Herr talman! Jag tackar för resonemanget, Tomas Kronståhl.

Låt mig avsluta det första partiet vi var inne på. Jag tycker absolut att man behöver se över inventeringsmetoderna för skogsskador från viltet. Men jag är också orolig för dem som vill införa en tydligare flerårsförvaltning på offentlig nivå. Vi har en gång i tiden gett bort bestämmandet över älgen till det offentliga. Den bestämmer vi inte riktigt över själva längre. Men det övriga viltet får vi jägare, brukare och ägare förvalta själva utan inblandning av det offentliga. Det vill jag ska bestå. Jag tror att vi kan göra det själva utan länsstyrelsernas förvaltningsplaner, och så vidare.

Sedan var det svininfluensan, eller afrikansk svinpest som det också heter. Vi förstod att den förr eller senare skulle komma till Sverige. Det gjorde den också. Aldrig har väl något land hanterat den så snabbt och så väl som vi faktiskt gjorde. Jag instämmer med Tomas Kronståhl i att det i mångt och mycket berodde på det arbete som den svenska jägarkåren gjorde så snabbt i ett tidigt skede.

Det är inte någon slump att andra länder frågar Sverige: Hur gjorde ni, och hur fick ni jägarkåren att engagera sig så mycket? Man vill då ha Sverige som ett exempel på hur nya utbrott kan hanteras på europeisk nivå. Det är bra.

Vad gäller de ekonomiska delarna har jag ett jättetråkigt svar. Jag är inte tillräckligt uppsjungen på det hela. Jag tycker att det är rimligt att om jägarkåren har haft utgifter som de normalt inte har borde de också få en ersättning. Men jag är inte uppsjungen på hur ärendet ser ut, utan det ligger någonstans hos regeringen. Då tänker jag att regeringen får svara på den frågan.