Herr talman! Vi debatterar i dag betänkande MJU10 Jakt och viltvård. Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 1, Översyn av jaktlagstiftningen och viltförvaltningen.

Centerpartiet vill under denna punkt ha en portalparagraf för att minska viltskadorna i jord- och skogsbruket och också minska antalet trafikolyckor med vilt. Vi vill ha den preciseringen. I övrigt vill vi främja viltet som resurs.

Det finns mycket som är bra i regeringens förslag. Den del som berör sekretessen för jägarna och även systematiken för att få in EU-besluten i vårt svenska regelverk är utmärkt.

Herr talman! Jag kommer nu tillbaka till älgförvaltningen. Det känns kanske lite som en upprepning nu mot slutet av debatten, men jag kan inte låta bli att ta upp detta.

Vi fick en jättebra föreläsning på vår forskningsdag om varför antalet älgar minskar i Sverige. Det vi fick till oss var att antalet inte bara minskar i Sverige. Det minskar i stora delar av världen. Älgarna förflyttar sig mer norrut. Man har kunnat se att det beror på att temperaturen stiger. Då kan man fundera lite på hur regeringen hanterar klimatfrågor. Man når ju inte sina klimatmål. På något sätt sitter den sittande regeringen med problemet att älgstammen minskar, i och med att älgstammens fortlevnad är så beroende av temperaturen.

Älgstammen minskar inte lika mycket i norr. Att den nu var rödlistad beror egentligen på att den i genomsnitt har minskat med 15 procent sedan EU-inträdet. Vi har då fått en förflyttning av älgen till norra Sverige. Precis samma sak ser man i Kanada, där älgarna drar åt Alaskahållet, så att säga.

Detta är inte den enda orsaken till att älgstammen minskar. Det handlar också om tillgång till föda. Vi fick till oss att kalvarna har en tillväxt på ett kilo per dag. Det är lika mycket som vår tamboskap har under goda förhållanden. Ska det bli ett kilo per dag för kalvarna krävs det rätt föda vid rätt tidpunkt.

Man kan titta på förvaltningen i dag. Vi har bland annat älgförvaltningsgrupper, där ordföranden, som är markägare, har en utslagsröst. Jag tycker i grunden att det är en bra ordning, men den problematik som kan uppstå handlar lite om stora markägare och små markägare. I många mindre områden i södra Sverige är markägaren och den som bedriver jakten samma person. Så ser det inte ut överallt. Därför kan problematiken se lite olika ut i olika delar av landet. Men grunden, att man har lite mer att säga till om när man äger någonting, tycker jag är rimlig i förhållande till andra intressen.

Herr talman! Vi har också diskuterat förvaltning av vildsvin. Min grundinställning när det gäller vildsvin är väl egentligen att man ska hålla populationen på en låg nivå och utfodringen på en låg nivå. De två sakerna hör väldigt mycket samman.

Precis som har anförts här i kammaren i dag finns många tekniska hjälpmedel för att få ned bestånden. Det har vi också fått på många ställen, dock inte överallt. Där vi inte får ned bestånden blir detta många gånger en plåga, även om det ser lite olika ut. På småländska höglandet, som jag kommer ifrån, är vildsvin och sten ingen bra kombination. Stenarna som många gånger kommer upp vid skörd och orsakar stora skador på vallmaskinerna är ett elände. Ett kanske ännu större problem är jordinblandningen i ensilage som orsakar problem, till exempel mastit. Det går heller inte att särskilja från friskt foder, utan detta förekommer sporadiskt.

Jag tror trots allt att vildsvinsfrågan är hanterbar, eftersom vi har fått så många verktyg. Det gäller bara att inte stimulera till fler vildsvin, för då får vi också fler problem.

Rovdjursförvaltningen innebär en helt annan typ av problematik när man har tamdjur. Även om våra nötkreatur i dag aldrig har sett en varg i hela sitt liv innebär deras genetik att de beter sig på ett visst sätt när de uppmärksammar en varg. Det är en typ av flyktbeteende, för de är väldigt rädda för vargen. Det är ganska spännande att se detta, men det skapar väldigt stora problem. Vargar kan vandra över väldigt stora avstånd. De kan röra sig över ett helt län på rätt kort tid, och när de drar genom länet dyker de ju på många tamdjur på vägen. Att få ut dessa tamdjur på vägar och i skogen innebär problem, det kan man inte komma ifrån. En kraftig begränsning av vargstammen är därför en väg framåt. Det är vi tämligen överens om i riksdagen – inte alla, men vi har i alla fall en majoritet för detta. Däremot har vi inte sett någon effekt av det.

Viltavvisande stängsel och annat är jag ganska tveksam till. Inte ens länsstyrelserna har ju klarat av att hålla uppsikt över vildsvin inom stängsel; det är därför vi har vildsvin i dag. Ska då varje enskild lantbrukare ha koll på sina rovdjursavvisande stängsel över tid? Det räcker med den första stormen så blåser de ned. Mycket av betesmarken ligger också mitt ute i skogsmark. Det handlar om väldigt många mil stängsel, vilket också gör det svårare för allmänheten att komma in i skogen. Det är något som vi sällan hör men som jag tycker att vi ska ha med oss.

Däremot kanske tekniken är med oss. Virtuella stängsel har vi hört talas om, och jag skulle vilja se försök med att sätta halsband på våra vargar. Då kan de styras till ett stort geografiskt område där de kan få ströva ganska fritt och leva på ett naturligt sätt. Vi skulle då även ha lite koll på var de är i förhållande till våra tamdjur. Detta borde vara möjligt, och det skulle vara intressant att gå vidare med det. Jag ska erkänna att jag inte har förankrat detta så väldigt hårt i mitt parti, men jag ser det som en möjlighet för en framtida diskussion.

Herr talman! Jag ser att jag har dragit över min talartid lite, men jag måste nämna någonting om skarven.

Skarven är viktig, och vi är nog överens om att vi måste få ned förvaltningen av skarven. Ett problem är att vi säger att vi ska vara adaptiva och vara på och göra saker och ting i tid. Men vi är inte det. Det tar för lång tid. Dagens småskaliga fiskare har ställt om till fiskeutrustning med trål även på de små åttametersbåtarna bara för att de inte vill ha skador av skarv och säl. När vi sedan fattar beslut ska vi inte tro att de går tillbaka till hur det var innan. Därför måste vi vara mycket snabbare än vad vi historiskt har varit när vi hanterar beslut kring förvaltning.

Jag delar också uppfattningen att vi måste ha ett omtag i Renmarkskommittén. Går man in och tittar på klipp från SVT kan man se något inslag från 1961 där det sägs att det här är en svår fråga och att den har varit det länge. Nu är det 2026, och vi är fortfarande inte i mål. Men ju mer man tittar på frågan desto mer uppenbart är det att vi måste ha med fler intressen. Nu ser vi kanske resultatet av Girjasdomen, och det krävs mer för att alla ska vara nöjda med förvaltning och inflytande även i norr. Detta måste vi göra tillsammans med samerna och andra intressen.