Fru talman! Tack, Gudrun Brunegård, för anförandet och för engagemanget i de här frågorna!

Tyvärr ser vi i dag hur kvinnor och flickor runt om i världen möter en historisk backlash just när det gäller sexuella och reproduktiva rättigheter och hälsa, inte minst på grund av nedskärningen i det amerikanska biståndet. Där menar vi att Sverige måste steppa upp och i stället öka stödet till jämställdhet och SRHR. Tyvärr ser vi dock i budgeten att det minskar, och det tycker vi är allvarligt.

Jag hoppas precis som tidigare talare att Kristdemokraterna kan trycka på i regeringen för att stödet till SRHR och jämställdhet ska öka, men jag funderar egentligen på vad Kristdemokraterna tänker kring att Sverige har lämnat några av de fattigaste länderna i Afrika och Asien åt deras öde. Man har lämnat viktiga strategier, till exempel den för Tanzania, där ledamoten själv har varit engagerad och som ledamoten också pratar om.

När Sverige lämnar Tanzania, ett land som vi har varit aktiva i under decennier, förloras mycket kompetens, erfarenhet och kunskap. Mycket av det arbete vi har byggt upp riskerar också att rullas tillbaka. Särskilt hårt drabbas kvinnor och flickor, återigen, och särskilt hårt drabbas också arbetet med SRHR. UN Women visar exempelvis i en rapport att hälften av alla kvinnoorganisationer som finns lokalt i Tanzania helt enkelt riskerar att gå omkull eller inte kunna fortsätta sitt arbete. Det här är väldigt allvarligt.

Vad tänker ledamoten om att Sverige har lämnat både den viktiga strategin för Tanzania och de andra strategierna i Afrika?