Herr talman! Inledningsvis ska jag vara tydlig när det gäller dessa två olika betänkanden. Jag yrkar bifall till reservation 12 i UbU7, och jag yrkar bifall till reservationerna 7 och 14 i UbU8. Jag hoppas att det blev tydligt och klart.

Herr talman! Svensk skola är i grunden stark. Varje dag gör lärare, rektorer och övrig skolpersonal ett avgörande och fantastiskt arbete för vårt lands framtid. I klassrum runt om i Sverige möter engagerade vuxna elever som arbetar hårt, utvecklas och når sina kunskapsmål.

Det är viktigt att vi börjar debatten där. När vi talar om skolans problem ska vi nämligen vara tydliga med vad de inte beror på. De beror inte på bristande ambitioner hos lärarna. De beror inte på att elever inte vill lära sig. De beror i grunden på systemfel.

Ett av de mest allvarliga problemen – och ett av de mest allvarliga systemfelen – är att likvärdigheten i svensk skola har försämrats de senaste åren. Skillnaderna mellan skolor ökar. Elevers socioekonomiska bakgrund spelar en alltför stor roll – en större roll än vad den borde göra i ett land som Sverige.

Detta är en utveckling som står i direkt motsats till den grundläggande tanken om den svenska skolan. Den svenska skolan har och ska ha ett kompensatoriskt uppdrag. Den ska väga upp skillnader i barns uppväxtvillkor, inte förstärka dem. Utvecklingen går i fel riktning.

Herr talman! I de betänkanden som vi behandlar i dag finns frågor om styrning, resurser och ansvarsfördelning. Det är just där systemfelets kärna finns. Sverige har ett system där staten sätter mål och där kommunerna bär huvudansvaret. Samtidigt finns privata aktörer på en skolmarknad som är offentligt finansierad. Det är ett system som skapar motstridiga drivkrafter.

Skolan ska styras av kunskap, pedagogiskt driv och elevers behov. I stället finns det incitament som handlar om ekonomiskt vinstmaximerande.

Herr talman! Vi måste våga tala klarspråk om detta. Det finns något som vi socialdemokrater tvingades, av Liberalerna bland annat, att inte säga någonting om under föregående mandatperiod, nämligen att de största skolkoncernerna i landet redovisar vinster i miljardklassen. Under de senaste åren har de stora koncernskolorna redovisat omkring 19 miljarder i vinster. Det är skattemedel som är avsedda för undervisning, för stöd till elever och för att stärka skolans kvalitet. I stället för att gå till lärare, till elever, till bättre elevhälsa, till fler läromedel och till bemannade skolbibliotek går de till avkastning och utdelning. Det, herr talman, är ett system som är svårt att försvara. Det borde vara svårt att försvara för alla oss här inne.

Skollagen är tydlig. Utbildningen ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet, och varje elev ska ges stöd att utvecklas så långt det bara är möjligt. Det är ett absolut uppdrag. Det är inte ett uppdrag som begränsas av krav på vinst till skolkoncerner. Detta påverkar inte bara de fristående aktörerna. Det påverkar hela det svenska skolsystemet, eftersom regelverket sätter ramarna för alla huvudmän.

Vi socialdemokrater menar allvar när vi vill ta tag i det här systemfelet. Offentliga medel som är avsedda för utbildning ska också användas till utbildning. Därför presenterar vi flera förslag i dessa betänkanden, men vi presenterar också fler förslag fram till valet. Det handlar om att stärka insynen i skolverksamheten, att säkerställa transparens och att stoppa system som leder till överkompensation och vinstjakt.

Exempel på detta är krav på särredovisning på skolenhetsnivå, så att det blir tydligt hur resurser används på varje skolenhet. Det handlar också om att offentlighetsprincipen ska gälla fullt ut på alla skolor, även de fristående. Vi föreslår åtgärder som motverkar överkompensation när det gäller ersättningen till friskolor. Vi vill införa ett schablonbelopp på omkring 10 procent av skolpengen, som bättre speglar kostnader och skillnaden i ansvar mellan kommunala huvudmän och fristående aktörer.

Herr talman! Det här är på riktigt viktigt att driva under kommande mandatperiod.

Det handlar inte om att ifrågasätta mångfalden av huvudmän i sig. Det handlar om att säkerställa att våra skattebetalares pengar används till det de är avsedda för – till fler lärare, till bättre stöd för eleverna och till en starkare och mer likvärdig skola. Det är i slutändan en fråga om ansvar för hela det svenska skolsystemet – för våra barns och elevers framtid som avgörs i våra klassrum.

Men, herr talman, resursfördelning och friskolesystem är inte det enda som vi behöver prata om. Vi behöver prata om det systematiska problem som innebär att omkring 20 000 elever varje år lämnar årskurs 9 utan att vara behöriga till ett nationellt program på gymnasiet.

