Herr talman! För Kristdemokraterna handlar förskola och barnomsorg om det kanske allra viktigaste vi har, nämligen våra barn. En trygg start i livet är en förutsättning för att barn ska kunna växa upp till trygga, ansvarstagande och välmående vuxna. Den kärlek, bekräftelse och omsorg som vi ger våra barn i dag får vi tillbaka i morgon i form av ett starkare och mer sammanhållet samhälle.

Herr talman! Därför är det självklart för Kristdemokraterna att föräldrarna själva ska få bestämma sin barnomsorg. Familjer ska inte pressas in i en enda mall. Barn är unika, och det som passar ett barn passar inte nödvändigtvis ett annat barn.

Därför ska det finnas en bred palett av alternativ – kommunala och privata förskolor, pedagogisk omsorg och till och med möjlighet att vara hemma med sina barn. Det är föräldrarnas val – inte politikers.

Mångfald ger valfrihet, och valfrihet ger trygghet. Till den här mångfalden bidrar inte minst familjedaghemmen, som jag vill lyfta fram, där småskalighet, hemlik närhet och en hög kontinuitet bland personalen skapar en trygg miljö för barnen. Det är små grupper men stora möjligheter. Familjedaghemmen är ett ovärderligt komplement till förskolan. De måste skyddas och utvecklas, inte försvinna i kommunala besparingar.

En nyckel i barnomsorgen är tid för barnen. Tid för barnen ger tryggare barn, och trygga barn skapar ett bättre samhälle. Men för att det ska vara möjligt måste vi ta itu med en av de största utmaningarna, nämligen de stora barngrupperna.

Forskningen här är glasklar: stora barngrupper leder bland annat till stress, koncentrationssvårigheter och försämrad inlärning. Om en barngrupp blir för stor förlorar den sitt syfte. Det som ska vara en trygg och stimulerande miljö kan i stället vara det som skapar otrygghet och stress.

Ingen tvååring ska behöva känna sig anonym i sin förskolegrupp. Anonymitet föder osäkerhet, och osäkerhet föder problem. Ett barn ska inte behöva ropa för att bli hört. Ett barn ska inte behöva vänta på en famn att krypa upp i.

Därför säger Skolverkets rekommendationer att det ska vara 6–12 barn per barngrupp med 1–3-åringar och högst 15 barn för 4–5-åringar. Men verkligheten ser tyvärr annorlunda ut, som vi har varit inne på i den här debatten. Många förskollärare arbetar i grupper som är betydligt större än så.

Låt mig ta ett exempel från en kommun nära mig, Falu kommun. Där berättar en förskollärare i lokaltidningen om grupper som ligger långt över Skolverkets riktlinjer. I en grupp för de äldre barnen finns 21 barn, alltså 6 fler än riktlinjen på 15 barn. För de yngre barnen överskrids riktlinjerna med 3 barn. I fjol översteg 75 procent av alla barngrupper i Falu kommun dessa riktlinjer.

Detta visar hur noga riktlinjerna följs i de olika kommunerna, och Falu kommun är långtifrån unik.

Förskolläraren Emilia i Falun beskriver hur det här påverkar barnens trygghet och stressnivå och deras möjligheter till lärande. Hon säger att man nästan kan känna i luften när flera barn är frånvarande hur lugnet kommer, hur det plötsligt finns utrymme att se alla barn och hur konflikterna minskar. Hon berättar om barns hjärnor som utsätts för fler relationer och fler intryck än de klarar av och om hur den inre trygghet som ska byggas upp i förskoleåren riskerar att utebli. Hon beskriver dagar då personalen får trolla med knäna och där varken pedagoger eller rektorer har verkliga möjligheter att påverka gruppstorleken.

Herr talman! Vi kan helt enkelt inte acceptera att Skolverkets riktlinjer bara blir till tomma ord, utan arbetet med att minska barngrupperna måste få högsta prioritet. Därför är min och Kristdemokraternas slutsats att det behövs nationell lagstiftning på området.

Kristdemokraterna har drivit på för ett maxtak på barngruppernas storlek sedan 2014, och nu tar den här regeringen viktiga steg för att det ska bli verklighet. Föräldrar ska kunna känna sig trygga i att deras barn får tid och uppmärksamhet. Förskollärare ska kunna känna sig trygga i att de har rimliga arbetsförhållanden och en chans att se varje barn. Och viktigast av allt: Barnen ska känna sig trygga, sedda och bekräftade varje dag.

Vi behöver fler böcker och färre skärmar i den svenska förskolan. Vi behöver mer högläsning, mer fantasi och mer lek. Det är inte förskolans uppgift att lära tvååringar att svajpa på en skärm, men det är förskolans uppgift att ge dem trygghet och en stimulerande start i livet.

Barnen behöver rörelse, gemenskap och kreativitet. För mycket skärmar riskerar att i stället göra barnen stillasittande och minska den fria leken. Vi vet att de första åren är avgörande för barns utveckling, och då är det oroande att skärmar och surfplattor introduceras i så tidig ålder i många barns liv. Förskolan behöver vara en motvikt till detta. Digital kompetens kan vänta, men barndomen kan inte det.

Därför ser den här regeringen till att bryta med skärmhetsen. Vi tar bort kravet på digitala verktyg i förskolan. Det är ett tydligt besked: Barn behöver tid med vuxna, med böcker och med varandra – inte fler timmar framför en skärm.

Herr talman! Kristdemokraternas barnomsorgspolitik syftar till att fler barn blir sedda och bekräftade och kan känna sig trygga i förskolan. Det lägger grunden för livet och minskar risken för psykisk ohälsa längre fram i livet. Trygga barn är det som på allvar lägger grunden för ett tryggt samhälle och ett tryggare Sverige.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet.

(Applåder)