Herr talman! Jag tackar Markus Kallifatides för inlägget. Han pratade väldigt mycket om vad som inte behandlas i betänkandet, och det kan man ju göra. Något som jag tycker att man ska prata om och som finns med i betänkandet är barnvräkningar.

Jag tycker att det här är talande. Ryggmärgsreflexen för Vänsterpartiet i Göteborg visade sig i GP som sagt vara att ifrågasätta statistiken och säga att Kronofogden nog har fel och att man ska ge ett kommunalt uppdrag om att ta fram annan statistik. Vad händer sedan i replikskiftet här i Sveriges riksdag? Går Markus Kallifatides upp och säger: ”Regeringen har gjort mycket bra, men vi skulle vilja att ni gör mer”? Nej, Markus Kallifatides ryggmärgsreflex är att ifrågasätta statistiken.

Kronofogden konstaterar att 82 barn i Göteborg har en vårdnadshavare som har blivit vräkt och att 55 av de barnen var folkbokförda på den adressen. Markus Kallifatides svar är: Nja, men Göteborg är ju inte värst räknat per capita. Vad hjälper det barnen, Markus Kallifatides?

Vilken är Socialdemokraternas och de rödgrönas lösning för att komma till rätta med barnvräkningar, som faktiskt behandlas i det hyresrättsbetänkande vi nu debatterar? Vilken är Socialdemokraternas lösning, herr talman? Kommer Markus Kallifatides att ringa upp sin socialdemokratiska motsvarighet och säga: ”Det här går inte – ni måste skärpa er”?

Regeringen har gett kommunerna alla verktygen. Vi tar vårt ansvar. Nu är det dags för den socialdemokratiska ledningen i Stockholm, Göteborg och Malmö att inte ifrågasätta statistiken utan faktiskt se till att inte fler barn vräks. Det kallas värdighet, herr talman.