Fru talman! Vi är inte heller nöjda med att kommunerna styr över skolpengen. Sedan kan jag hålla med när det gäller konkursboet. Jag känner inte heller att det är någon nödvändighet, men det är väl så lagen är. Det kan jag inte göra så mycket åt här i en skoldebatt.

Det jag menar är att kommunen differentierar den skolpeng som den ger till de egna olika skolorna i kommunen. Det innebär att de skolor som ledamoten själv sa behöver mer stöd till läsförståelse och de bitarna redan i dag får 50 procent mer pengar per elev, i alla fall i Malmö – jag vet att det skiljer sig åt mellan olika kommuner. Då ska man egentligen räkna bort det som är gemensamt, såsom byggnad, hyra, värme, kyla och alla de bitarna. De kan i princip ha dubbelt så höga rörliga kostnader, dubbelt så många lärare och dubbelt så många böcker eller vad det nu kan vara. Är detta rimligt när det ändå inte blir särskilt mycket bättre resultat? Det undrar jag. Jag förstår att man behöver ha viss differentiering; det är jag väl medveten om. Men är det rimligt att det är så stora skillnader?

Jag har själv två döttrar som har gått igenom hela skolväsendet och även gått ut universitetet. Enligt deras naiva pappa skulle de gå i närmaste skola, den kommunala skolan. Det gjorde de också i fem sex år. Sedan bytte de till en annan kommunal skola, och där hade de var sin svensk skolkamrat. Det var ungefär 15–16 elever i klassrummet. Skolan hade egentligen inte behövt pengarna, men de delades ju ut till den typen av skolor. Är detta rimligt när andra skolor får stå tillbaka?