Det är ett misslyckande för ett utbildningssystem som borde ge varje barn reella chanser att lyckas, särskilt när vi är medvetna om att en gymnasieutbildning är avgörande för en ung människas framtid. Det påverkar möjligheterna att etablera sig på arbetsmarknaden, att försörja sig och att delta fullt ut i samhället resten av livet.

Därför är frågor om betygssystem och liknande, som också berörs i dessa betänkanden, avgörande. Vi måste se till att det nya betygssystem som tas fram – det kommer en proposition under våren – på riktigt gör upp med det hårda F-betyget, som ser till att dörrar stängs snarare än öppnas för barn och elever i det här landet.

För oss socialdemokrater är det viktigt att ett betygssystem i ett skolsystem som ska vara kompensatoriskt inte permanent låser in elever i återvändsgränder. Bedömningen och betygsättningen ska vara tydlig och rättssäker, men man måste också kunna stödja elevers kunskapsutveckling.

Herr talman! En annan viktig fråga i betänkandena handlar om tidiga insatser. Vi är fullt medvetna om att ju tidigare insatserna sätts in, desto större effekt får de. Därför finns det i många av våra motioner, även i budgetmotionen, en avgörande tyngdpunkt när det gäller förskolan och de tidiga åldrarna i grundskolan – detta för att se till att stödet kommer in så tidigt som möjligt. Med den budgetmotion vi lade fram i höstas skulle det finnas pengar för att till exempel ha ytterligare en anställd lärare i varje årskurs 1 i hela vårt land. Det kan vara avgörande för att barn ska lära sig läsa, skriva och räkna i tid. Det är ju där grunden läggs.

Herr talman! Vi måste säkerställa att fler lärare vill vara kvar i skolan. I rapport efter rapport kan vi se lärare som vittnar om hög arbetsbelastning och pressad arbetsmiljö. Föräldrar vittnar om att barn och unga kommer hem från klassrum som varit stökiga och en elevmiljö som varit alltför dålig.

Med fler vuxna i skolan kan vi skapa tryggare och lugnare miljöer, och vi kan få mer studiero i klassrummen. Därmed är det rimligt att vi ser över undervisningsgruppernas storlek och att vi säkerställer att det finns specialpedagogisk kompetens överallt. Och det är nödvändigt att skolor runt om i landet har en fungerande elevhälsa för alla elever. Det här är något vi måste göra om vi menar allvar med att stärka kunskapsresultaten.

Herr talman! Eleverna själva är en avgörande del av sin skolgång. Eleverna är inte tomma kärl som ska fyllas med kunskap. De är aktiva deltagare i hela sin skolgång och i sitt lärande. Därför är elevinflytande inte pynt i skolans styrdokument. Det är en demokratisk rättighet.

En skola som talar om ansvar men som inte ger elever verkligt inflytande riskerar att fostra elever till passivitet, inte till demokratiskt aktiva och ansvarstagande samhällsmedborgare. Erfarenheter från skolor runt om i landet är tydliga. När elever upplever att de har inflytande över sin skolgång ökar också engagemanget och det personliga ansvarstagandet. Därför är det viktigt att man vid implementeringen av de nya läroplanerna och kursplanerna slår vakt om elevers möjlighet till delaktighet.

Låt oss vara tydliga, så att det inte blir några missförstånd. Detta står inte i motsats till en stark lärarroll, där läraren är den som bedriver och ansvarar för undervisning. Det går nämligen utmärkt att kombinera en tydlig lärarroll, där lärare leder undervisningen, med en ansvarsfull elevroll, där elever ges möjlighet att påverka sin skolmiljö och sitt lärande. Det är inte antingen eller.

Avslutningsvis, herr talman! Skolan är inte en marknad vilken som helst. Den är grunden för vår demokrati, för arbetsmarknadens kompetensförsörjning och för den sociala sammanhållningen. Vi socialdemokrater har därför ett tydligt mål: Den svenska skolan ska vara kompensatorisk. Den ska ge varje barn möjlighet att utvecklas så långt det bara är möjligt.

Då är tre principer vägledande och grundläggande.

För det första ska resurserna som vi avser att lägga på skolan stanna i skolan.

För det andra måste skolsystemet bygga på och främja likvärdighet.

För det tredje måste professionen, oavsett vilken, i svensk skola få förutsättningar att lyckas bättre med sitt uppdrag.

Den svenska skolan är stark tack vare de människor som jobbar där varje dag. Men systemet runt omkring behöver förändras och reformeras. Vi socialdemokrater kommer att stå upp för en skola där varje elev får möjlighet att lyckas, en skola där skattemedel går till våra elever och lärare och inte till vinstutdelning, en skola som återigen blir motorn för jämlikhet och framtidstro.

(Applåder)