Herr talman! Få saker är så väldebatterade i Sveriges riksdag som Israels ockupation av Palestina. Det beror på att ockupationen pågått så länge. Redan 1948 genomfördes den första folkfördrivningen av palestinier från sina hem i det som kallas al-nakba, och sedan 1967 ockuperar Israel de palestinska områdena. Det vi debatterar i dag är alltså en fråga som har djupa rötter.

Samtidigt har ockupationen sedan länge varit en tydlig vattendelare i svensk politik. Jag brukar kalla det ”den utrikespolitiska modern” i svensk politik och för den politiska konflikten mellan vänster och höger. Detta gör att tonläget ofta blir högt – ibland kanske lite väl högt – dock sällan i denna kammare. Det lär sannolikt bli tydligt i debatten i dag att vi inte delar riktigt samma världsbild och därigenom gör olika analyser av samma skeenden.

Något jag tycker är väldigt bra och tydliggörande för skillnaden mellan vänster och höger i denna debatt är att det råder enighet i oppositionen. Vänsterpartiet, Socialdemokraterna och Miljöpartiet är i dag eniga om samtliga våra yrkanden.

Det visar också tydligt för väljarna att Sveriges politik för Israel och Palestina åter kommer att slå in på folkrätten och den internationella humanitära rättens väg när vi får makten den 13 september. Vi kallar en spade för en spade, och vi fegar aldrig ur när det gäller att kritisera brott mot folkrätten oavsett om det är Hamas eller Israel som begår brotten.

Lite senare i denna debatt kommer min kollega Lotta Johnsson Fornarve att tala om de biståndspolitiska aspekterna av Israels ockupation av Palestina, men jag har tänkt fokusera på de mer utrikespolitiska aspekterna.

Grunden till alla problem är Israels ockupation av Palestina. Det är en imperialistisk politik som präglat israelisk politik i decennier och som nu under premiärminister Benjamin Netanyahu upplever ett slags crescendo, när han attackerar allt och alla.

Det vore därför bättre för världen om Internationella brottsmålsdomstolen fick som de vill i den arresteringsorder som säger att Netanyahu borde hamna bakom lås och bom – eller för den delen att den rättegång som pågår kring de tre fall av omfattande korruption som Netanyahu står åtalad för i Israel kan slutföras och att han hamnar i fängelse där. Genom att hänga kvar som premiärminister har Netanyahu kunnat blockera denna rättegång från att ha sin gång.

Herr talman! Ett skäl till att Israels ockupation av Palestina kan fortgå år efter år är omvärldens omfattande handel med och stöd till Israel. Krig är dyrt, och ockupation är dyrt, men så länge israeliska politiker behålls i värmen genom handelsavtal och förmånliga villkor – eller för den delen Eurovision – kommer pressen aldrig att bli tillräckligt stark för att ockupationen ska avslutas.

Israels regering lär fortsätta att gång på gång bryta mot länders territoriella integritet och mot folkrätten. Detta har apartheidregimen i Sydafrika redan lärt oss genom historien, och därför måste vi – precis som vi gjorde när det gällde Sydafrika – sätta maximal press på Israel för att de ska avsluta ockupationen.

Lyssna nu, herr Olsson! EU är Israels största handelspartner. En tredjedel av all export från Israel går till EU, vilket innebär att vi är större än USA på det området. Samarbetet mellan EU och Israel är omfattande och ger EU möjlighet att pressa Israel att respektera folkrätten, men då måste vi också våga använda våra verktyg.

EU:s associeringsavtal med Israel innefattar förmånliga handelsavtal som ger det israeliska näringslivet stora ekonomiska fördelar. På så vis bidrar EU till att stärka den ekonomiska basen för ockupationspolitiken och därmed legitimera de pågående attackerna. Israel ska inte åtnjuta tullfrihet och andra privilegier, och Sverige bör aktivt driva i EU att unionen omedelbart suspenderar det nuvarande associeringsavtalet med Israel.

