Herr talman! Politikens uppgift är att ge svar på frågor om hur vi ska ge varje människa möjlighet att ge liv åt sin längtan och sina innersta drömmar. I en tid när gamla mönster bryts och nya skapas menar jag att detta är särskilt viktigt.

Den generella välfärden, det vill säga våra gemensamma angelägenheter, som vård, skola och omsorg, är central för människors möjligheter i livet. Livschanserna blir nämligen mindre om den inte finns.

Den generella välfärden skyddar oss mot faror utifrån, och den skapar frihet från nöd. Den ökar tryggheten och därmed känslan av frihet. Den motverkar faran att nya privilegier befästs, nya gränser ritas och nya klyftor skapas mellan människor.

Just skattepolitiken är ett av de viktigaste verktygen för ekonomisk omfördelning och för att säkerställa finansieringen av de gemensamma samhällsfunktionerna, alltså den generella välfärden.

Vi socialdemokrater har som mål för den ekonomiska politiken att nå full sysselsättning, alltså att skapa jobb och därmed stärka välfärden och samtidigt frigöra människors potential. Vår skattepolitik är ett verktyg för rättvisa och ansvar och för att ge företag goda och stabila villkor. Dessa politikområden hänger ihop.

Herr talman! Den stora skattereformen från början av 90-talet har tjänat oss väl, men samhället har uppenbarligen förändrats sedan dess. Vi menar därför att det är dags att bredda skattebaserna, öka kapitalbeskattningen i några avseenden och samtidigt hålla nere skatten för dem som tjänar minst. Vi behöver ett mer rättvist skattesystem, men det behöver också i vissa avseenden vara mer neutralt – inte bara för rättvisans skull utan också för tillväxten.

Vi socialdemokrater är tydliga med att vi vill se flera ändringar av skattesystemet och att det därför också är dags för en ny skattereform. Vi beklagar att den politiska högern inte tycks se det behovet. Vi menar att det är dåligt för medborgarna, dåligt för företagen och dåligt för tillväxten.

Herr talman! Det väcker många frågor om regeringens prioriteringar när skattesänkningar genomförs på ett sätt som ökar de ekonomiska klyftorna i samhället. Sverige befinner sig i ett allvarligt ekonomiskt läge. Skuldutvecklingen hos Kronofogden vittnar om en djupgående ekonomisk kris bland hushållen. På tio år har skuldberget hos Kronofogden nästan fördubblats, och rikskronofogden konstaterar att svenska hushåll har allt svårare att få sina pengar att räcka till. Vart elfte barn i Sverige växer upp i en familj där minst en förälder har skulder eller en pågående skuldsanering hos Kronofogden. Det motsvarar 189 000 barn, en ökning med över 9 procent på tre år.

Situationen på arbetsmarknaden förstärker bilden. Under innevarande mandatperiod har arbetslösheten ökat med runt 100 000 personer. Enligt SCB lever över 700 000 svenskar i materiell och social fattigdom, vilket är en dubblering sedan 2021. Barnfattigdomen ökar parallellt. Enligt Rädda Barnens nya barnfattigdomsmått lever mer än 276 000 barn i Sverige i fattigdom.

Det är som att verkligheten utanför den här kammaren inte existerar för regeringen och bland borgerliga företrädare.

Vi socialdemokrater har en annan bild, och vi föreslår andra prioriteringar, också i skattepolitiken. Vi vill värna vårdplatser och inte se dem försvinna. Vi vill att kapital beskattas rättvist, inte att de allra rikaste får ytterligare skattesänkningar. Finessen med att ha en rimlig kapitalbeskattning, där man dessutom aktivt täpper till de luckor som finns, är att man också skapar rättvisa mellan företag. När vi har en regering som inte aktivt jobbar med att täppa till de luckor som finns hamnar vi i läget att företag som betalar sina skatter faktiskt hamnar i underläge mot dem som inte gör det.

Därför har vi bland annat föreslagit att källskatten ska moderniseras och att den så kallade exitskatteutredningen ska fullföljas – allt i akt och mening att begränsa och undvika skatteflykt.

Regeringen valde att lägga ned exitskatteutredningen, trots att vi vet att den typen av regler finns i hela Norden, i stora delar av EU och dessutom i Nordamerika. Vi vet att dessa regler fungerar, men regeringen valde den enkla vägen: att blunda för miljardbortfallet och för välfärdens behov.

Skattereglerna för fåmansföretag syftar i grunden till att det ska vara neutrala skatteregler mellan dem som väljer att vara anställd respektive företagare. I verkligheten fungerar dock 3:12-reglerna ofta som ett verktyg för att betala mindre skatt, eftersom det har blivit mer förmånligt för ägare till fåmansbolag att omvandla arbetsinkomster till utdelningsinkomster. Regeringen har själv påpekat att ökade utdelningar från fåmansföretag är en av de största drivkrafterna bakom att de rikaste 10 procenten av svenskarna sett sina inkomster dra ifrån den övriga befolkningens under det senaste decenniet.

Vi välkomnar ett enklare och mer lättförståeligt regelverk men ser samtidigt en risk att förslaget öppnar för ökad inkomstomvandling. Vi menar därför att en förenkling borde genomföras på ett offentligfinansiellt neutralt sätt.

Herr talman! En politik som skapar hopp och framtidstro måste bottna i verkligheten och se människors vardag bortom riksdagens kammare och sessionssalar. Den måste utgöra en klar idé om vilket samhälle man vill bygga och erbjuda en tydlig riktning för hur det ska genomföras. Mindre klyftor i ett samhälle leder till bättre sammanhållning och högre tillväxt. Detta resonemang är inte längre bara socialdemokratiskt sunt förnuft. Många internationella institutioner som tidigare bekände sig till marknadsliberala teorier inser nu att sådan ekonomisk politik lyckas bäst.

När vi bevittnar dålig arbetsmiljö inom vården eller för lite undervisning och stöd i skolan eller när vi ser hur Skånes universitetssjukhus i Malmö använder tvättlappar som skulle kunna användas som sandpapper på byggarbetsplatser måste vi koppla ihop det med den förda ekonomiska politiken.

Skatt är nämligen undersköterskan på boendet, frukosten på förskolan och barnmorskan som förlöser våra barn. Skatt är höftledsoperationer, nationella prov och skolskjuts. Skatt är tåg, buss och kollektivtrafik. Så hänger det ihop. Skatt är gemensam finansiering av gemensam välfärd.

Herr talman! Avslutningsvis yrkar jag bifall till reservationerna 1 och 5.

(Applåder)