Fru talman! Jag både delar och beundrar Amanda Palmstiernas engagemang för rättvisefrågor. Det är frågor som, givet min egen uppväxt, också har legat mig varmt om hjärtat. Kanske skiljer sig vår metodik åt för vad som är rätt väg framåt, men engagemanget råder det inget tvivel om.

Det som blir problematiskt är att om man adresserar fel sak löser man inte grundproblemet. Vi är ense om att det är skamligt att barn vräks. Att vi i ett land som avsätter 7 miljarder till skattereduktion för ISK inte har råd att se till att barn har tak över huvudet är för mig en gåta.

Det handlar om prioriteringar. Mycket i livet handlar om prioriteringar. Det här är en märklig prioritering. Samtidigt skuldsätter vi kommande generationer med valfläsk som till och med fått Finanspolitiska rådet att sparka bakut.

Vi måste ta ett steg tillbaka och fundera över hur vi får fram billiga hyresrätter. Det sa jag i mitt anförande: Vi adresserar finansieringsfrågan. Byggkostnaderna har stuckit i väg, och det gör att kalkylerna inte går ihop. När kalkylerna inte går ihop är det alltid slutkonsumenten som får betala. Det är så logiken är och alltid har varit. Vi är det land av alla jämförbara länder som avsätter minst till bostadspolitiken. Det måste vi ändra på. Jag hoppas att väljarna ger oss förtroendet att efter valet adressera den här frågan korrekt.