Herr ålderspresident! Låt mig först säga några ord om Åsa Westlunds fråga rörande långsiktighet och sådant.

Flera av projekten inom både Klimatklivet och Industriklivet pågår under flera år. Då är en långsiktig budgetnivå och bemyndiganderam viktig. Där tror jag att vi är överens. Det var därför regeringen i budgetpropositionen för 2026, alltså detta år, beslutade att öka Klimatklivets anslag hela vägen till 2030. Det möjliggör ett bemyndigande på 8 miljarder kronor. Satsningarna hela vägen till 2030 och ett högt bemyndigande bidrar då till förutsägbarhet och långsiktighet för Klimatklivet. Här har regeringen gjort mer därför att det inte har varit tillräckligt bra tidigare. Så jobbar vi.

För Industriklivet möjliggörs förutsägbarhet och långsiktighet genom jämna anslagsnivåer på cirka 650 miljoner kronor per år 2026, 2027 och 2028 och ett bemyndigande på 3,85 miljarder kronor.

Sedan ett par ord om Jytte Gutelands inlägg om EU och lite annat sådant.

Just nu pågår förhandlingar inom EU om utformningen av unionens klimatmål till 2040. Här var Sverige drivande för att hålla ambitionen på 90 procent i utsläppsminskning till detta målår. Men mycket arbete återstår för att specificera hur målet ska se ut och hur det ska kunna nås, för det är det viktiga. Vi måste prata åtgärder. Vi måste prata verktyg. Vi måste prata system. Det är väldigt lätt att prata årtal och procentsatser. Regeringen verkar för att det kommande klimatramverket ska utformas på ett sätt som stärker EU:s konkurrenskraft och möjliggör ett samhällsekonomiskt effektivt sätt att få ned utsläppen.

Sedan vill jag skicka med en liten varning för att använda Kina som ett exempel vad gäller klimatarbetet. Som jag nämnde tidigare har de dubbelt så höga utsläpp som Sverige per person, och de eldar massor av kol. Det är inte ett föredöme. Sverige är ett föredöme med fossilfri elproduktion och en hög grad av elektrifiering som vi nu successivt ökar, dag för dag och steg för steg, både i transportsektorn och i industrin.