Fru talman! Skattesystemet ska vara enkelt och rättvist. För att skattesystemet ska uppfattas som legitimt är det viktigt att skattereglerna är generella och enkla och har breda skattebaser. Det var också utgångspunkten för den stora skattereformen i början av 90-talet.

Sedan dess har det gjorts många avsteg från de här principerna. Skattesystemet har blivit ett sammelsurium av avdrag, reduktioner och nedsättningar av olika skatter. Det märks inte minst inom området mervärdesskatt.

Mervärdesskattesatserna har sänkts men också höjts utifrån politiska prioriteringar. I många fall har sänkt mervärdesskatt endast resulterat i ökade vinster hos den som säljer varan eller tjänsten. I vissa fall har det också varit syftet för att rädda en krisande bransch. Men i andra fall har syftet varit att göra varan eller tjänsten billigare för köparen, inte att öka säljarens vinst.

Huvudregeln för mervärdesskatt borde vara att den är enhetlig med få undantag. I det här betänkandet finns många olika förslag om undantag från ordinarie moms. Det är förslag om sänkt moms på privat musikundervisning, sänkt moms på fritidsbåtar i gästhamnar och sänkt moms på nöjesfält, för att nämna några, men också sänkt moms på secondhand och reparationer.

Fru talman! Jag står bakom samtliga mina reservationer i betänkandet men yrkar bifall enbart till reservation 11, som handlar om den dolda mervärdesskatten.

Enligt lagen om ersättning för viss mervärdesskatt för kommuner, regioner, kommunalförbund och samordningsförbund har kommuner och regioner rätt till ersättning för ingående skatt som inte får dras av. Kommunen har också rätt till ersättning för de ökade kostnader som uppkommer vid upphandling av verksamhet inom sjukvård, tandvård, social omsorg och utbildning samt vid hyra av lokal för sådana boendeformer. Rätt till ersättning har kommunen också när den lämnar bidrag till en näringsidkare för dennes verksamhet inom nämnda områden.

Storleken på dessa ersättningar beräknas enligt schablon. Schablonen har beräknats till 6 procent av hela kostnaden för den privata utföraren, och den sattes 1991 utifrån momssatsen 25 procent och antagandet att 30 procent av kostnaderna uppkommer på grund av köp av mervärdesskattepliktiga varor och tjänster. Ersättning kan också ges med 18 procent för lokalkostnad plus 5 procent av resterande kostnader.

Sedan schablonen sattes har exempelvis momsen på mat sänkts till 12 procent, och den sänks nu ytterligare. Privat verksamhet kompenseras dock fortfarande med en schablon som bygger på 25 procents moms på alla varor och tjänster.

År 2014 tillsattes en utredning som hade i uppdrag att se över ersättningen för dold mervärdesskatt vid upphandling av eller bidragsgivning till verksamhet inom sjukvård, tandvård, social omsorg och utbildning och vid hyra av lokaler för vissa boendeformer. Utgångspunkten var att förslag till ändringar i regelverket skulle syfta till konkurrensneutralitet i valet mellan kommunal och privat regi för den verksamhet som bedrivs.

Utredningen kom fram till att schablonen var högre än kommunernas kostnad för den dolda mervärdesskatten. Utredningen föreslog att schablonen skulle sänkas, men eftersom utredningens förslag aldrig genomfördes – det blev aldrig någon proposition – är kompensationen fortfarande högre än de faktiska kostnaderna. När en kommun får kompensation enligt schablonen men har en lägre kostnad blir den privata verksamheten de facto billigare än verksamhet som bedrivs i egen regi.

Ett bra exempel på det senare är Uppsala kommun, som i sitt remissvar konstaterade att kommunen skulle förlora 30 miljoner kronor per år om schablonen sänktes. Den rödgröna majoritet i Uppsala som jag ingick i 2014–2018 beslutade att ta tillbaka upphandlad verksamhet i egen regi när kontrakten gick ut. Det visade sig att det blev dyrare än vad vi räknade med eftersom vi gick miste om intäkter från schablonsystemet. Att ha verksamhet i privat i stället för i egen regi genererar alltså intäkter till kommunen och gynnar kommuner med mycket upphandlad verksamhet.

Ett annat problem som har uppkommit på senare år är att flera kommuner har valt att bolagisera sin egen omsorgsverksamhet. Med olika upplägg kan man få ut extra momskompensation för de fastigheter där verksamheten finns. För kommunerna är de extra miljoner man får in viktiga eftersom de kan läggas på verksamhet eller kanske på att sänka skatten. Det innebär att kommunal verksamhet bolagiseras eller upphandlas för att finansiera verksamhet, vilket är en sorts skatteplanering för kommunerna.

Fru talman! Ersättning för dold mervärdesskatt kom till för att uppnå kostnadsneutralitet mellan egen och upphandlad drift men är i själva verket en ersättning som gynnar upphandlad eller bolagiserad drift. Den bidrar därmed inte till den kostnadsneutralitet som det var tänkt. För att få en överblick över den nuvarande faktiska kostnaden för den dolda mervärdesskatten borde en ny utredning tillsättas. Utgångspunkten för en sådan utredning bör vara att se till att systemet varken gynnar privat drift eller uppmuntrar till bolagisering av kommunal verksamhet eller kommunala tillgångar.

Ett skattesystem som gynnar privat drift och bolagisering är inte ett bra skattesystem. Jag skulle gärna se ett system som gynnar egen regi, men det förslag som jag och Vänsterpartiet nu yrkar bifall till är ett system som är neutralt när det gäller driftsform. Det är något som alla partier borde kunna ställa sig bakom.