Fru talman! Tack, ledamoten Wickman, för frågan!

Återigen: Jag tror inte att man ska stirra sig blind på siffror. Ja, Sverige drar ned på det totala biståndet. Så är det, och det är en inriktning som vi har mandat för och som vi har gått till val på.

Samtidigt ser vi att man i det läge som råder i världen, där behoven ökar och där det skett en tillbakagång på många områden, inte minst när det gäller stödet till flickor och kvinnor, måste vara innovativ och hitta nya vägar, nya samarbeten och nya lösningar.

Det går inte att alltid bara säga att vi ska kasta in mer pengar i olika projekt, utan det viktiga nu är att vi i Sverige arbetar tillsammans med andra men också själva. I reformagendan för biståndet kan man se att det sker prioriteringar för att de biståndspengar vi satsar på olika projekt och kanaliserar genom Sida och olika organisationer ska få största möjliga genomslag.

Vi kan inte finnas i vartenda land även om vi ser att behovet är jättestort. Här måste vi jobba mer tillsammans med andra, och andra länder måste också kliva fram. Det är något som Sverige driver på för.

Ledamoten Wickman och jag ingår till exempel i den parlamentariska SRHR-gruppen, där vi alldeles nyligen träffade våra nordiska kollegor. Tillsammans går vi i bräschen för de här frågorna i ett internationellt sammanhang, och det ska vi fortsätta att göra. Men fler måste också engagera sig i dessa frågor. Fler länder måste kliva fram och göra mer.