Fru talman! Även jag reagerade när jag läste artikeln i Byggnadsarbetaren. Jag ställer mig bakom den kritik som Sofia Amloh framför om upplägget gällande dessa utbildningar, som dyker upp överallt inom flera yrkeskategorier. Det är inte bra.

Här har Arbetsmiljöverket ett stort ansvar, som jag förväntar mig att de tar. Jag vet att man tittar på det, för kritiken mot de här utbildningarna har varit väldigt omfattande.

Det jag vänder mig kraftigt emot, fru talman, är att interpellanten talar om ”utbildningsbevis för ställningsbyggare”, vilket jag anser innebär en ganska kraftig nedvärdering av den yrkeskår jag tillhört under 26 år och fortfarande är en aktiv del av.

Man blir inte ställningsbyggare genom en förmiddagskurs som ger behörighet, fru talman. För att få yrkesbevis krävs en lång och gedigen utbildning som innehåller flera moment, till exempel gymnasial utbildning via bygg- och anläggningsprogrammet med inriktningen ställningsbyggare, följt av 30 månaders kvalificeringstid som lärling anställd i ett ställningsföretag, alternativt komvux eller arbetsmarknadsutbildning med inriktningen ställningsbyggare på cirka 12 månader, följt av 30 månaders kvalificeringstid som lärling anställd i ett företag. Vi har också den traditionella lärlingsutbildningen som företagslärling med cirka 12 månaders grundutbildning med teori och praktik enligt fastställda branschkrav, följt av 30 månaders kvalificeringstid i form av fortsatt anställning i det aktuella ställningsföretaget. I samtliga fall sker kvalificeringstiden under handledning av ställningsbyggare med yrkesbevis, detta redan under grundutbildningen.

Skillnaderna mellan en kort behörighetsutbildning och en fullständig yrkesutbildning är därmed avsevärda. Mot den bakgrunden kan formuleringen ”utbildningsbevis för ställningsbyggare” upplevas som att yrkeskårens kompetens reduceras och nedvärderas.

Vad reportern i det aktuella reportaget erhöll var behörighet enligt Arbetsmiljöverkets föreskrifter. Det är där problemet ligger. Hon blev definitivt inte ställningsbyggare. Efter artikeln har kritiken varit omfattande, både från gamla kollegor, seriösa företag och branschorganisationer, då man anser att den bild av yrkeskåren som målas upp är helt felaktig.

Ja, yrket kan vara farligt, men det beror för det mesta inte på den utbildade ställningsbyggaren utan på andra förhållanden. Jag har efter alla år i yrket sett att de incidenter som uppstått, några med väldigt allvarliga följder, för det mesta berott på att outbildade personer, ofta från helt andra yrkesgrupper, gjort ingrepp i konstruktionerna, vilket skapat en farlig arbetsmiljö både för dem själva och för ställningsbyggarna.

Fru talman! Jag önskar att Sofia Amlohs och Socialdemokraternas vurmande för ställningsbyggarna hade börjat lite tidigare då det är en av de yrkesgrupper inom byggsektorn som drabbats hårdast av de svängdörrar som tidigare regeringar haft gällande arbetskraftsinvandringen. Både illegal och outbildad arbetskraft har kraftigt bidragit till att ställningsbranschen fått det dåliga rykte som byggts upp under lång tid, med osäkra arbetsplatser och lönedumpning som följd.

Men jag är väldigt glad, fru talman, att vi lyfter frågan här i dag och att vi kan debattera den. Det visar tydligt att det finns ett arbete att göra inom den svenska byggbranschen, inte bara inom ställningsbranschen. Men ställningsbyggarna är en yrkeskår som definitivt förtjänar ett bättre rykte än det den har i dag.