Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation nummer 2.

Vänsterpartiet beklagar starkt att regeringen har övergett den feministiska utrikespolitiken. Sverige har varit ett föregångsland när det gäller jämställdhet, och att plötsligt ändra riktning är ett slag mot flickor och kvinnor världen över.

Den feministiska utrikespolitiken var inte bara en etikett, utan den hade tydlig effekt. Det visar bland annat undersökningen av Expertgruppen för biståndsanalys, EBA. Den visar att arbetet för jämställdhet intensifierades under den feministiska utrikespolitiken samt att den feministiska utrikespolitiken stärkte Sveriges internationella ledarskap i jämställdhetsfrågor. Fler länder börjar ta efter det svenska exemplet. Nu rullas det arbetet tillbaka av regeringen och Sverigedemokraterna.

Kränkningar av kvinnors rättigheter är det vanligaste och mest omfattande brottet mot de mänskliga rättigheterna. Världen över begränsas kvinnors liv av diskriminerande lagstiftningar och samhällsnormer. Könsdiskriminering är en stor orsak till fattigdom, och kvinnor – som oftast har det verkliga försörjningsansvaret för familjen – saknar ofta de mest basala rättigheterna.

Kvinnors rättigheter är en nyckel till utveckling. Att öka kvinnors möjligheter till utbildning och försörjning bidrar till att förbättra den enskilda kvinnans ställning, främjar jämställdhet i stort och bidrar dessutom till hela samhällets utveckling.

Samtidigt är det viktigt att understryka att kvinnor världen över i högsta grad själva är aktörer. Det är därför avgörande att det är kvinnor i fattiga länder som sätter dagordningen för arbetet med jämställdhet i utvecklingspolitiken och att Sverige verkar för att kvinnor ska finnas representerade och inkluderade i alla former av beslutsprocesser. Jämställdhet är inte bara en mänsklig rättighet utan en förutsättning för hållbar utveckling.

Kvinnors deltagande ska inte vara villkorat eller tillfälligt. För att bygga verklig och hållbar jämställdhet krävs att kvinnor kan delta aktivt på alla samhällsnivåer. Genusperspektivet ska genomsyra alla områden, oavsett om det handlar om infrastruktursatsningar, handelsavtal eller vapenexport. Arbetet ska vara målstyrt och möjligt att utvärdera och följa upp.

Jämställdhet ska inte vara en separat och avgränsad strategi i utvecklingssamarbetet. Vänsterpartiet vill se integrerade jämställdhetsstrategier som genomsyrar hela utvecklingspolitiken, och självklart borde den feministiska utrikespolitiken återinföras.

Kvinnor och flickor runt om i världen möter just nu en historisk backlash när det gäller deras sexuella och reproduktiva rättigheter och hälsa. Politiskt stöd och ekonomiska resurser minskar i takt med att friheten begränsas och röster tystas bland kvinnor och flickor och bland människor med olika sexuell läggning, könsidentitet och uttryck. Ett tydligt exempel är den stora neddragningen av det amerikanska biståndet, som drabbar flickor, kvinnor och hbtqi-personer särskilt hårt.

Att få bestämma över sin egen kropp och uttrycka sin egen sexualitet är en grundläggande mänsklig rättighet, men det är en rättighet som kränks och inskränks i många länder. Bristande tillgång till preventivmedel och sexualupplysning, bristande mödravård och starka begränsningar i aborträtten är centrala hinder för utveckling och fattigdomsbekämpning.

Tillgång till rent vatten och grundläggande sanitet är också en viktig jämställdhetsfråga. Att säkra tillgången till rent vatten, sanitet och hygien, WASH, är avgörande för att kunna rädda liv världen över. Det också viktigt för att säkra flickors skolgång, kvinnors hälsa och barns överlevnad. Årligen dör över 1 miljon mödrar och nyfödda barn på grund av infektioner som är direkt kopplade till brist på rent vatten, sanitet och hygien i samband med förlossningar. Det visar en rapport från Wateraid.

Ett område med växande utmaningar för SRHR är humanitära kriser. Mödradödlighet, barnäktenskap och sexualiserat våld ökar till följd av väpnade konflikter. Det är även viktigt att undanröja de hinder som utestänger vissa grupper från SRHR-insatser. Det kan handla om grupper som kvinnor och flickor på landsbygden, hbtqi-personer, etniska minoriteter och urbefolkningsgrupper, barn och unga, äldre funktionsvarierade och människor på flykt.

Ett av de mest brutala uttrycken för den globala könsmaktsordningen och våldet mot flickor och kvinnor är kvinnlig könsstympning. Trots att många länder förbjudit kvinnlig könsstympning förekommer det alltför ofta i ett flertal länder. Enligt Unicef utsätts uppskattningsvis 3 miljoner flickor för könsstympning varje år, och över 230 miljoner flickor och kvinnor lever i dag med konsekvenser av könsstympning. Bistånd kan bidra till att öka kunskapen om kvinnlig könsstympning och få ett slut på denna brutala verksamhet, som innebär ett enormt lidande för kvinnor och flickor som drabbas.

Regeringen lämnade den feministiska utrikespolitiken men betonar att jämställdhet är ett kärnvärde, vilket är svårt att ta på allvar när vi ser hur biståndet och jämställdheten minskar. I den nuvarande strategin sänks anslaget med 240 miljoner kronor jämfört med föregående strategiperiod. Jämställdhetsintegreringen i Sidafinansierat bistånd var 2024 nere på den lägsta nivå som uppmätts för svenskt bistånd sedan OECD-Dacs mätningar av jämställdhet påbörjades. Stödet till kvinnoorganisationer minskar också, liksom stödet till de FN-organisationer som jobbar med jämställdhet och SRHR: UN Women, UNFPA och Unaids.

I Agenda 2030 har världens länder bekräftat att alla människor ska ha tillgång till SRHR till 2030. För att det ska bli möjligt krävs att frågan om SRHR kommer högre upp på dagordningen.

Vänsterpartiet menar att hälften av biståndet ska gå till kvinnor och flickor samt 10 procent öronmärkas för SRHR, sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter. I en tid när jämställdhet, hbtq-personers rättigheter och rätten till SRHR är under attack behöver Sverige steppa upp och agera motvikt. Tyvärr ser vi inte det i dag – tvärtom.

Vi menar att Sverige ska vara en tydlig röst för SRHR och särskilt för abort, sexualundervisning och hbtq-personers rättigheter i FN och andra internationella sammanhang. Sverige måste återigen ta på sig ledartröjan och återigen bli ett föregångsland när det gäller kvinnors och flickors och hbtqi-personers rättigheter samt den självklara rätten till SRHR. Stödet till FN-organ som UN Women, UNFPA och Unaids måste stärkas, inte minskas.