Herr talman! Det här är inte vilken EU-förhandling som helst; det här är den förhandling som avgör hur Sveriges avgift till EU kommer att se ut de kommande sju åren. Sverige ska vara en konstruktiv, tuff, hård och arbetande förhandlare, och det finns ett starkt mandat för regeringen att hålla nere EU-avgiften och att säkra och kanske förstärka rabatten. De enda som kan leverera på detta är ministern och regeringen, för det är ni som är ansvariga för förhandlingarna. Förhandlingarna om EU:s budget avgörs inte sista natten utan i början av förhandlingarna när man bestämmer sig för att göra jobbet, och den enda som kan göra jobbet och som har ansvaret är regeringen. Därför behöver det granskas vad regeringen och ministern gör.

Det här är en förhandling, the mother of all negotiations, som är så mycket mer än politiska slagord. Det här handlar om leverans. I dag ligger ett förslag på bordet som riskerar att öka Sveriges EU-avgift med uppemot 60 procent. Förhandlingar bygger på hårt arbete och trovärdighet.

Här hemma har arbetslösheten ökat kraftigt. 100 000 fler är arbetslösa, vi har rekordmånga konkurser. Regeringen har själv sagt att pengarna i praktiken är slut för de kommande åren. Ladorna är tomma. Med Kristersson och Åkesson har Sverige gått back 363 miljarder kronor, och man lånar nu pengar till skattesänkningar för dem med de allra högsta inkomsterna och låter vanligt folk stå för notan för den så viktiga försvarsutbyggnaden. Många företag och familjer upplever att de har fått allt svårare att få ihop ekonomin. Detta är verkligheten för många svenskar, och i det läget riskerar den svenska EU-avgiften att öka dramatiskt.

Det stämmer att EU:s budget växte också under förra långtidsbudgeten. Men den dåvarande regeringen gjorde då något avgörande, nämligen förhandlade fram en historiskt stor svensk rabatt. Därför kunde Sverige acceptera en större budget utan att svenska skattebetalare drabbades lika hårt.

Om Rosencrantz och regeringens svar på en potentiell avgiftshöjning på 60 procent är att bjuda några kollegor på frukost är ambitionsnivån alldeles för låg. En frukost löser inte en budgetkonflikt på tusentals miljarder. Det krävs något mer för att leverera samma resultat som sist, exempelvis en historiskt stor rabatt.

Det finns problem, inte bara med trovärdigheten i den ekonomiska politiken på hemmaplan utan också när det gäller bristen på hårt jobb och det faktum att regeringen har knutit sig så hårt till ett parti som i grunden är EU-kritiskt och skeptiskt till europeiskt och internationellt samarbete. Sverige kan inte gå svagt in i Europas tuffaste förhandling.

Regeringen har här och nu ansvar för dessa förhandlingar, så hur gör Rosencrantz och regeringen jobbet? Det är ett jobb som behöver göras varje dag och varje timme för svenska intressen. Regeringen har en dålig ekonomisk politik i bagaget och har knutit sig till ett parti som egentligen inte vill att Sverige ska vara på denna arena. Hur gör man jobbet och levererar resultat här och nu? Det är avgörande.