Fru talman! Hej till alla er som lyssnar och tittar hemma!

Denna sena kväll debatterar vi i försvarsutskottet motioner på området samhällets krisberedskap. Det är en årligt återkommande debatt, och varje år känns den väldigt aktuell. Vi har haft två år av pandemi, och vi har haft fyra år av krig i Europa efter Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina. Vi lever i en pågående klimatkris, och vi vet att vårt samhälle blir utsatt för cyberattacker varje dag. Detta sätter vårt försvar och vår krisberedskap på prov och kräver att vi fortsätter göra satsningar för att göra samhället ännu mer robust.

Fru talman! Jag tror att många av oss för några år sedan hade lite svårt att föreställa sig vad en kris som påverkar hela samhället – eller ett krig i Europa – faktiskt skulle innebära. Jag tror också att tanken att ha en krislåda hemma kändes ganska abstrakt för många, liksom uppmaningen att kunna klara sig ganska länge. Men nu har vi ett helt annat perspektiv på hur sårbart samhället är, och vi vet att vi behöver bygga samhället mycket starkare för att kunna hantera kriser.

Vi lever nämligen i ett sårbart samhälle. Våra digitala system utsätts för attacker. Infrastrukturen vittrar sönder, vilket leder till ständiga avbrott i trafiken. Sjukvårdsköerna är långa. Sårbarheten i samhället ökar dessutom på grund av de privatiseringar av och nedskärningar i stora och viktiga delar av vår välfärd som vi tyvärr ser hela tiden.

Privatiseringar gör att samhällsviktig verksamhet blir mycket svårare att styra under en kris. Vinstjakten gör att resurser som skulle ha gått till att bygga ett robust samhälle i stället hamnar i privata fickor. Därför är det viktigt att återta samhällsviktiga verksamheter i offentlig regi, för ett robustare samhälle och därmed en starkare krisberedskap.

Till sårbarheterna räknas självklart de naturkatastrofer som är en effekt av den klimatkris vi lever i. Det handlar om bränder, torka och översvämningar. Vi ser det både här hemma och runt om i världen, och naturkatastroferna påminner oss om den kraft som finns i flödande vatten och härjande eld och den enorma förödelse som detta innebär. I Östersjön finns dessutom ett ständigt överhängande hot om oljeutsläpp, ett hot som den ryska skuggflottan – vars fartyg ofta är i mycket dåligt skick – självklart bidrar till.

Den gångna vintern har vi sett mycket stora mängder snö och väldigt allvarligt väder i stora delar av landet. Dessa väderhändelser och naturkatastrofer riskerar samhällets funktionalitet. De ger omfattande skador på egendom, orsakar miljöförstöring och drabbar i värsta fall även människors hälsa och liv. Samhället måste därför klimatanpassas i mycket högre grad än i dag.

Efter varje kris behöver vi bygga samhället starkare för att kunna möta nästa kris. Vi måste lära oss av det som händer och inte glömma bort det, och det gäller både oss som privatpersoner och samhället. Vi måste hela tiden stärka motståndskraften. I stället ser vi hur man fortsätter med nedskärningar och att inte göra det underhåll i infrastruktur som behövs. Det är ett recept för sämre krisberedskap, inte bättre.

Det är också viktigt att krisberedskapen når ut till alla i vårt samhälle. Det är otroligt viktigt att alla kan ta del av information om kriser, förberedelser inför kriser och hur man ska hantera allvarliga saker. Informationen måste vara tillgänglig för alla på ett sätt som gör att de kan ta del av den. Det gäller att personer med funktionsnedsättning kan ta del av hemsidor, informationsmaterial, presskonferenser och andra insatser på gator och torg på det sätt som passar dem. Det här måste myndigheterna säkerställa, och regeringen måste ge sådana uppdrag.

