Herr talman! Som vi redan har hört i dag debatterar vi extraändringsbudgeten som innehåller förslag till det 21:a militära stödpaketet till Ukraina. Samtidigt säkrar vi också vaccin och beredskap inför framtida influensapandemier i vårt land.

Det är glädjande att höra att det råder stor enighet i kammaren för att stödja Ukraina och Ukrainas sak. Det är ett land som kämpat för sin frihet och rätt att existera. Kriget är nu inne på sitt femte år.

Ukrainarna har visat stort mod och uthållighet, och de har fått utstå ett oerhört lidande i kriget. Därför måste Europa samlas för att få slut på kriget. Sverige tar ansvar, och partierna tar sitt ansvar. Stödet gör Ukrainas kamp lättare, men om övriga länder i Europa och i Europeiska unionen hade tagit sitt ansvar från dag ett hade kriget kanske varit över nu. I stället pekar man finger och utmålar Ukraina som ett problem, rent av ett hinder för fred. Det är beklagligt och skamfyllt.

För ett par veckor sedan hade jag möjligheten att på årsdagen för kriget delta på plats i Europaparlamentet för att se Europaparlamentariker debattera denna viktiga fråga. Jag satt tillsammans med en delegation från Ukraina – vuxna, ungdomar och barn som var på plats för att ta del av debatten.

Tyvärr var jag inte särskilt imponerad av vissa av inläggen, och det var sorgligt att se en mycket låg nivå i Europaparlamentet. Man pekade finger, och debatten kretsade framför allt kring de som motsatte sig det lån som nästan alla länder har enats om – det lån Ukraina behöver och bör få.

Herr talman! Sammanfattningsvis är det precis som Zelenskyj sa tidigare, nämligen att det här är ett krig som Ukraina inte har valt, men de strider för sin frihet och rätt att existera. Förhoppningsvis kan Europa enas och se till att det inte blir ett sjätte år för kriget. Med det yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet och därmed till propositionen.