Fru talman! Jag är stolt över att vår regering har SRHR och flickors och kvinnors rättigheter väldigt högt upp på den biståndspolitiska agendan. Ja, vi drar ned i vissa länder, men vi satsar också mer i andra länder.

Jag ska ta Afghanistan som ett exempel. Det är inte så att Sverige helt har dragit sig ur Afghanistan. Ledamoten Wickmans kollega – ledamoten Alexandra Völker – och jag satt i den parlamentariska utredning som utvärderade Sveriges 20 år i Afghanistan. I kommittén och i den utredning som vi lade fram för utrikesministern för två år sedan var vi i stort helt överens om att stödet till Afghanistan under rådande förhållanden och under talibanregimen måste minska. Däremot finns Sverige fortfarande kvar av just de skäl som ledamoten nämnde.

År 2025 uppgick Sveriges humanitära stöd till Afghanistan till över 240 miljoner kronor. Det kanaliseras främst via internationella organisationer, till exempel World Food Programme, Unicef, UN Women och UNHCR. Vi stöder också de civilsamhällesorganisationer som kan finnas på plats. Sverige har tyvärr inte kunnat vara i Afghanistan, men jag hörde nu senast för två veckor sedan att det börjar ljusna och att Svenska Afghanistankommittén ser att det finns möjligheter att börja verka på plats igen.

Sverige stöder även ett land som Afghanistan genom multilateralt stöd, EU:s biståndsprogram för Afghanistan, Världsbanken och Asiatiska utvecklingsbanken. Sverige backar alltså inte totalt från till exempel Afghanistan och flickors och kvinnors behov. Det har skett en enorm tillbakagång för flickors och kvinnors frihet i Afghanistan, men Sverige finns fortfarande med.