Fru talman! Under lång tid var Sverige ett föregångsland i klimatpolitiken. Vi visade att det gick att förena tre saker: minskade utsläpp, fler jobb och en växande ekonomi. I dag är situationen en annan. Sveriges utsläpp ökar. Detta är inte en naturlag, utan det är ett politiskt val – ett val som den här regeringen har gjort.

Fru talman! Samtliga regeringspartier lovade svenska folket att Sverige skulle nå klimatmålen. De sa att de ville föra en mer effektiv klimatpolitik. Nu vet vi hur det blev. Regeringen och Sverigedemokraterna hade ingen plan för hur klimatmålen skulle nås, och resultatet är tydligt: Sveriges utsläpp ökar kraftigt.

I stället för att presentera ny politik för att nå målen börjar regeringspartierna ifrågasätta själva klimatmålen. Kristdemokraterna vill avskaffa alla svenska klimatmål. Liberalerna vill slopa transportmålet. I går sa klimatministern här i kammaren att frågan om att slopa transportmålet bereds i Regeringskansliet.

Detta är särskilt anmärkningsvärt eftersom regeringen tidigare har betonat, helt riktigt, hur viktigt det är att Sverige har bred enighet kring klimatmålen. Den enigheten har varit en styrka för Sverige. Den har gett stabila spelregler för industrin, och den har gjort att företag har vågat investera. Men nu är det alltså klimatministerns eget parti som börjar riva upp den enigheten. Det skapar osäkerhet, och det riskerar svenska jobb.

Klimatpolitiken handlar faktiskt inte bara om minskade klimatutsläpp, utan den handlar om just jobb, investeringar och Sveriges konkurrenskraft. Industrin står inför historiska investeringar i fossilfri teknik, men investeringar kräver en sak framför allt annat: förutsägbarhet. När politiken svänger kraftigt tvekar företagen. När spelregler ändras skjuts investeringar upp. När ambitionerna sänks flyttar kapitalet någon annanstans. Det är precis detta vi ser just nu: Osäkerheten ökar, tempot i omställningen bromsar in och andra länder konkurrerar om investeringarna.

Fru talman! Regeringen säger ganska ofta att de värnar svensk konkurrenskraft, men deras politik gör det rakt motsatta. Att sänka klimatambitionerna i en värld som ställer om är att försvaga Sveriges position. Sverige har företag som ligger i absolut framkant i klimatomställningen. Ta Volvo som exempel – de har investerat miljardbelopp i elektrifiering, och när regeringen och EU nu backar från klimatkraven på bilar slår det direkt mot Volvo och andra företag som har gått före. Det skapar också osäkerhet kring hela EU:s klimatpolitik.

I det läget behöver Sverige en regering som står upp för höga klimatambitioner i Europa, inte en statsminister som står tyst när andra regeringar försöker bromsa omställningen och riva upp långsiktigheten till förmån för sina egna – sämre och mindre konkurrenskraftiga – företag.

Fru talman! Effekterna av klimatförändringarna är redan här. Vi ser fler extrema väderhändelser – stormar som fäller skog, värmeböljor som ökar dödligheten och översvämningar som förstör vägar och fyller källare. Priset på varor som kaffe, choklad och olivolja har stigit kraftigt, och försäkringspremier riskerar att öka hutlöst mycket för enskilda individer. Forskning visar att klimatförändringarna redan påverkar ekonomin genom att störa ut leveranskedjor och orsaka högre kostnader. Det här är alltså inte ett avlägset framtidsproblem, utan det är en realitet här och nu.

Fru talman! Vissa säger att Sveriges utsläpp är små i ett globalt perspektiv, men alla utsläpp spelar roll. Sveriges styrka har alltid varit att visa att omställning är möjlig. Det är genom att ligga i framkant som vi har kunnat få andra länder att följa efter, och det är genom att ligga i framkant som vi har kunnat skapa nya jobb och nya konkurrensfördelar för Sverige.

Fru talman! Regeringen lovade en mer effektiv klimatpolitik, och resultatet blev som sagt ökade utsläpp och osäkra investeringsvillkor. Det är ett stort politiskt misslyckande. Vi socialdemokrater väljer en annan väg. Vi tänker ta ansvar för klimatet, för jobben och för Sveriges konkurrenskraft. I den globala klimatomställningen finns det två sorters länder – de som leder och de som tvingas följa efter. Sverige ska vara ett land som leder.

Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 4. Jag står givetvis bakom samtliga våra reservationer, men för tids vinning gör jag så.

(Applåder)