Herr talman! Jag ska försöka att inte dra detta i ett alltför segt tempo i denna sena timme.

Jag minns när mitt äldsta barn skulle skolas in på förskolan. Allt var nytt både för oss föräldrar och, såklart, för mitt barn. De första dagarna på inskolningen fick man sitta med på golvet och leka. Sedan kunde man lämna henne några timmar och därefter komma tillbaka, och till sist klarade hon dagarna med pedagogerna helt själv. Med snuttefilt i ena handen och den andra i en pedagogs varma hand vinkade hon hej då i fönstret på förskolan.

Den där handen att hålla i är ju ovärderlig för ett barn – när man lämnas på morgonen, när man har ramlat i sandlådan eller när man har bråkat om Duploklossarna. Men som det är i dag är händerna för få och barnen för många. Att hinna se alla barn är inte möjligt med dagens gruppstorlekar.

Det är ett svek mot våra barn att vi låter detta pågå, och det är ett svek mot personalen. Vi måste skapa en förskola som föräldrar kan känna trygghet i att lämna sina barn på, där personalen kan få känna en stolthet över sitt yrke och inte blir sönderstressade och där barnen får både trygghet och möjlighet att utvecklas.

Förskolan är i dag också så mycket mer än barnomsorg. Det är en skolform med egen läroplan där barn ska få utvecklas, få syn på bokstäver, öva motorik, få nyfikenhet för naturen och så vidare. Detta är så viktigt för barns fortsatta lärande, och det finns ett starkt forskningsstöd för att vi senare får tillbaka det vi satsar i förskolan. Ändå har resurserna inte hängt med i takt med att förskolan har fått ett utökat uppdrag.

Skolverket har ett riktmärke för barngruppernas storlek i förskolan, vilket många här har nämnt. Trots att barnafödandet sjunker ser vi dock att barngruppernas storlek nu ökar. Mer än hälften av barngrupperna är större än Skolverkets riktmärke.

I går släppte Kommunal en rapport om kvalitet och bemanning i förskolan – en mycket viktig rapport. Vid rapportsläppet träffade jag Linn, som har arbetat i förskolan i 20 år. Hon har sett hur barngrupperna blir större och större och känner att hon inte längre kan utföra sitt arbete så som hon önskar.

I hennes barngrupp är det 22 barn på 3 pedagoger, alltså 7,3 barn per pedagog. Det är ett omöjligt uppdrag. Hon berättade att de ofta behöver ställa in den efterlängtade skogsutflykten då personalen behöver täcka upp på varandras avdelningar eller på andra förskolor. Linn berättade också att hon ofta kommer hem utmattad från jobbet.

Det är uppenbart att vi inte kan ha det så här. Det kan inte vara så här för Linn och för alla andra som arbetar i förskolan.

Jag tänkte ägna en kort stund åt lite statistik från den rapport som Kommunal släppte i går.

Rapporten visar att 45 procent av barnskötarna har fått hörselbesvär av sitt arbete och att sjukskrivningarna är högre än för andra yrkesgrupper.

Rapporten visar också att 46 procent av barnskötarna upplever att bemanningen är så låg att det innebär en risk för barnen dagligen eller minst en gång i veckan. År 2021 var siffran 27 procent, så detta har ökat ganska dramatiskt. År 2024 upplevde 60 procent att bemanningen sällan eller aldrig är tillräcklig. År 2021 var siffran 49 procent.

Andelen som aldrig hinner ta paus eller rast har ökat, liksom andelen som känner sig trött efter att arbetsdagen har slutat. Fler är oroliga över att de inte kommer att orka fram till pensionsåldern. År 2021 arbetade 24 procent deltid, och 2024 hade den siffran stigit till 33 procent. Den främsta anledningen som uppges är att man helt enkelt inte orkar jobba hela arbetsdagar eftersom arbetet är för krävande.

Som jag nämnde i replikskiftet med Joar Forssell överstiger fler barngrupper Skolverkets riktmärke för storleken än vad som var fallet 2021. Utvecklingen går alltså åt fel håll, och det brådskar att agera. Vi behöver lagstifta om barngruppernas storlek och personaltätheten i förskolan. Det har vi i Vänsterpartiet såklart ett förslag om.

Utöver det måste vi självklart ha väl utbildad personal i förskolan. Därför behövs ett barnskötarlyft. De som arbetar i förskolan ska vara förskollärare eller barnskötare. I dag arbetar alltför många utan relevant utbildning i förskolan, och det behöver åtgärdas. Vi föreslår att ett lyft liknande det undersköterskelyft som har genomförts i äldreomsorgen ska genomföras i förskolan. Vi vill också att barnskötare blir en skyddad yrkestitel.

Herr talman! I dag har vi vinstdrivande aktiebolag som skor sig på våra barn. De öppnar förskolor för att kunna plocka ut stora vinster. Det här måste få ett stopp. Pengar till förskolan ska stanna i förskolan, inte gå ned i aktieägares fickor.

Vi har under hösten fått många olika larmrapporter: Sju barn har fått dela på en banan på en förskola, och på andra förskolor sparar man in på smör till frukostmackan samtidigt som ägarna plockar ut miljoner i vinster. Vi har aktiebolagsförskolor där barn ramlar ut genom fönster därför att man inte har tillräckligt med personal.

Det här måste få ett omedelbart stopp. Man måste sluta spela kasino med barnens och skattebetalarnas pengar. Skattepengarna ska gå till förskolan, ingenting annat, och tillsynen av de privata huvudmännen behöver öka. Det har fått vara vilda västern alldeles för länge.

Herr talman! Regeringen är högst skyldig till den situation som vi nu ser ute i kommunerna, där barngrupperna blir större och personal varslas. Regeringen har vältrat över kostnadskrisen på hushållen och kommunerna. Statsbidragen till kommunerna har inte räknats upp i takt med kostnadsökningarna. Regeringen är ansvarig för att Linn och andra som arbetar i förskolan har fått det sämre.

Det behövs en regering som tar ansvar för utvecklingen och ser till att våra barn får den allra bästa starten i livet. Barnen ska få utveckla sitt språk, höra en bok läsas upp, träna på hur man är en bra kompis och upptäcka i skogen eller på förskolegården. De ska få växa i sig själva.

Om vi ger våra barn en trygg start är så mycket vunnet senare i livet. Det ger barn som är trygga i sig själva och redo för grundskolan och som sedan kan ta sig vidare i livet. Det är en investering, och den investeringen vill vi i Vänsterpartiet göra genom att lagstifta om mindre barngrupper i förskolan och ökad personaltäthet. Självklart behöver staten tillföra pengar till detta.

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 7.

(Applåder)