Fru talman! Som framgått av det som sagts av tidigare talare – inte minst Helena Vilhelmsson, som jag tycker lyfte fram folkbokföringsfrågorna på ett förtjänstfullt sätt – handlar det här betänkandet delvis också om folkbokföringen. Den frågan förtjänar verkligen sin plats.

Folkbokföringen ska spegla befolkningens bosättning, identitet och familjerättsliga förhållanden. Korrekta uppgifter i folkbokföringen är en förutsättning för att mycket annat ska bli rätt. Det omvända gäller förstås också. När det blir fel i folkbokföringen blir det fel på andra håll. Då blir det tillfälle till bidragsutnyttjande. Då kan folk ducka myndighetskontroller och annat.

Skatteverket har ett tydligt uppdrag att säkerställa att korrekta uppgifter förs in i folkbokföringen. I myndighetens regleringsbrev framgår att folkbokföringen ska hålla hög kvalitet och att ”folkbokföringsfelet ska vara så litet som möjligt”.

I en internationell jämförelse står sig svensk folkbokföring väl, men på vissa områden brister det, fru talman, och då brister det tyvärr rejält. Vi har tidigare här i kammaren debatterat svårigheterna med att fastställa identiteten på personer som kommer till Sverige. Det gjorde vi förra året. I dag skulle jag dock vilja belysa frågan om adresskapningar. Sedan några år tillbaka skickar Skatteverket en notis om någon anmäler flytt till din folkbokföringsadress. Men någon sådan motsvarande impuls går inte ut om någon försöker skriva sig på din fritidshusadress eller använda ditt fritidshus som särskild folkbokföringsadress, vilket det ofta är fråga om i de här fallen.

När skadan väl är skedd, när du har fått en massa oinbjudna i ditt fritidshus, kan det vara nästan stört omöjligt att bli av med problemet. Vi har hört talas om enskilda, till exempel Ulla-Lena Lindqvist, som har haft 50, 60 eller kanske 70 personer skrivna på sin sommarstugeadress.

Det här handlar alltså inte bara om att man får en sprängfylld brevlåda från en dag till en annan; det är kanske det minsta problemet i sammanhanget.

Det är ganska obehagligt när rättsvårdande myndigheter börjar knacka på ens dörr därför att de söker efter en viss person i ens fritidshus. Det är väldigt nära och obehagligt när man som fritidshusägare får ett samtal från en person som står skriven på samma adress och som i en inte så vänlig ton säger att han eller hon behöver få tag på ett visst brev som man eventuellt har i sin ägo. Därtill finns också risken, som vi sett under åren av gängkrig, att kriminella helt enkelt attackerar fastigheter – adresser – där de tror att vissa personer uppehåller sig.

När vi pratar om adresskapningar och skenskrivningar kan det låta som att vi bara pratar om administrativa intrång i människors liv, men det här problemet är långt större och långt allvarligare än så.

Den här regeringen har gått ut hårt mot skuggsamhället och lovat att städa upp i systemen och bringa klarhet i vilka som faktiskt befinner sig i vårt land. Man påstår till och med att det i detta nu pågår en folkräkning i Sverige. Det är lika pinsamt som dåligt att man bara låter det här problemet rulla på år efter år. Det ska självklart inte vara möjligt att skriva sig i första bästa sommarstuga – inte i ett land som Sverige.

Ulla-Lena Lindqvist är en av dem som har fått betala ett högt pris för regeringens och myndigheternas oförmåga att lösa adresskapningarna. Hon fick sin brevlåda kapad för över två år sedan. Under de åren har hon gjort polisanmälningar och flera gånger kontaktat Skatteverket. Hon har till och med stämt staten.

Vi har tagit hennes fall till utskottet och kallat dit ministern. Vi har också haft interpellationsdebatter om det här i kammaren. Efter en av de debatterna hände det faktiskt någonting, fru talman – om det var en slump eller inte ska jag låta vara osagt. Någonting hände i alla fall, och det var väl gott så. Skatteverket valde att rensa bort det sextiotal personer som stod skriva på Ulla-Lena Lindqvists adress.

Det var jättebra, men det väcker samtidigt frågor. Är det detta som krävs för att man ska få den här regeringens uppmärksamhet? Det är valår, och medierna och oppositionen går igång. Är det detta som krävs för att någonting ska hända? Vi vet inte hur många fler som befinner sig i en liknande situation. Frågan är om ens Skatteverket vet. Det enda vi vet är att detta måste få ett slut och att Skatteverket, om så krävs, måste sätta till resurser för att rensa bland adresserna.

Det är dock inte den långsiktiga lösningen. Den kan finnas personer som följer den här debatten och undrar när en varaktig lösning kommer på plats. Det undrar vi också, fru talman. Regeringen har inga besked om den saken. Tyvärr är det så att det mesta talar för att vi efter den här mandatperioden måste konstatera att den har inneburit fyra förlorade år även på det här området.

(Applåder)