Herr talman! Tack till Olle Thorell och Lotta Johnsson Fornarve, som har initierat den här interpellationsdebatten! Tack även till biståndsministern, som är här och svarar på interpellationerna!

Jag håller med interpellanterna om att det egentligen inte svaras på de riktiga frågorna om det här med försiktighetsprincipen, vad det får för innebörd för kommande utbetalningar och så vidare. Man blir också lite brydd över hela försiktighetsprincipen.

Biståndsministern säger i sitt svar att svenska skattemedel inte ska riskera att ens hamna i närheten av extremister. Samtidigt ser vi att man använder biståndspengar till att betala just en extremist, presidenten i Somalia, som har uttalat sig extremt antisemitiskt. Man betalar även ut pengar till HTS i Syrien, som är en tidigare terrorkopplad grupp. Så vad menar man egentligen? Ska försiktighetsprincipen gälla vissa organisationer men inte de betalningar man själv gör? Jag får inte riktigt ihop det. Jag skulle vilja veta vad exakt det är man menar.

Biståndsministern listar de organisationer, eller den typ av organisationer, som inte ska få stöd. Det handlar om antidemokratisk verksamhet, våldsbejakande extremism, islamism, antisemitism och terrorism eller undergrävande av kvinnors och flickors rättigheter.

När det gäller kvinnors och flickors rättigheter är Islamic Relief en av de första organisationerna som har satt ljuset på det här med kvinnlig könsstympning och arbetat aktivt mot det i väldigt många år.

Jag håller också med om det som Olle Thorell pratade om tidigare – att Islamic Relief arbetar på ställen där andra organisationer inte kommer in. De har ett enormt förtroende i de länder där de arbetar. Nu verkar det som att de kommer att tvingas flytta 22 hjälparbetare från Sudan, där det krävs enormt mycket humanitärt arbete, och förmodligen 50 från Etiopien på grund av det bristande stödet från Sverige.

Jag har en annan undran om den här listan. Man har inte med islamofobi som ett kriterium för att en organisation inte ska få skattepengar. Är det något som finns med på listan som Sida ska arbeta utifrån?

När man säger att man inte kan utesluta flyttar man i praktiken över bevisbördan på den granskade parten i stället för att själv bevisa att något har gått fel. Hur sjutton ska organisationer kunna leva upp till detta att man inte kan utesluta? Det är i princip omöjligt.

Helt plötsligt blir den trosbaserade identiteten en riskmarkör i sig. Betyder det att inga organisationer som på något vis har en koppling till islam kommer att kunna få något stöd över huvud taget i framtiden? Och varför skiljer man ut just islam när det gäller den typen av frågor?

Det här väcker så många frågor. Jag tycker inte att biståndsministerns svar på något vis går in på de frågor som egentligen ställs här. Jag skulle också vilja få lite fördjupade svar utifrån de frågor som faktiskt har ställts i interpellationerna.