Fru talman! I helgen var jag hemma hos Donyas och Daryas familj i Mölndal. Flickorna rycktes från familjen och utvisades till Iran i oktober. När de fyllde 18 fick de utvisningsbeslut i födelsedagspresent. Vid utvisningen studerade de båda till sjuksköterskor vid högskolan i Trollhättan.

Nu faller bomberna över Iran, och de är inte längre nåbara. I en lägenhet i Mölndal sitter en mamma, en pappa, en lillasyster och en lillebror, och de har blivit nästan stumma av traumat.

När regeringen pausade tonårsutvisningarna i fredags sa man att vårdpersonal skulle få större möjligheter att stanna framöver, vilket systrarna trots allt studerade till. Den som gör ett så kallat spårbyte och söker uppehållstillstånd på ny grund ska framöver inte behöva lämna landet, så som systrarna uppmanades att göra och gjorde.

Tonårsutvisningarna har skett på grund av politiska beslut. I förra veckan erkände regeringen att deras politik på området är fel. Nu ger vi, samtliga riksdagsledamöter i kammaren, en möjlighet att rätta till felet och göra rätt och riktigt. Regeringen ville ha ordning och reda i migrationspolitiken, men i stället har de skapat en stor oreda – och den måste nu redas ut.

Det var många som trodde på statsministerns ord i fredags, det vill säga att alla tonårsutvisningar nu stoppas. Men Migrationsverket återkom snabbt med att alla unga som har fått beslut fortfarande kommer att utvisas. Pausen gäller bara dem som ännu inte har fått ett beslut. Migrationsöverdomstolen säger att dessa inte omfattas av pausen, utan att man fortfarande kan fatta utvisningsbeslut.

Statsminister Ulf Kristersson sa vid pressträffen att de unga som har fått utvisningsbeslut kan göra en ny ansökan, men eftersom det inte finns någon ny lagstiftning på plats kommer de inte att få något annat besked än vad de har fått med nuvarande lagstiftning.

Är man statsminister och säger att tonåringarna inte ska utvisas måste det ske politiskt och med omedelbar handling. Om man ger hopp till ungdomarna och familjerna måste man fullfölja det man har sagt. Det får inte bara bli ett sätt att tysta den kritik som har kommit fram den senaste månaden.

Fru talman! Vänsterpartiet och Miljöpartiet lägger nu fram ett förslag till stopplag för tonårsutvisningarna. Vi yrkar på att en sådan beredning ska startas med anledning av att regeringens beslut inte omfattar dem som redan har fått utvisningsbeslut och att utvisningsbeslut fortfarande kan fattas.

Dessa personer och deras familjer sitter just nu hemma med en klump i magen, och de vet inte hur deras situation kommer att se ut. De kan inte vänta på att regeringen ska återkomma med en ventil som vi inte vet när den kommer eller hur den kommer att se ut. Läger är akut för dessa barn och familjer.

De unga som här och nu hotas av utvisning på grund av en lag som alla partier numera har sagt är fel förtjänar inte att få sina liv slagna i spillror. De behöver inte få liv, skolgång och framtid sönderslagna. Regeringen har lovat att stoppa tonårsutvisningarna, och nu är det på riktigt. Det är vad de knapptryck vi gör i dag handlar om, nämligen att stoppa detta. Det är verkliga människor, riktiga ungdomar och deras familjer, som plågas av ångest och osäkerhet om framtiden. De lever här, har vuxit upp här, utbildar sig och arbetar här. De är djupt rotade och etablerade och har hela sina liv i Sverige. Det finns ingen som helst anledning att de ska separeras från sina familjer och riskera att hamna i en utsatt, otrygg och osäker livssituation. Det är fråga om våra barns kompisar, våra grannars barn, våra unga vänner och våra kollegor.

Jag vet att många av er här inne, precis som jag, är föräldrar. Jag vet också att ni har förstått att situationen är ohållbar – det har samtliga partier sagt – när det gäller att ett barn som fyller 18 inte längre skulle vara en del av kärnfamiljen. En sådan lagstiftning är inte värdig ett land som Sverige. Det är svårt att över huvud taget se vad som är rimligt i en ordning där människor tvingas leva skilda från sina barn, syskon och familjer. Sverige ska vara ett land som håller barns och ungas rättigheter högt. De ska värnas, respekteras och efterlevas. Vi ska inte skicka unga till länder där de inte har sin familj och där de i många fall aldrig har varit. De har också rätt till trygghet och familjeliv.

Jag vänder mig verkligen till alla här inne. Jag har träffat dessa unga personer och kollat dem i ögonen. Om du inte röstar för en stopplag – kommer du då att kunna kolla dem i ögonen och stå för det? Nu behöver vi stoppa samtliga tonårsutvisningar. Det är vad voteringen är ett steg fram till. Därmed yrkar jag bifall till motionen.

(Applåder)

I detta anförande instämde Andrea Andersson Tay, Nooshi Dadgostar, Kajsa Fredholm, Hanna Gunnarsson, Malcolm Momodou Jallow, Maj Karlsson, Birger Lahti, Andreas Lennkvist Manriquez, Isabell Mixter, Karin Rågsjö, Håkan Svenneling och Ilona Szatmári Waldau (alla V) samt Janine Alm Ericson, Camilla Hansén, Linus Lakso, Rebecka Le Moine, Amanda Palmstierna och Jacob Risberg (alla MP).

Votering:

148 för talmannens förslag

147 för Annika Hirvonens och Tony Haddous förslag

54 frånvarande

Kammaren biföll talmannens förslag. Motionen lades till handlingarna.

Partivis fördelning av rösterna:

För talmannens förslag: 62 SD, 56 M, 16 KD, 13 L, 1 -

För Annika Hirvonens och Tony Haddous förslag: 89 S, 21 C, 18 V, 15 MP, 4 -

Frånvarande: 17 S, 9 SD, 12 M, 3 C, 4 V, 3 KD, 3 MP, 3 L