För att göra detta har Vänsterpartiet tillsammans med sina systerpartier i Europa genomfört en kampanj för att samla underskrifter till ett medborgarinitiativ om att stoppa EU:s handelsavtal med Israel. Kampanjen har på mycket kort tid samlat en halv miljon namnunderskrifter, varav 15 000 underskrifter kommer från Sverige. Detta medborgarinitiativ tvingar nu EU-kommissionen att ta upp frågan om att stoppa EU:s handelsavtal med Israel.

Herr talman! I förra veckan debatterade vi handelspolitik här i riksdagen, och då lyfte jag EU:s avsaknad av ett omfattande handelsavtal med Palestina. Palestinas handel hindras i dag av israeliska checkpoints och murar, och därigenom tillåts den palestinska ekonomin aldrig växa på exportmarknader.

Den palestinska staten undergrävs också genom att Israel håller inne de palestinska tullavgifter och skatter som de i enlighet med Osloavtalet samlar in för Palestinas räkning. Genom detta agerande stoppar Israel finansieringen av den palestinska välfärden, vilket underminerar den palestinska statsbildningen. Sverige måste ställa krav på att Israel följer sina åtaganden och betalar ut palestinska tullavgifter och skatter.

Det är tydligt att ockupationsmakten Israels mål är att hålla den palestinska ekonomin nere och så liten som möjligt. Det bidrar till en obalans mellan parterna där Israel alltid har övertaget i alla förhandlingar med Palestina. Vi kan inte tillåta detta, utan vi måste stärka den palestinska parten och bidra till ekonomisk utveckling i regionen.

Herr talman! Samtidigt som kriget rasar i Gaza har våldsamma attacker från bosättare ökat på Västbanken. Varje dag kommer det nya rapporter om att olivodlingar har skövlats, att boskap har stulits, att bilar har brunnit eller för den delen att skott har avlossats mot obeväpnade civila.

Jag tänkte ta upp en kort period, nämligen de två veckorna mellan den 3 och den 16 februari i år. Under den tiden dokumenterade FN-organet OCHA minst 86 attacker av israeliska bosättare mot palestinier i 60 olika samhällen – attacker som resulterade i dödsoffer, egendomsskador eller båda delarna. Dessa incidenter ledde till att 146 personer fördrevs från sina hem och att 64 palestinier, inklusive ett barn, skadades. 59 av de sårade skadades av bosättare, och 5 skadades av israeliska militära styrkor.

Under samma tvåveckorsperiod dödade israeliska styrkor tre palestinier på Västbanken och i östra Jerusalem. Detta innebär att det totala antalet palestinier som dödats av israeliska styrkor bara sedan den 1 januari 2026 uppgår till nio personer, inklusive två barn. Palestinska säkerhetsstyrkor dödade ett palestinskt barn och skadade hans syster när de försökte gripa barnens far, som också han sköts och skadades. Totalt har 1 059 palestinier dödats på Västbanken under de senaste två och ett halvt åren, och till den siffran kan vi lägga allt det fruktansvärda dödandet i Gaza.

Internationella domstolen har redan fastslagit att Israels bosättningspolitik och agerande på de ockuperade områdena strider mot folkrätten. Vi kräver att ockupationen av palestinsk mark och Israels folkrättsligt illegala bosättningspolitik upphör omedelbart.

I maj 2025 godkände Israel etableringen av 22 nya bosättningar på ockuperad mark, och i augusti 2025 gav Israel klartecken till den så kallade E1-planen. Det skulle dela Västbanken i en nordlig och en sydlig del och ytterligare skära av östra Jerusalem, vilket skulle drastiskt försvåra en fredlig tvåstatslösning.

