Herr talman! Jag tror att det jag kommer att inleda med är relevant för diskussionen.

För fyra dagar sedan bombade Vladimir Putin ett helt vanligt lägenhetshus i Charkiv. En 65-årig dam, en 40-årig man och en 13-årig flicka dog i attacken, en helt vanlig vardag. De dog efter att de hade upplevt kylan och mörkret under den här stränga vintern i Ukraina. I såväl Kiev som Charkiv och på många andra ställen har folk suttit i mörker och kyla eftersom Putin också bombar energikällor för att slå ut elektriciteten.

I Putins terrorkrig mot friheten i Europa finns ingen paus, ingen vardag att falla tillbaka på. Det gäller även oss, i tryggheten här i Sverige. Detta är det 21:a paketet med stöd till Ukraina. Det är fullt av många bra saker. På det fjärde året av Ukrainas existentiella krig för demokratin och friheten i Europa stöder vi fullt och fast detta paket.

Men det är också vår plikt att peka ut att det på inga sätt räcker. Ukraina gör varje dag allt som kan göras i form av hjältemod – det har nämnts här tidigare – men också uppfinningsrikedom och uppoffrande, faktiskt ofta till sista kvinna och sista man. Även om Centerpartiet, liksom de övriga sju partierna, står fullt och fast bakom den nuvarande politiken om ökat stöd är det vår plikt att säga att vi i Sverige faktiskt inte gör allt vi kan.

Vår roll är inte att själva slåss på fronten mot tyranniet som hotar hela vår kontinent. Vår roll är att öka resurserna. Trump har skamligt dragit ned på och i viss mån dragit sig ur stödet till Ukraina och försöker på olika sätt, som nämnts, tvinga fram en fred på Putins villkor.

Freden måste naturligtvis ske på Ukrainas villkor, på demokratins och försvararens villkor. Det får vi aldrig glömma, hur absurd världen än blir. Den får inte ske på diktaturens och anfallarens villkor. Den måste ske med Ukraina, såklart, men även med Europa i rummet.

Vår historiska utmaning just nu i Europa och i Sverige är att få fram resurserna så att Ukraina kan – jag säger det – vinna. Det handlar om pengarna, vapnen och Jas 39 Gripen, som vi hoppas ska finnas på plats i Ukraina snarast möjligt. Vi måste stoppa resurserna till Putin, stoppa den mörka skuggflottan av knappt sjövärdiga skepp som hemsöker Östersjön, något som påverkar inte bara Ukraina utan även miljön. Den måste stoppas med alla ekonomiska medel, så att ingen falsk flagg släpps fram, varken i OS eller på svenskt och europeiskt fritt territorialvatten. Ingen hamn ska ta emot de här skeppen utom för att beslagta dem.

Alla tillgångar som Ryssland stuvat undan i väst måste nu tas, inte minst centralbankstillgångarna. Vi måste nu göra allt för att de i Europa som vill och kan belånar de tillgångarna, som borde tillhöra Ukraina efter det krig som Ryssland startat och med tanke på den skuld om hundratals, kanske tusentals, miljarder som Putin åsamkat dem. Vi får inte vika oss för varken Viktor Orbán, hur länge han nu sitter kvar, eller Fico i Slovakien.

Då är det inte läge för oss i Sverige att slå oss för bröstet, hur mycket vi än har gjort. I stället är det tid att göra det som historien kräver av oss: ta en liten del av statskassan och ge till Ukrainas försvar och ekonomi. Eftersom det här har tagits upp i debatten vill jag vara noga med att påpeka att vi har enats om att detta ska ligga utanför de vanliga statsfinanserna, precis som det här kriget ligger utanför all rim och reson i vår tid och i historien. Ingen investering lönar sig mer – moraliskt, såklart, men också säkerhetsmässigt och därmed även ekonomiskt.

Trots det fantastiska sätt som Ukraina försvarar sig på, med allt hjältemod vid fronten och uppoffringar bortom vad vi i modern tid kan föreställa oss i Europa, och trots att de på ett fantastiskt sätt håller igång ekonomin, även när den saboteras dag efter dag, och till och med sin export behöver de, som nämnts tidigare, hundratals miljarder kronor i år – inte bara de belopp som vi belånar på de ryska undanstuvade pengarna utan faktiskt pengar därutöver.

Ryssland är på fallrepet, men tyvärr faller diktaturen långsamt. Putin offrar sina medborgares liv och sin nations själ och ekonomi, och det sker steg för steg. Därför måste vi steg för steg öka våra resurser tills Ukraina vinner.

Vi har alla en illusion av att allt avgörs i början av ett krig. Och visst var det fantastiskt när de ukrainska förbanden försvarade flygplatsen i Kiev och stoppade Putins planer. Det var kanske bara några hundra man som avgjorde de första dagarna. Men det är i slutet allt avgörs, och vi är inte ens i närheten av slutet.

Ukraina måste hålla ut, men vi kan inte bara hålla ut. Vi måste öka, öka, öka – tills vi fördubblar hjälpen. Vi får inte släppa den hand vi håller i medan den hänger över avgrunden och utkämpar sin strid mot det som bor där i avgrunden. Vi måste fatta den handen med kraft och dra den uppåt tills Ukraina får överhanden.

Europas frihet står på spel. Hundratusentals liv står på spel. I kronor och ören har vi – så att man har detta klart för sig – hittills givit ungefär 2 procent av vår bnp. Vi kan diskutera om det är mer eller mindre. Det är jättemycket, men över fyra år är det inte tillräckligt. Det räcker inte med en halv procent – vi måste åtminstone fördubbla hjälpen till 1 procent av det vi har i Sverige. Det handlar om en liten del av vår statskassa för att göra stora saker och, framför allt, leda Europa och Norden framåt i detta. Stödet måste fördubblas. Som sagt var: Ukraina kanske behöver 300 miljarder utöver de undanstuvade pengarna.

Jag minns blicken i ögonen på de personer som många av oss i finansutskottet träffade i Borodjanka utanför Kiev, en av de orter som i början av kriget blev allra värst utsatta. Ryssland åkte in och bombade och sköt i 360 grader omkring sig, på vanliga civila – som ren hämnd. Man skulle kunna tänka sig att deras blickar uttryckte sorg och att de hade offrat sig, och det gjorde de. Men vi minns alla att de blickarna också uttryckte en oerhörd beslutsamhet. Ondskan skulle inte få segra. Aldrig skulle de ge med sig.

De bad oss om samma blick tillbaka. Aldrig ger vi upp. Vi backar er hela vägen – inte bara tills det är över utan hela vägen till dess att vi vinner. Då, vänner, måste vi som nation – faktiskt som ledande nation i norra Europa i den här frågan – öka, öka, öka stödet. Till att börja med måste vi, just i denna sena timme, fördubbla det.