Fru talman! Kollegorna håller väldigt korta anföranden. Jag som hade skrivit en uppsats – skojar bara.

Sverige är ett land byggt av entreprenörer. Jag skulle vilja påstå att de allra flesta på detta jordklot kan nämna åtminstone ett eller ett par varumärken som Sverige har producerat genom åren. Det är företag som startats av människor som vågat bryta ny mark, som tagit risker och som skapat jobb inte bara åt sig själva utan också åt andra.

Alla dessa företag började någon gång med en idé – kanske i ett garage, vid ett köksbord eller i en liten lokal någonstans i landet. Men för att en idé som dyker upp ska kunna växa krävs mer än mod. Det krävs regler som fungerar.

Det är lätt att säga att vi ska strypa den kriminella ekonomin genom att försvåra nyföretagandet. Jag vill dock med all bestämdhet hävda att vi då skjuter oss själva i foten och i princip inte gör någonting för att komma till rätta med de problem som även Centerpartiet vill adressera.

Vi måste också vara ärliga: Många företagare upplever i dag att regelbördan växer. Det är inte jag som säger det, utan detta kommer direkt från företagarna själva. Trots att alla politiker säger att regelbördan ska minska ökar rapporteringskraven, administrationen och byråkratin. Varje nytt krav kan på papperet låta väldigt rimligt, men för den småföretagare som på kvällen sitter och försöker få ihop bokföring, rapporter och regelverk är det ofta något helt annat. Det handlar om tid som tas från kärnverksamheten, det vill säga själva företagandet – för att inte tala om alla andra runt den stackars företagaren.

Småföretagaren bär Sverige, fru talman. Det är lätt att i denna kammare prata om företag som abstrakta strukturer, men bakom varje företag finns också människor. Jag nämnde att vi har en miljon företag. De allra flesta är små. Det är familjeföretag, enmansföretag och lokala verksamheter. De skapar arbetstillfällen i hela landet.

Lanthandlarna på landsbygden utför också samhällsservice. Utan deras risktagande och vilja att göra gott skulle stora delar av Sverige växa igen.

Det finns en syn på företag som är problematisk och som oroar mig, fru talman – en syn där företag främst ses som något som ska regleras, kontrolleras, begränsas och i vissa fall nästan misstänkliggöras. Det är en märklig hållning i ett land där nästan varje välfärdssatsning i slutändan finansieras av företagande.

Utan företag – inga skatteintäkter, kära socialdemokrater och numera också moderater. Utan företag – inga jobb. Utan företag – ingen välfärd.

Regelverken ska skydda, inte kväva. Självklart behövs regler för att skydda anställda, kunder och samhället, men de måste vara balanserade. När de blir för komplexa drabbar det inte de största företagen först. De har ju anställda som kan hantera det. Det drabbar de minsta, där de nya jobben de facto skapas. Det drabbar den lokala entreprenören som sitter ensam och försöker förstå och göra rätt.

Fru talman! Sverige måste, återigen, vara ett land där företag kan växa. Vi konkurrerar inte bara med våra egna regler. Vi lever i en global värld där vi konkurrerar med hela världen, där entreprenörer kan starta företag i många olika länder och där kapital är lättflyttat och innovationer likaså. Då måste den här församlingen ställa sig frågan: Ska Sverige vara ett land där det är möjligt att gå från idé till globalt konsortium som bidrar med åtskilliga miljarder till vår välfärd, eller ska vi kväva företagandet redan på idéstadiet?

Vad Centerpartiets syn är kan väl inte ha undgått någon. Vi står tydligt på företagens sida. Vi vill förenkla regelverken, minska byråkratin och fortsätta säkerställa att det är rimliga villkor när man startar företag.

Företagandet är inte ett särintresse, utan det är motorn i hela svenska ekonomin. När vi diskuterar associationsrätt diskuterar vi egentligen något mycket större. Vi diskuterar vilket land Sverige ska vara, och för oss centerpartister är det glasklart att ett starkt företagande betyder ett starkt Sverige.

Jag yrkar bifall till reservation 6.