Bosättningarna utgör ett tydligt brott mot fjärde Genèvekonventionen och konstateras av ICC vara ett krigsbrott. Sverige måste agera kraftfullt för att förhindra att nya israeliska bosättningar tillkommer på palestinsk mark och för att befintliga bosättningar avvecklas omgående. EU:s sanktioner mot den militanta bosättarrörelsen måste utvidgas. I dag är sanktionerna alldeles för mesiga.

Herr talman! I samband med denna debatt lägger vi i oppositionen fram ett nytt konkret förslag på en åtgärd som Sverige kan vidta utan att förslaget kan stoppas av andra EU-länder. Det handlar om att varor från israeliska bosättningar inte ska kunna säljas här i Sverige. Vi föreslår vidare att israeliska bosättare inte ska ha visumfrihet till Sverige och EU.

Irland är på väg att införa lagstiftning mot handel med varor från israeliska bosättningar, och i andra länder pågår liknande processer för att inte bidra till finansieringen av illegala militanta bosättningar. Vi i oppositionen menar att Sverige bör göra likadant, men den svenska regeringens svaghet visar sig om och om igen – aldrig vill man gå vidare med kraftfulla åtgärder mot Israel.

Genom att hävda att byggnader och planteringar är otillåtna eller att de står för nära muren eller israeliska bosättningar motiverar Israel förstörelsen av palestinska hus och skolor samt av infrastruktur och odlad mark på Västbanken. Många av de som drabbas är flyktingar sedan tidigare, och rivningarna står i direkt strid med fjärde Genèvekonventionen. Många gånger är det skolor och vårdcentraler som har betalats med svenska biståndsmedel som rivs.

De senaste månaderna har vi sett hur den israeliska regeringen än en gång har intensifierat rivningarna, vilka ofta sker med hjälp av Volvomaskiner, och bland annat rivit FN-organet UNRWA:s byggnader. Sverige bör ta initiativ inom FN och EU för att stoppa rivningarna av palestinska byggnader, FN-byggnader, infrastruktur och försörjningsmöjligheter. De familjer och samhällen som har drabbats måste få kompensation nu.

Herr talman! Jag vill likt många andra i denna debatt säga några ord om Iran och situationen i stort i Mellanöstern, även om ämnet ligger lite i utkanten av denna debatt.

Vi i Vänsterpartiet är tydliga med att vi står på det iranska folket sida. De kräver demokrati och frihet och har många gånger rest sig i protest mot regimen med sina krav, vilket alltid har mötts av brutalt våld från regimen. Senast skedde det i början av detta år: När miljontals iranier gick ut i protester den 8 och 9 januari svarade regimen med våld utan motstycke. Uppemot 40 000 människor kan ha mördats under 48 timmar. Det är en av vår tids absolut värsta massakrer och ett brott mot folkrätten.

Jag är stolt över den interpellationsdebatt vi hade här i Sveriges riksdag i januari och det starka stöd som finns för att terrorstämpla IRGC. Det iranska folket har lidit nog.

USA:s och Israels attacker är dock inte förenliga med folkrätten, och det är inte heller Irans svar, som drabbar civilbefolkningen i andra länder i regionen. Den internationella rätten syftar till att skydda stater från stormakters godtyckliga maktutövande, och därför är det viktigt att försvara och upprätthålla folkrätten.

Folkrätten handlar också om att i alla lägen skydda civilbefolkningen från krigshandlingar och brott mot de mänskliga rättigheterna. Varje gång länder tar sig rätten att agera i strid med folkrätten urholkas dess värde som skydd för enskilda människor och mindre stater, och det kan därför inte accepteras.

Irans folk har rätt till en framtid i fred och frihet. Nu behövs deeskalering, och diplomatin behöver ta vid. Åtgärder behöver också omedelbart vidtas för att skydda civilbefolkningen. Regimen i Iran måste ge vika för en demokratisk utveckling, och de militära angreppen måste upphöra. Nu måste det iranska folket få frihet.

Herr talman! Med det yrkar jag bifall till reservation 6 om den israeliska bosättarrörelsen.

(Applåder)