att vända bort blicken. Stödet till Ukraina handlar om frihet, demokrati och internationell rätt.

Men när vi pratar om Ukraina finns också en annan dimension. Skuggflottan har varit uppe i diskussionen, och det är väldigt bra att vi pratar om den. Men då handlar det också om energin.

Rysslands ekonomi är i hög grad byggd på export av olja och gas. Under många år har Europas beroende av fossil energi bidragit till att fylla den ryska statskassan. Det är pengar som i förlängningen naturligtvis också har kunnat finansiera militär upprustning och aggression.

Detta betyder att vår energipolitik också är säkerhetspolitik. Varje gång vi minskar vårt beroende av fossil energi minskar vi också de ekonomiska resurser som auktoritära regimer kan använda för att hota sina grannar, och varje gång vi ställer om till förnybar energi stärker vi i stället vår egen säkerhet.

Det finns många bakåtsträvare som gärna spelar fossilbolagen i händerna, men den som har allra mest att tjäna på det är Putin. Den energi han fortfarande säljer till Europa finansierar hans olagliga krig i Ukraina. Han tjänar på vårt fossilberoende. Därför måste vi göra allt vi kan för att bryta det.

Klimatpolitik är energipolitik och också säkerhetspolitik. Det är inte bara avgörande för planetens överlevnad på sikt, utan det är också avgörande för Europas säkerhet. När vi bygger ut vindkraft och solenergi och ökar energieffektiviseringen minskar vi inte bara utsläppen, utan vi minskar också möjligheten för auktoritära regimer att använda energi som ett geopolitiskt vapen. Det är en viktig lärdom av Putins krig. Det blir också tydligt i USA:s och Israels anfall av Iran.

Men förutom att stödet till Ukraina måste vara brett måste det också vara långsiktigt. Vi har ju tillsammans beslutat om en flerårig ram för det militära stödet till Ukraina på över 140 miljarder kronor. Det är en viktig signal. Lika viktigt är att Europa fortsätter att stärka sitt gemensamma stöd, för kriget i Ukraina är ju inte bara regionalt – det är ett test för hela den internationella världsordningen.

Om Ryssland skulle lyckas med sin aggression skulle det skicka en farlig signal till andra auktoritära ledare i världen. Kanske har det redan gjort det. Men samtidigt måste vi komma ihåg att stödet till Ukraina inte bara handlar om militär. Det handlar om den ukrainska ekonomin, som måste hållas igång. Det handlar om att reparera energiinfrastruktur som har bombats sönder och om att stödja samhällsfunktioner som sjukvård, elförsörjning och vatten. Det handlar om att främja demokratiutveckling, jämställdhet och ett starkt civilsamhälle.

Det handlar också, redan nu, om att lägga grunden till Ukrainas återuppbyggnad. Det kommer, tillsammans med klimatomställningen, att vara en av Europas största gemensamma uppgifter under de kommande decennierna.

Det ukrainska folket visar i dag ett mod som är svårt att föreställa sig. Det är människor som går till jobbet trots flyglarm. Det är barn som går i skolan trots kriget och soldater som försvarar sitt land mot en betydligt större angripare. Det minsta vi kan göra är att visa att vi väldigt fast står vid deras sida.

Miljöpartiet står bakom detta, och vi kommer att fortsätta göra det så länge det behövs. Slava Ukraini!