Kommuner och regioner har ett jättestort ansvar att planera för att verksamheter som sjukvård, äldreomsorg och förskola kan fortsätta vara igång även i tider av kris. Detta kräver ekonomiska resurser, förberedelser, samarbete och kunskapshöjning. Men om personalen går på knäna redan när läget i samhället är relativt lugnt – om personalen redan är utarbetad eller underbemannad – kommer vi inte att kunna växla upp på det sätt som man behöver göra vid en kris.

Vi behöver ha en fullt finansierad sjukvård och äldreomsorg framöver, där personalen har högre löner, bättre arbetsvillkor och tid för vidareutbildning. Fler måste vilja utbilda sig till vårdyrken och orka stanna kvar på jobbet hela vägen till pensionen. Fler måste känna stolthet över att gå till jobbet varje dag. Det behövs marginaler för att kunna hantera en kris, och är det någonting som behövs om samhället hamnar i kris är det vård och omsorg.

Fru talman! Arbetet med att återinföra civilplikten i Sverige går framåt, vilket regeringen ska ha beröm för. Myndigheterna planerar nu även för att grundutbildning ska införas i civilplikten, och det tycker vi i Vänsterpartiet är väldigt bra. Det är också mycket viktigt att människor fortsätter organiseras i frivilliga försvarsorganisationer och att det finns en frivillig resursgrupp i varje kommun. Det ger stora resurser som kan aktiveras vid kriser.

Alla har ett gemensamt ansvar för att vårt samhälle ska vara starkt och motståndskraftigt, och från Vänsterpartiets sida vill vi såklart påminna om att jämlika samhällen där människor planerar, finansierar och genomför saker tillsammans är starka samhällen. Under kris ser man att hjälpsamheten och solidariteten ökar – människor har en grundläggande vilja att hjälpas åt när saker händer.

Fru talman! När man läser det här betänkandet ser man hur många olika saker som berörs av krisberedskapen. Det är allt från klimatanpassning till brandsäkerhet och fyrverkerier. Vänsterpartiet har självklart flera olika förslag på området.

Ett förslag handlar om räddningstjänstens huvudmannaskap. Vi vill se en utredning om att flytta huvudmannaskapet från kommunal till statlig nivå. De flesta räddningstjänster är i dag ihopkopplade i olika former av förbund, vilket gör att räddningstjänsten i praktiken inte längre är kommunal.

Vi vill även att regeringen utreder hur konceptet civil insatsperson, alltså en person som snabbt kan komma på plats vid exempelvis olyckor, kan användas mer.

En annan av våra motioner från tidigare år handlar om bostadspolitiken. Vi kräver bättre brandsäkerhet i flerfamiljshus. Varje år dör 90 personer på grund av bostadsbränder i Sverige. Särskilt utsatta är de som är äldre, de som är sjuka och de som har en funktionsnedsättning. Bränder i bostäder kan lätt förebyggas genom att alla lägenheter har fungerande brandvarnare som testas regelbundet. Det är en väldigt enkel åtgärd som räddar liv.

Fru talman! Jag vill yrka bifall till två reservationer i betänkandet: nummer 2 och nummer 9.

Reservation nummer 2 handlar om fyrverkerier. De kan vara till glädje i rätt sammanhang, men de har också en baksida för människor, djur och miljö. De orsakar skador och bränder och skräpar ned i både städerna och naturen. Och varje år skadas ett hundratal personer så allvarligt av fyrverkerier att de behöver uppsöka sjukvården. Det finns också risk för att krutet i fyrverkerierna kan användas i kriminell verksamhet.

Vänsterpartiet vill inte se ett totalförbud, men vi vill att bara utbildade pyrotekniker ska få hantera fyrverkerier och att försäljning till allmänheten inte ska tillåtas. Det skulle minska risker och obehag men ändå möjliggöra för att fyrverkerier kan användas vid nyår och ett fåtal andra speciella tillfällen. Det är dags att Sverige tar ett steg för att minska användningen av fyrverkerier och smällare.

Reservation nummer 9 handlar, som jag nämnde tidigare i anförandet, om behovet av att nå ut med information om krisberedskap på så många olika sätt som möjligt, så att hela befolkningen kan ta del av informationen på det sätt man kan och behöver.