Fru talman! I dag debatterar vi många spännande frågor, och flera av dem går in i varandra.

Alldeles nyss pratade utrikesministern om Kuba, en allierad till den venezuelanska regimen. I Kuba har man också använt sig av olika sätt för att få det att framstå som om man genomför demokratiska förändringar, men i själva verket gör man inte riktigt det. Så är ofta fallet även i Venezuela.

Jag tänker specifikt på en sak i utrikesministerns svar, där hon nämnde frisläppandet av politiska fångar som något glädjande. Det är naturligtvis positivt att man släpper politiska fångar fria, men frågan är hur verklighetsförankrat detta är. Sker det verkligen några förändringar i Venezuela som är hållbara, eller är detta något man skulle kunna betrakta som taktiska manövreringar för att lätta på pressen från omvärlden? Det är svårt att veta. Oavsett vad tycker jag att man behöver säkerställa en fortsatt hård press på regimen.

Vi har som sagt diskuterat även andra frågor i dag. Före Kubadebatten hade vi en interpellationsdebatt om Syrien, som likt Venezuela och Kuba var en allierad till Ryssland före regimens fall. Detta går lite grann hand i hand. Jag är av åsikten att man behöver säkerställa hårda sanktioner mot alla typer av regimer som förtrycker sitt folk, undergräver internationell terrorism och så vidare.

Jag upplevde att ministern var positiv till hårda sanktioner mot Venezuela, och det tycker jag är bra. Men vi har nu en situation där man från EU:s håll har öppnat upp för att eventuellt lätta på sanktionerna mot Venezuelas interimspresident. Jag ser detta som oroande och har därför en fråga: Kan man från svenskt håll i stället vara drivande i att försöka utöka sanktionerna och säkerställa att regimen inte bara får andrum för att försöka stärka sina positioner ytterligare?

Jag menar som sagt att vi behöver sätta hård press på regimen både för det venezuelanska folkets skull och med tanke på regimens kopplingar till Ryssland, Iran och så vidare.

Jag har en sista fråga innan jag låter utrikesministern svara på detta. Kan utrikesministern tänka sig att säkerställa att Sverige leder initiativ till en ny koalition med exempelvis demokratiska stater i Latinamerika?